Untold, deep and burning feelings. [SV]

Tack!

OMG, förstår inte hur du kan skriva så bra??
Ja, det är den bästa fanfic jag läst på länge, mer när du har tid.

Vid Merlins skägg!
Du skriver ju såååå bra!♥

MERAAAAAAAAAAAAAAAA

Kapitel 8.
Severus och Lily: (Lilys synvinkel)

När trolldryckskonsten var slut tittade jag på schemat och upptäckte att jag hade en tjugofem minuters rast innan Förvandlingskonsten.
”Du, Sev, har du också rast i tjugofem minuter nu?”, undrade jag samtidigt som jag stoppade ner schemat och mina böcker i väskan.
Han nickade och log. Jag besvarade leendet och vi skulle just gå ut när Professor Snigelhorn stoppade oss.
”Ursäkta Lily.”, sa han, och jag vände mig om. Sev hade också stannat upp och Professorn såg lite besvärad ut över att Sev inte fortsatt gått. ”Jo, jag undrar om du skulle vilja komma på min fest i morgon kväll? Du får ta med dig en partner.”, fortsatte han med betydligt lägre röst.
”Javisst, det vill jag gärna.”, svarade jag, och fick ett leende av Professor Snigelhorn.
”Vad trevligt.”, sa han. ”Mr Snape.”, hälsade han på Sev med en nickning innan han vände sig om och gick mot sitt kontor.
Vi började gå igen och jag tog genast upp något som jag funderat på länge. ”Är det inte konstigt att han inte bjuder dig, Sev? Du som är så begåvad.”
”Um… jo.”, svarade han, och såg lite generad ut.
”Om du vill så får du gärna gå med mig.”, sa jag och tittade på honom. ”Som vänner, förstås.”
”Gärna!”, sa Sev så snabbt att jag ryckte till. ”Jag menar… visst.”
Jag log mot honom och jag började prata om Bathilda Bagshots nya bok, men han verkade inte lyssna. Han tittade bara framför sig med ett brett leende och en drömmande blick…

När vi kom ut på framgården möttes vi av en skinande sol och blå himmel. Vi satte oss under ett träd nära sjön och började arbeta på läxan Professor Snigelhorn gett oss.
Efter fem minuter kom tre av Sev’s Slytherinvänner förbi oss, som jag kände igen som Thorfinn Rowle, Lucius Malfoy och Kate Rosier.
”Varför sitter du här med en smutsskalle, Snape?”, undrade Rowle och tittade ner på Sev, och vände sedan ögonen mot mig med en avskyvärd blick.
Sev blev röd om kinderna och vände blicken ner i marken. ”P-professor Snigelhorn sa åt oss att jobba tillsammans.”, mumlade han.
”Jaså.”, sa Rowle och höjde ögonbrynen. ”Jag har sett att du umgåtts med smutsskallen förut.”
Sev fnös ganska övertygande, men jag kunde höra att den var tillgjord. ”Jag skulle aldrig umgås med en smutsskalle frivilligt!”
Jag flög upp och tittade argt på honom. ”Vadå frivilligt? Det var ju du som ville gå ut hit!”
”Det var bara för läxan!”, sa Sev efter att ha tittat ursäktande på Rowle och Malfoy.
”För läxan?”, upprepade jag irriterat. ”Jag förstår.”, tillade jag, böjde mig ner och plockade hastigt upp mina böcker.
”Bra, gå nu Smutsskalle. Vi har lite saker att prata om med Snape.”, sa Kate och slog sig sedan ner där jag suttit, men efter att ha borstat bort något osynligt smuts från platsen.
Med tårarna i ögonen sprang jag iväg därifrån, men istället för att gå tillbaka upp mot slottet vände jag och sprang mot uggletornet. Tankarna virvlade i huvudet och i tårarna droppade ner från mina kinder.
Han hade sagt till mig för så många år sedan att det inte alls spelade någon roll om man var mugglarfödd eller inte. Efter någon hade kallat mig något fult eller hånat mig hade han försäkrat mig om att det inte var någon fara, det var fel av dem att kalla mig ”smutsskalle” och att jag var precis lika värd som resten av eleverna. Nu hade han själv kallat mig det, och trots att orden inte tog så mycket på mig kändes det hemskt att han, min bästa vän, kallat mig det. Jag visste mycket väl att han bara gjort det för att hans Slytherinvänner kommit, men det gjorde ändå när han sa det, trots att han säkert kallat mig det bakom min rygg.

I Ugglesalen var allting stilla, förutom några ugglor som bråkade om en död mus nån fångat. De flesta ugglor sov.
Jag torkade mig under ögonen, tårarna hade slutat rinna, trots att gråtklumpen satt kvar i halsen. Jag gick fram till det runda, höga bordet i mitten av salen och la väskan på det och rev en liten pergament från min läxupp, en fjäderpenna och en bläckflaska ur framfacket, och lutade mig sedan över bortet.
”Det blir ingen fest, jag går med Potter eller någon annan som tar mig för den jag är.” krafsade jag ner och tittade sedan upp mot en av ugglorna jag kände igen som en av skolans kattugglor.
”Sugen på en liten tjänst?, undrade jag och höll fram armen. Ugglan såg genast lite piggare ut och flög genast fram och satte sig med min arm med ena benet utsträckt.
Jag rullade ihop papperet och satte ett snöre runt den, och knöt den runt ugglans utsträckta ben. ”Till Severus Snape.”, sa jag med en skrovlig röst som inte alls lät som min egen. Ugglan uppfattade orden och flög ut genom ett av fönstren, och jag följde den med blicken tills den rundat ett av tornen och sedan var utom synhåll. Då föll min blick på klockan och jag insåg att jag redan var tio minuter sen till nästa lektion. Snabbt packade jag ner fjäderpennan och bläckflaskan i väskan och småsprang mot Förvandlingskonsten.

Superduper bra!

MERAAAAAAAAAAAAA

stackars lily ,mer .,♥

jätte bra

Lika bra som vanligt.
Längtar efter mer. =)