PRS Lupple och Emma07

Zacharias log brett och besvarade hans kyss, kände sig otroligt stolt över honom - tänk hur långt Benjamin kommit, från att han först varit osäker till att nu vara gift med honom och dessutom öppet kyssas och så. Zach kände det som om han inte kunde vara varken stoltare eller lyckligare än såhär. Han nöjde sig dock inte helt med den där lätta kyssen, stoppade istället upp honom med en arm om hans midja och kysste honom djupt för att först sen följa med till disken. Parets ännu mer ogillande blickar undgick honom inte, men han gav just nu blanka fan i det - det var han alldeles för glad och lycklig för att bry sig om.
"Jag tänkte ta en kaffe bara, vad vill du ha?" frågade han, fortfarande leendes.

Anton skrattade lätt till, lade en arm omkring henne.
"Det låter vettigt om du frågar mig", viskade han retsamt tillbaka, retades visserligen en hel del men ofta kunde kärleken skina igenom då han sällan lyckades hålla en neutral min utan log som oftast samtidigt. Själv valde han bara nån enkel dricka som han beställde.

Benjamin kände armen om midjan och stannade till och kände sedan hans läppar mot sina.
Och han visste att oavsett plats så skulle han alltid kunna försvinna ur tid och rum med dem där läpparna mot sina.
Han besvarade ivrigt kyssen och drog armarna mer om hans midja men när kyssen väl avslutades så tittade han lite motvilligt mot sin älskling.
Varför så fort? Han studerade allt som fanns och log sedan mot sin älskade man.
" En kaffe." Log han och lekte lyckligt med hans fingrar.

Hon lutade sig lyckligt mot honom och kunde mer än gärna stå där länge med hans arm omkring sig.
Tills maten kom fram och hon greppade nästan lite väl ivrigt tag i brickan och gick iväg med den för att sätta sig vid en trevlig plats och samma stund som hon satte sig så började hon äta.
Hon var så otroligt hungrig.

Zacharias tog hans hand i sin och flätade nöjt ihop deras fingrar, ville så mycket mer med honom just nu men fick tvinga sig att hålla sig lite ifrån honom. De fick spara det tills dem var själva igen, något Zach såg väldigt mycket fram emot.
"Och med den här överraskningen är det inte mer än rätt att jag bjuder", sade han i lätt retsam ton, Benjamin hade ju ändå betalat för hela den här resan och Zach bjöd honom mer än gärna. Det dröjde inte länge efter att han beställt innan de fick kaffet, varpå Zach genast styrde stegen med honom bort mot bordet Anton och Mary redan tagit.

Anton kunde inte låta bli att le både mot Mary och åt hur gulliga killarna var då de kom dit, eller ja innan också för den delen. Det gick inte att ta miste på deras lycka. Han vände också blicken till de två då de kommit dit.
"Så när har ni planerar att komma tillbaka?" frågade han nyfiket.

Benjamin slog sig ned vid bordet och tog sin kaffe och drack några klunkar.
Fick verkligen hålla både fingrarna och sina tankar i styr och valde då att väldigt ivrigt att ta Antons fråga på stort allvar.
" Det är en bra fråga." Flinade han mot honom och snurrade lite på koppen han hade.
" Vi måste ju hem innan ert bröllop i alla fall. " Flinade han mot dem och såg på både Anton och Mary.
" Men inget datum är bestämt för vår hemresa. " Log han ärligt.
Han hade gärna velat säga att då pengarna tog slut men han visste också väldigt väl att det nog skulle ta väldigt lång tid och valde därför att hålla just den kommentaren för sig själv.

Zacharias såg snabbt emot Anton då han pratade, men det var med stor ansträngning som han drog undan blicken från Benjamin och den var lika snabbt tillbaka igen. Tillbaka på sin vackra älskling, en blick som blev något mer nyfiken då han började prata om resan. Zach ville veta så mycket som möjligt - han visste ju inget alls ännu, och självklart var han nyfiken.
"Tänker du avslöja något mer om vart vi ska ännu?" frågade han nyfiket, hoppades på att han skulle avslöja något mer än tidigare. Men samtidigt så hoppades han nästan inte det - han skulle kunna försöka övertala honom annars, och han hade ett par intressanta idéer om hur det skulle kunna gå till.

Benjamin försökte tvinga sig att inte titta på sin älskling men så fort han pratade så vände han blicken mot honom och sken upp.
Han var verkligen vacker, liksom perfekt.
Han såg hans nyfikenhet och flinade till, den var verkligen underbar att se.
Och han ville minnas det för evigt.
"Du får se när vi är framme." Log han lite lurigt och böjde sig lite närmare honom.
" Jag kommer inte ens ge dig en ledtråd." Viskade han och lät ena fingret smeka hans kind lätt.

Zacharias flinade lite och mötte hans blick, fick använda all koncentration han hade till att inte kyssa honom. Han måste behärska sig lite - om inte annat tills de var själva eller åtminstone var på flyget. Tills vidare fick han nöja sig med en kärleksfull blick och att lätt luta sig emot honom.
"Jaså? Inte ens med lite övertalning?" frågade han med ett lite höjt ögonbryn och flin, böjde upp huvudet för att kunna pussa hans kind.
"Hur jag skulle övertala i såna fall är en annan sak." viskade han flinande.

Benjamin såg på sin älskade man och hans ord väckte något helt annat inom honom.
Han såg på honom och hela han smälte. Det fanns verkligen ingen vackrare, ingen sexigare, ingen bättre.
Han skrattade lågt och rös i hela kroppen.
" Beror på hur mycket du försöker övertala mig." Viskade han tillbaka och bet sig nyfiket i läppen.
Han hade ingen som helst plan på att avslöja någonting för honom men han kunde ju i alla fall låta honom försöka.
Det skulle ju inte skada någon.
Speciellt inte han själv.

Han verkade iallafall bli nyfiken, vilket Zacharias såg som ett litet framsteg iallafall - ett steg i rätt riktning. Och han ville definitivt ta reda på ifall han skulle kunna få ut lite mer ifrån honom.
"Åh, jag har allt lite planer." viskade han flinandes fram, vred än en gång på huvudet men denna gång för att ge honom en lite mer rejäl kyss på halsen innan han lika retsamt drog sig undan lite för att dricka lite av sitt kaffe.
"Men jag tror vi sparar det tills vi är mer ifred." log han, vilade blicken på hans älskade ansikte.
"När gick flyget?" frågade han, kunde för tillfället knappt vänta tills de var ifred.

Benjamin skrattade lågt, nyfiket och ville veta vad han hade för planer precis lika mycket som Zach antagligen ville veta om resan.
Detta skulle bli riktigt intressant.
Han ville säga något om det, ville svara något riktigt bra men kände sedan hans läppar mot sin hals och tappade helt tråden.
Han kände hur kinderna blossade upp och ville inget hellre än att gömma sig hos Zach.
Men det skulle bli väldigt svårt så han valde istället att fokusera på sin kaffekopp och ta några klunkar.
" En och en halv timme typ." Mumlade han lite nervöst och försökte fånga in Zachs hand.

Mary som tillslut tittat upp från sin mat såg hela deras utbyte men sa inget utan flinade bara innan hon såg på Anton och log brett.
" När jag ätit upp älskling. Så borde vi bege oss vidare. Vi ska shoppa lite." Sa hon allvarligt och kysste hans kind mjukt och log sött.