HP-Rollspel

"Nja..", sa jag och tvekade lite. Jag hade ju ingen aning om vad det kunde vara! Vad kunde lukta såhär illa? Det måste vara något väldigt äckligt!
"Okej", sa jag till sist när nyfikenheten tog över. "Men jag behöver något att klippa upp sätet med. Har du en sax eller något?", frågade jag.

"Hmmm" sa jag och gick mot min väska. Jag öppade den och började leta runt lite. "Tja, jag har den här nagelsaxen", sa jag och räckte över den till April.

Jag kände hur Alyssia stirrat. Jag försökte att inte bry mig om det.
Rösterna ekade i huvudet ''Du är ful, äcklig, värdelös! Försvinn!''. Och jag hade försökt, fast misslyckats.
Mina ben var täckta av ärr, och de hade ökat under sommaren.
Mitt liv var inget annat än en simplel katastrof.

(hon kallas Alyss )

jag rodnade lite och sa "Det är bäst vi går snart...jag menar tåget han nästan stannat." Jag la upp mitt bagage och gan Will en sträng blick som betyde; Försök inte! du vet vad som hände förra gången

"Okej, den kanske funkar" sa jag och tog emot nagelsaxen. Jag började ta upp stygnen i sätet och försökte att inte andas in för mycket av den äckliga doften.

"Åh, vad det luktar", sa jag och tittade bort. Jag ville inte se vad det var som var där.

[ Blä, nu hoppar jag in sådär random igen... :c ]
Jag såg på Katniss.
"Vad funderar du på?" frågade jag. "Du ser ganska nedstämd ut." Jag såg upp mot slottet ännu en gång. Jag kunde inte låta bli. Det var så vackert.

Jag tittade upp.
''Inget.'' Sa jag och försökte le. ''Var ärlig istället! Sluta säga att det är bra när det inte är det! Lögnare!'' Andarna i huvudet fick mig att känna mig illa till mods. Vad ville dom mig? Jag hatade ju det här. Allt jag ville var bara att försvinna.

Jag såg att Chey tittade bort. Det ville jag också göra för stanken var så fruktansvärd! Men jag var nyfiken och lutade mig närmare för att se vad det var för något som låg där i sätet. Det var en stor äcklig klump men jag kunde inte se vad det var.
"Vad är det där för något?", frågade jag Chey.

Jag vände mig sakta om. Nu stank det starkare än någonsin! Det låg en äcklig grön klump på sätet.
"Euwww", sa jag men gick ändå lite längre fram.
När jag gick närmare så såg jag något som såg ut som ett öga.
"Det ser ut som ett djur", sa jag med förskräckt röst.