19 år senare (Roll)

Jason stirrade på Fred.
"Har du slagit huvudet nånstans?"frågade han retligt innan han vände sig mot Roxanne.
"Jag kan förklara... eller nej...det kan jag inte alls..."sade JB med rynkad panna. "Fast du kan väl förlåta mig med tanke på att jag är så snygg?"

När vagnen stannar går Ted ut ur vagen. Slänger en blick på sitt hår och får se att det är rödbrunt.
"Fan" säger han och ändrar det till svart.

[Han är väll en megafonus(stavning?)]

"Nepp." svarade Fred roat och såg från Jason till Roxanne som om de var något slags inspererande Quidditchmatch eller något. "Det kan du visst. Allt det han sa var sant eller hur? Men du vågar inte erkänna det." fräser Roxanne illsket och bara himlar med ögonen åt hans följande kommentar, för det var precis vad hon tyckte. Men inte tänkte hon erkänna det, speciellt inte nu, nu när hon var förbannad. "Jag har fått straffkommendering." fräser hon illsket och vänder huvudet bort från honom och ser ut genom fönstret, nu som vagnen just satt sig i rörelse.

Ted sätter sig vid Gryffindorbordet.

"Nehe", svarade Jason i samma tonart åt Fred medan han ryckte dramatiskt på axlarna.
"Ifall jag sade att allting var sant, att jag faktiskt satt utanför ett mugglarköpcenter med en gitarr i famnen och sjöng för att jag gillade det - skulle det förändra din ilska?"frågade Jason sedan och såg menande på Roaxanne. "Straffkommenderingen är inte mitt fel, du kunde ju alltid ha sagt att det var jag, inte sant?"

Kim sätter sig bredvid Ted men dom andra lite längre bort.
"Ledsen" säger han.

"Kanske det. Fattar bara inte varför du döljer det för alla, det är ju inget fel med det....Om det nu var sant." säger hon och lägger lite roat till den sista meningen. "Ja, jag vet. Vet fan inte varför jag gjorde det heller." svor Roxanne illsket till, vagnen stannar och hon hoppar raskt ur och får snart följe av Fred som verkar inte vilja missa ett ord av deras konversation.

"Det är okej" muttrar Ted.
"Du... jag menar det"
"Jag med"

Jason hoppade ut ur vagnen och sprang fram till Roxanne, han gick baklänges framför henne med ett brett flin. "Jag erkänner att jag gjorde det och att jag älskar att sjunga. Nöjd?"
"Hur som helst så är det inte mitt fel att du fick straffkommendering", sade han med höjda ögonbryn. "Hufflepuff killen bad om det."
"Nu då jag berättat min hemlighet så kan väl du berätta din?"föreslog han och gjorde en dramatisk gest med armarna.

"Säkert?" Kim skrattar.
"Ja" svarar Ted och skrattat han också.