De utvalda (Rollspel)

Aily log,
"Kan du vägen till träningssalen? Det är fösta gången jag ska träna där" säger hon och tittar på Alith.

Zeph bestämde sig för att bli osynlig.
Han koncentrerade sig hårt på det, tills det kändes som om hela hans hjärna och kropp skrek ut ordet. Då kände han en kall vind svepa genom kroppen. När han tittade ner på sina händer var de borta. Det hade fungerat.
Nu smög han långsamt framåt...

Alith nickar smått innan hon börjar gå mot träningssalen. Hon har aldrig varit där för att träna, men hon har sett andra särlingar träna där. Hon vill egentligen inte träna, men hon måste väl.

Narnie ryckte till och rätade på sig. Vart försvann han? Just hade han ju stått framför henne, en senig pojke med trassligt svart hår. Nu var det helt tomt. Ingenting. Vart försvann han?
"Han hade väl något med vind som kraft?" tänkte Narnie. Hon bestämde sig för att ta det säkra före det osäkra och lät ett par liter av vattnet hon hade flyga upp och framåt.

Athena gick långsamt över borggården, hon skulle vara där ifall om några fiender skulle störta in. "Vilka fiender som nu tänkte störta in på kungens borgård?" tänkte Athena surt. Hon kunde ju göra något viktigt, som att träna och lämna denna helt meningslösa uppgift till ett par vakter, ett par simpla vakter. Hon fnös åt de fullt upprustade männen som stod där på vakt, hon skulle kunna döda dem som inget. Hade man stridens gåva så hade man, och det visste vakterna med.
De hade alla i början av sin karriär försökt utmana henne villket de ångrade sig nu. Athena log roat för sig själv och fingrade på en av sina dolkar innan hon kastade den utråkat i ett träd.

( Härligt att ni har börjat C: och kom ihåg inget PP )

Även fast man är osynlig kan man inte dölja ljud. Speciellt inte om man snubblar. Vilket Zeth gjorde på en liten sten som på något sätt kommit på plan.
Zeth hoppade snabbt åt sidan när han blev synlig, vilket man blir när man tappar koncentrationen.
Nu står han bara 2 meter ifrån Narie, och försöker att bortse från det värkande knäet som han landade på, och samla sig.

Narnie tar ett förskräckt skutt bakåt när Zeth plötsligt dyker upp, knappa två meter ifrån henne, och just snubblar åt sidan när hennes vatten flyger förbi och far med ett plask in i väggen. Hon stirrar på Zeth innan hon inser att hon måste träna och försöker med all tankekraft få det utspridda vattnet att samla sig igen. Det gick! Nu måste hon bara få det att flyga mot Zeth, en gång till. Hon kämpar använder all kraft, och måste hålla sig från att skrika rakt ut för att få vattnet att röra sig. Vattnet höjer sig, sakta. Narnie känner en svettdroppe på pannan och fortsätter tänka. Vattnet far plötsligt iväg, rakt mot Zeth, bakifrån.

[Ey, har jag förstått rätt det här med krafter, eller överanvänder jag dem nu? O__O xd]

(Det är lite som vattenbändning antar jag )

Zeth träffades hårt i ryggen och flög framåt mot Narnie. Men i sista sekunden lyckas han skapa en kraftig vindpuff som tog honom åt höger, där han tumlade ner på golvet, flämtandes.
Han reste sig sedan upp och skickade iväg en jetstråle av vind mot Narnie som måste ha gått i flera hundra m/s.

[Okay, tack! ^^]

Om det hade varit lätt att få Narnie att skratta hade hon gjort det nu. Men det var inte det. Istället drog hennes mungipor sig bara uppåt en riktigt liten bit. Hon började göra sig redo för en ny attack när hon kände en stöt i magen. Hon flög bakåt ett bar meter där hon klumpigt landade med en oväntad bakåtkullerbytta. Hon flämtade häftigt och stirrade på Zeth medan hon skapade ett skyfall, rakt ovanför honom, vilket skulle göra hans sikt svår, så hon kunde hämta andan efter den hårda stöten i magen.
Skyfallet upphörde och Narnie skickade iväg en ny attack mot Zeth, den här gången en hård stråle, som hämnd på hans senaste attack.

Ett befäl kom gående med värdiga steg och naglade sin blick fast vid Athena. Hon drog snabbt ut kniven ur trädet och ställde sig rakryggat upp. Ett svidande slag från flatsidan av hanns hand fick henne nästan att falla omkull, men hon stod kvar annars skulle hon bara reta upp honom och få mer stryk. "Nästa gång håller du vakt och inte leker, detta är ingen lekstuga" sa han illvilljligt och gick därifrån. Athena stod kvar och kokade av illska, hon hatade att bli behandlad som en simpel vakt, hon var ättre än så. Hon var bättre än alla dem tillsammans.