Privat Rollspel

Jason hade sett Änglar och Demoner och alla andra konstiga filmer. De var inte direkt bra vänner. De var typ... dödsfiender. Han misstänkte att änglarna följde efter dem också.
"Så, Mikael är här för att hålla ett öga på mig nu när du också är här..."
"Gör vad du känner för med kroppen! Men jag kan prata med dig i tankarna eller? För om du inte har en fri vilja så blir det jobbigt att skrika order hela tiden!"

"Just det, ni förstår fort, det är bra." Säger Odette roat och Mikael dyker upp.
"Det är inte bra innan han vet ordet av kommer du ha tagit hans själ!" Säger han och Odette rycker på axlarna till svar. Det var ju inte en lögn precis. Ingen sanning heller.
"När jag jag fått lite av ditt blod bara, sedan är det lugnt." Mikael avbryter henne med att harkla sig.
"Du är inte lite fräck du." Säger ängeln. "Varför kallade du på demonen i första taget, Jason?" Frågar Mikael sedan.

"Det är så, jag höll på att dö. Jag skrek att jag..." Jason avbröt sig själv och kollade på ängeln.
"Jag gjorde vad som helst bara jag fick leva. Odette, Odium menar jag, hörde mig och sa att hon behövde min själ i utbyte." Jason vred lite pressat på sig.
"När du hostar blod och håller på att dö svarar du nog JA på vad de än frågar dig."

Mikael ser på Jason med en medlidsam blick och Odette betraktar Mikael triumferande.
"Demonerna är ju kända för att vara okänsliga." Säger Mikael med en blick på Odette. "Men hon är en liga för sig." Fortsätter ängeln och Odette skulle väldigt gärna vilja slå ned honom. Men hon kan inte.

"Har de ingen fri vilja? Finns det inget sätt att ge dem det?" Ängeln kanske visste något, något som Odette eller han inte visste.
"Även om hon är en liga för sig så är hon min, och det är väldigt jobbigt att ge order hela tiden!"

Mikael höjer ena ögonbrynet.
"Du vet väl om att om du ger henne en fri vilja kan hon mörda dig inom loppet av sekunder?" Frågar Mikael och Odette undviker lätt den ögonkontakten Mikael sökt efter. Odette har mött idioten förut, men förra gången segrade han så hon tänker inte ge honom den tillfredsställelsen att hon minns det.

"Jag kan väl ge henne en fri vilja, så att hon åtminstonde VILL de, men behöver det betyda att hon får som hon vill? Finns det ingen lösning" Jason ville inte att hans liv nu skulle gå ut på att ge order åt folk. Om han hade velat de så hade han blivit något som t.e.x Kapten eller något annat skumt jobb.

"Du är den första människa jag någonsin mött som vill ge sin demon en fri vilja." Svarar Mikael. "Det finns lösningar på allt. Men om jag gav dig lösningen på det här skulle jag antagligen rubba balansen." Fortsätter Mikael kryptiskt. "Har du något att tillägga, Odium?" Frågar Mikael det blicken fäst på demonen som ser otroligt road ut.

"Hon heter Odette." Fräste Jason, irriterade på ängeln.
"Är det uppfattat...Mikael?" Jason spottade ut Mikaels namn avskyvärt.
"Så länge hon är min Demon ska hon tilltalas Odette. Och om du inte ger mig lösningen, hittar jag den själv. Tro mig, det är inte särskilt svårt eftersom Odette lyder min minsta vink, eftersom jag hoppar av skolan och har mer tid, eftersom du vägrar hjälpa mig så taggar det mig mer och eftersom att jag måste få ordning på mitt liv, förstått?"

"Du kommer inte få i ordning på ditt liv genom att avsluta det." Svarar Mikael lugnt. "Dessutom kan inte, Odette, hjälpa till med någonting utom att slåss, förgöra och se till att världen vänds upp och ned." Fortsätter ängeln och Odette måste faktiskt hålla med om de tre punkterna. Men i hennes värld är de komplimanger.