Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Grace öppnade munnen för att svara "jag vet inte" för femtioelfte gången men nöjde sig istället med att rycka lite på axlarna. Hon kunde ju tänka sig ett och annat, men hon visste inte om det faktiskt skulle hjälpa henne att återfå en smula självförtroende eller om det skulle sluta med att hon fegade ur som hon gjort under gårdagen.
"Jag köpte ju något som du kanske skulle gilla," mumlade hon. Han hade ju röstat på plagget som sin favorit av de tre alternativen hon lagt ut men det var ju en helt annan sak att se det live framför sig.

Ederel visste inte ifall det var framsteg eller inte att hon inte svarade, hade lite svårt att tolka det - men att hon tog upp dagens inköp tänkte han definitivt tolka som ett framsteg. Han hoppades bara innerligt att det inte var bara för att hon trodde det skulle göra honom nöjd eller något sådant, utan att hon handlade efter vad hon själv ville och tyckte.
"Kanske gilla?" frågade han med ett lite retsamt höjt ögonbryn, gilla var väl ett svagt ord - hon hade sett otroligt sexig ut i det tidigare, och han tvivlade inte på att det skulle ha ändrats nu några timmar senare.

Det ryckte lite i hennes mungipor och snart hade ett leende växt sig fram på hennes fylliga läppar.
"Kanske gilla," upprepade hon och strök en mörk hårslinga bakom örat. Grace vände sig om mot garderoben för att plocka fram påsen igen, påminde sig om att hon faktiskt inte hade något att vara nervös över. Ederel var hennes man för guds skull och han hade sett henne utan något på kroppen otaliga gånger.

Det där lilla, otroligt gulliga leendet gjorde honom på mycket bättre humör. Bara tanken att han fick henne att le sådär gulligt värmde.
"Jag tvivlar fortfarande på det där 'kanske'. Snarare älska", sade han med ett lätt flin, tyckte alltid att hon var otroligt snygg och när hon klädde sig sådär var det ju i princip att helt och hållet slå undan fötterna på honom. Det fick precis samma effekt i vilket fall som helst, och Ederel förstod sig inte på hur man inte kunde bli helt avväpnad av att se henne sådan.

Leendet växte sig ännu lite bredare och det syntes tydligt att hon kände sig lite generad. Men hon kände sig också på bättre humör - ögonen glittrade vilket skvallrade om att hon var glad. Han hade i sig inte sagt någonting speciellt, hon tänkte istället på hur lyckligt lottad hon var som hade honom i sitt liv. Då Grace en kort stund senare fått på sig plagget vände hon sig om mot Ederel och puffade lätt till sitt hår - försökte ignorera nervositeten som sakta men säkert ville göra sig påmind igen.

Ederel undgick inte att märka att hon verkade generad, men att hon också verkade glad fick honom att ändå låta henne ha "sitt space" lite medans hon bytte om och sade inget om det eller lade sig i, inte förräns hon vände sig om. Han gjorde inte den minsta ansträngning för att dölja den inverkan det hade på honom att bara se på henne när hon var klädd sådär. Det fullkomligt tog andan ur honom. Utan att säga något mer gick han fram till henne, lät än en gång blicken gå över hennes kläder - om man nu kunde kalla dem det - och lade en hand under hennes haka med lite glittrande ögon.
"Jag blir bara mer och mer bombsäker på att du måste vara den sexigaste och snyggaste kvinnan som nånsin gått på denna jord", sade han med ett leende.

Grace hade inte lagt märke till att hon hållit andan då han närmade sig förrän hon kände ett akut behov av att andas ut. Hon blickade upp på honom under sina mörka ögonfransar, tänderna gnagde lätt mot hennes underläpp då hennes hjärna bearbetade orden som lämnat hans läppar. Det kliade i hela henne, speciellt i tungan, att protestera emot och påpeka att han nog inte sett många kvinnor under sina dagar om han avgudade henne så starkt. Men hon förblev tyst och försökte istället ta åt sig av orden. Hon kunde inte gå runt och tänka att han ljög för henne. Det var så han såg henne och det var en känsla hon skulle njuta av. Ett leende spred sig snart på hennes läppar igen då hon ställde sig på tå för att ge honom en mjuk, prövande kyss.

Även det här verkade faktiskt vara ganska lyckat, vilket var en enorm lättnad för Ederel - kanske att hennes dåliga självkänsla eller vad det nu var kanske började släppa lite? Han hoppades innerligt att hon trodde på honom, för han talade rakt ur hjärtat och vad han verkligen tyckte om henne. Hennes leende smittade snabbt av sig till honom, och han besvarade mjukt hennes kyss - hoppades på att inge henne lite självförtroende eller något i den, åtminstone få henne att känna sig säker. Eller säkrare, men stötta henne på något vis. Han lade armarna omkring hennes midja istället, drog henne lite närmare intill sig och böjde ner huvudet åt henne.

Grace drog sig undan en aning - bara så mycket att deras läppar var en knapp centimeter från varandra. Hon lät blicken vila på de underbara lockande läpparna, nästan som om hon bad sig själv om tillstånd att få känna de mot sina igen. Hon var så otroligt tacksam för honom - han betydde mer för henne än vad som med ord skulle kunna beskrivas. Allt han gjorde för hennes skull var guldvärt och hon hade inte kunnat önska sig en bättre partner att spendera sin evighet tillsammans med. Snart lät hon sina läppar söka upp hans igen. Den här gången var kyssen inte lika mesig och prövande - hon lät den istället förmedla allt vad hon kände för honom. Det var ändå på tiden att låta den bli mer passionerad, eldig och intensiv.

Den blicken han fick av henne fick honom att le, och gav honom en hel del hopp om att de kanske lyckats lösa de här problemen. Eller kanske inte löst helt, men åtminstone börjat luckra upp dem. Och den där kyssen fick honom ännu mer säker på den saken. Han besvarade den genast passionerat, hade saknat mer såna här kyssar med henne - och det var en härlig känsla att kyssa henne på det viset igen. Händerna drog han över hennes rygg, den ena mer emot ryggslutet samtidigt som han förde den andra upp emot axeln och försiktigt började pilla lite med axelbandet till bodyn. Att se henne så fick honom att längta efter henne och mer, men han ville heller inte gå för snabbt fram efter att hon verkat så osäker innan.