Det sjätte trappsteget [SV]

du e så duktig

Jättebra c:

Bra Bra Bra!

Tack allihopa! c:

Men hur ska jag göra med lärarna? Om ni är okej med att jag tar de gamla så kan ni nog få ett kapitel idag (Om ni vill då) ^^

Jaaaaa det e helt okej

Bara så ni vet så kommer jag byta account till min nya här på mugglis! Så jag kommer fortsätta skriva här som kya! :3

Okej, åter igen så påminner jag er om att det är jag som är Fallande Fjäder, jag har bara bytt användare!
___________________________________________

Sen vill jag säga att jag håller på med annan ff än den här samtidigt, så om ni har tråkigt så får ni gärna läsa den efter som den är ganska forever alone </3

Click!
___________________________________________

Jag har bestämt mig för att byta talstrecken, så när någon pratar kommer det stå inom citat tecken, det var allt!
___________________________________________

7. Slytherin

Ceremonin fortsatte och Alecia kollade spänt på, hon väntade på att de som hon kände igen skulle kliva upp och sätta sig.
Det tog ett tag men när de kom till M...
”Madison, Hayley!”
Den stackars tjejen som den mörkhåriga knuffat ner i vattnet, som fortfarande var blöt klev ur ledet och gick upp till pallen. Problemet var att hon var blöt och hennes skor var det också. Hon tappade greppet om golvet och gled framåt så att hon ramlade bakåt rakt på bakhuvudet.
”HAHAHAHAH, idiotiskt! Hur kan man ramla på ett magiskt golv!” Sa en pojke bakom henne.
Alecia tänkte precis svara att, det är väl ingen skillnad på vanligt och magiskt golv? Men hon kom på att hon kanske hade fel så hon stängde munnen.
”Om du hade varit placerad hade jag gett ditt elevhem minus femtio elevhemsoäng för din attityd Mr. Stevens!”
Pojken tystnade tvärt och slutade skratta.

McGonagall hjälpte den blöta och nu utskämda flickan från golvet, satte henne på pallen och gav henne hatten som flickan placerade på huvudet.
Hatten hade knappt varit på hennes huvud innan den utbrast:
”GRYFFINDOR!”
Ett fåtal klappningar hördes från Gryffindor bordet. Flickan som just blivit sorterad, Hayley, rodnade som en tomat och sprang ner till hennes bord.

Efter det kom det ingen mer hon kände igen förns på S.
”Simpson, Isabella!” Flickan från tåget, som hade känt på hennes puls och skrikit ut högt att Alecia var död klev självsäkert ur ledet med ett leende på läpparna.
Isabella däremot hade hatten på sig en lång stund innan den utbrast:
”SLYTHERIN!”
Isabella såg inte förvånad ut utan sprang ner och satte sig en bra bit bort ifrån Alecia, när hon passerade tittade hon äcklat
på henne.

”Stevens, Williams!”
Pojken som Alecia sett stå över Hayley, den blöta flickan, klev ur ledet. Han verkade även vara den som hade skrattat åt henne för en liten stund sedan. Pojken hade mörkbrunt hår, silver gröna ögon, blek hud och fräknar. Han var en typisk sån där som var taskig mot alla men alla tjejer ändå ville ha.
”SLYTHERIN”!

Oj det gick fort, tänkte hon. William som han hette såg inte heller förvånad ut utan sprang ner och satte sig förvånansvärt bredvid Alecia.
”Hej där, Alecia eller hur? Själv heter jag William som du hörde.” Alecia var paff, var han inte rädd eller äcklad av tanken att prata med freaket från tåget?
”Ja, jag heter Alecia. Hej William!” Hon gav honom ett varmt leende.
Han log tillbaks och vände sig sedan om för att titta på cermonin. Hon lade märke till att han hade skrattgropar.

Två Ravenclaware, en Gryffindorare och två Hufflepuffare hann sorteras innan nästa hon kände igen blev uppropad.
”Williams, Alice!”
Den rosa håriga tjejen från båten satte sig försiktigt på pallen med hatten på huvudet och den hann knappt röra hennes huvud innan den nästan sjöng ut:
”SLYTHERIIIN!”
Den här tjejen däremot såg väldigt förvånad ut. Hon sneglade bort mot det blått dekorerade bordet och skuttade sedan ner för att ta den enda platsen som var ledig – den vid Alecias vänstra sida. Hon märkte att Alice drog stolen så långt bort åt vänster som möjligt när hon satte sig.

Hon kunde fortfarande inte fatta det, vad hade hänt på tåget egentligen?

”Varför tror du att du hamnade i Slytherin då, Alecia?”
Alecia vände sig till höger och funderade på frågan. Hon visste ju faktist inte. Hon kom på att William väntade på svar.
”Jag vet faktist inte, jag vet knappt någonting om den här elevhems grejen...”
”Ahaa, då kan jag tala om för dig att Slytherin är för de ambitiösa, listiga och tävlings inriktade, riktigt bra kunskaper om jag får säga det själv.” Förklarade han och nickade för sig själv.
”De flesta måste vara 'ren-blodiga' för att hamna här.” Fortsatte han.

Det påminde Alecia om vad hatten sagt till henne innan hon blev sorterad, vad betydde det där?
Hon skulle precis fråga men hon upptäckte att hon missat att hatten på pallen hade precis avslutat en sång som hon inte hört alls.
En man med långt vitt skägg och halvmånsfärgade glasögon som satt mitt i bordet bakom hatten reste sig upp. Han såg ut som en person som skulle få vem som helst att lyssna, lugn och snäll. Och precis som trodde tystnade alla.
En varm röst brummade genom salen.
”Smaklig måltid!” Följd av en klappning
Silvertallrikarna framför dem fylldes med högar av utsökt mat.
____________________________________________

Hoppas det var bra! Jag ska börja skriva ungefär så här långa kapitel varje gång!

Det var jätte bra

ooohja detta var helt fantastiskt!

Super bra.