In the dark PRS Vidomina & Medi

"Mer eller mindre ja" Mira nickade och såg över axeln.
"Stör det er?" Hon log mjukt och öppnade en dörr till ett rum fyllt med instrument och visade med handen.
"Har hon lärt sig något instrument att spela?"

"Nejdå, jag antar att jag tänkte..", började han och insåg hur dumt det lät. Han kliade sig i bakhuvudet av osäkerhet och såg bekymrad ut. "..Jag antar att det bara var Alice och rådet som bodde här. Men du har rätt, såklart med alla vakter, alla lärare och.. ja, du också."
Han skrattade osäkert igen och körde ner sina händer i byxfickorna. Löjligt. Han tyckte att han var löjlig och bad en tyst bön att han skulle behålla lugnet. I försök svalde han och drog in ny luft.
Tack och lov hade de kommit fram till ett rum för att se närmare på. När Mira öppnade dörren och de fick syn på instrumenten log han och blev återigen påmind om hennes våning hos Ivan. För ett ögonblick tänkte han tillbaka på honom, men kastade bort tanken för att se sig om i rummet.
"Det är fint."
Men så hörde han Rions röst. "Jag tror hon fick testa piano, men det var ingen av oss som lärde henne det."

"Sen har vi alla pigor och betjänter med så vi är några stycken." Hon skrattade och nickade.
"Då var det Léon som lärde ut henne. Han kan spela nästan varenda instrument som existerar." Han gick in och såg sig om.
"Vill ni inte lära er att spela med? Det är säkert kul och rogivande." Hon log mjukt mot dem.

"Ja, du har rätt..", sa Leo och drog med fingrarna över flygeln som stod inne i rummet. Han höjde blicken för att se sig om och upptäckte flera blåsinstrument och andra stränginstrument. "Så många instrument..", flämtade han.
Rion och Leo såg på varandra när Mira nämnde Léon. De båda tänkte ju på Ivan. De visste ju att han kunde spela. Men ingen av de valde att säga något. Hon hade förmodligen rätt, att det var Léon. Ivan verkade ju inte vara intresserad av Alice på samma sätt som honom.
"Ja, det vore något att kunna, men.. jag föredrar att måla.", sa Leo och såg mot Mira.
"Nej, vet du vad, Mira, du får visa oss runt mera imorgon, kanske? Jag och Rion behöver också vila oss.", sa han och kände att det inte var helt sant. Men de hade en del att fundera över. Palatset var fortfarande nytt för de. Leo var förundrad över hur snabbt Alice gjort sig hemmastadd. Han önskade att han kände detsamma.
"Tack för rundturen, Mira. Godnatt då."
Sedan tog Leo täten ut ur rummet med Rion efter sig som nickade till Mira innan de försvann därifrån.

Mira stod vid dörren och log mot dem och sken upp när hon hörde att Leo målade.
"Åh så du målar? Vill du att vi sätter upp ett rum åt dig? Om nu Alice ber oss så gör vi det gärna." Hon log mjukt och nickade.
"Gör så och godnatt. Vi kan alltid ordna till med mat åt er ifall ni så nu önskar." Hon log mot dem och stängde efter sig efter de gått ut.

"Nejdå, jag vill inte vara till något besvär. Jag är säker på..", han ville inte avsluta meningen. Han tänkte att han inte skulle bo här permanent. Han kanske inte skulle återvända till Ivan, men det här palatset.. det var inte Leos hem. "Jag klarar mig.", sa Leo för att avsluta meningen och pressade fram ett leende innan han ursäktade sig för att fortsätta stegen därifrån.
"Tack, Mira. Godnatt", sa Rion och de båda lämnade henne för att återvända till sina sovrum.

Hon log och skakade på huvudet.
"Nej inga problem alls." Hon vinkade mot dem och gick för att lägga sig själv.
Hon var såg över axeln och såg efter Leo.

Både Rion och Leo försvann in i deras sovrum för att lägga sig för natten.
Morgonen därpå vaknade Leo att han hörde röster utanför sitt rum. I korridoren. Han satte sig upp och kom först inte på var har var någonstans, tills efter en sekund allt föll på plats. Alice. Palatset. Italien. Rådet.
Han gnuggade sig i ögonen och gäspade innan han klev ur sängen för att dra på sig kläderna. Han klädde sig i svart. Igen. Innan han lämnade rummet kastade han en blick mot spegeln som hängde på väggen för att möta sin egen blick. Han granskade sin spegelbild och drog en hand genom håret för att få de ljusa lockarna att falla åt rätt håll. Sedan lämnade han rummet och stannade när han såg hur flera, han gissade tjänare, skyndade sig i korridoren. Varför hade de så bråttom?

Hon vaknade när hon hörde vakterna springa och hon satte sig upp när de kom in i hennes rum.
"Ers höghet mår ni bra?" Léon kom in och såg oroat på henne och hon nickade.
"V ikänner någon lukt som inte borde vara är."

Rion visade sig i dörröppningen till sitt rum. Han hade också stigit upp för att se efter vad det var som försiggick utanför deras sovrum. Var rösterna och ljuden kom ifrån. Han upptäckte Leo och de båda bestämde sig för att det var bäst att se till att Alice var okej.
De lämnade sina rum för att gå till hennes. "Alice?" Utan att vänta på tillstånd av vakterna klev de in i hennes rum och gick mot henne när de upptäckte Léon och stannade. "Léon? Vad har hänt?"