Någon som vill rolla?

Zack ser på frukten innan han snabbt tar två stycken. Han gömmer dem i sin ficka och låter handen ligga kvar. Ingen verkar ha sett det heller för den delen. Det är ett bra tecken. Han undrar om han borde räkna pengarna. Han behöver bara 150 att ge. Det har han förstått efter åren.

Som Rosie brukade gick hon intill buskaget utanför parken. När hon hade mat på förmiddagen och var i knutarna åt hon sitt första mål mat där.
"Det kan bli lite trångt för dig, men jag håller mig här", log Rosie mot Zack. Lite egentid satt på sin plats.

Zack ser roande nog Josh längre bort. Han kan överlämna pengarna nu så slipper han oroa sig senare.
"Det är okej. Jag...kommer tillbaka." Säger Zack med ett flin innan han börjar gå mot Josh. Som för övrigt verkar ha blivit jagad eller någonting.
"Shit, Zack du skrämde livet ur mig!" Utropar han chockat och skrämt. Zack måste verkligen ha skrämt honom.
"Varför så rädd?" Undrar Zack.
"Någon galning är efter hela gänget." Säger Josh till svar.
"Menar du allvar?" Säger Zack. "Vem vet om det?" Frågar Zack.
"Har ingen aning, men han vet vilka som är med i gänget. Tro mig, han är inte så värst schysst heller." Konstaterar Josh och spottar på marken.
"Är han efter allihop?" Frågar Zack irriterat. Hans goda humör är förstört. Jäklar, vem kan veta om honom? Han är knappast någon aktiv inom gänget överhuvudtaget.

Rosie log och satt kvar. Hon undrade förstås vart Zack gått, men under hennes uppfostran hade hon fått reda på att en mans sysslor var hans ensak. Vilket Rosie tyckte var fånigt, men för att hålla sin barnmorskas minne vid liv följde hon så många av hennes regler och hon kunde.

"Ta bara första bästa ut ur stan." Konstaterar Josh. Zack drar upp pengarna och ger honom.
"Jag drar inte förrän jag är säker på att det verkligen är sant." Svarar Zack och undrar om han verkligen borde sticka. Josh har aldrig varit en bra skådespelare och att plötsligt börja snacka om någon som tydligen förföljer gänget. Men gänget är så gott som hemligt. Josh försvinner bort i skuggorna och Zack går, ganska långsamt, tillbaka mot Rosie.

Rosie åt snabbt upp den första apelsinen och lät, sparsamt nog, den andra ligga kvar i läderränseln. Hon makade sig ur sitt gömställe och såg Zack komma tillbaka.
"Vad gjorde du? Du ser... hm, moloken ut", påpekade Rosie och kastade en menande blick på Zacks gångstil.

"Inget." Säger Zack enkelt och försöker få tillbaka sitt goda humör igen. Det går inte så värst bra. "Gänget har fått lite problem bara." Han ljuger egentligen inte. Tror han. Det är svårt att egentligen veta skillnaden numera.

"Gänget?" Rosie höjde ena ögonbrynet. Om Zack hade hemlighållit något för henne så hade han avslöjat det nu. Det gav Rosie en slags känsla av triumf, fast hon kände sig fånig. Hon visade inget av det.

"Ja, jag är med i ett gäng som jag stjäl åt." Svarar Zack som om det var självklart. Sedan kommer han på att han inte berättat något om det. Korkat. "Jag glömde berätta det eller hur?" Undrar han och masserar sin näsrygg med en irriterad min. "Iallafall så är det någon som jagar efter gänget. Inget du behöver oroa dig för." Konstaterar han säkert.

"Okej, men det låter underligt. Varför inte behålla allt själv?", frågade Rosie men insåg genast hur egoistiskt och idiotiskt det lät. Samtidigt lät det märkligt att Zack 'köpte' vänskap. Men ändå.
"Men du hamnar väl i klistret om någon är ute efter ert gäng?"