Privat Roll

Stella såg på Alice och visste inte vad hon skulle tro, ville ha henne? I hennes värld fanns det inget sådant. Eller ja, inte försen nu. Hennes tankar fortsätter att snurra omkring ämnet då hon hör det sista. Hon kan läsa tankar, tvärt stänger hon av sitt tankeflöde och morrar lågt till Alice. "Läser du mina tankar, pratar jag aldrig mer med dig." säger hon hotfullt. Varför vet hon dock inte, hon gillar bara inte att hon kunde höra hennes egna privata saker. En kille ur vakten flinar. "Sa jag nått lustigt?" fräser Stella och stirrar illsket på honom, han föll genast ner i smärtsamma plågor och Aro skrattar förnöjt. "Bravo, bravo mitt barn." säger han och för hennes ansikte mot honom. "Intressant bara, när du ser på dem." konstaterar han och tar sedan hennes hand. "Far din knivskar dig och din mor, ni blev misshandlade, hon dog, du på barnhem, rymde, börja sälja dig....och droger." rabblar han upp och skakar sedan på huvudet. "Sorgligt, sorgligt." säger han deltagande.

Jag ler men vill inte le åt Stella när hon hotar mig. Klart jag inte ska rota i hennes egna saker, eller ska jag? Jag hör hennes historia, var det hennes fader? Men det sa hon alldrig. " gör du mig illa lovar jag att du inte kommer ha ett privatliv längre!" fräser jag. Jag ville inte vara elak men jag kunnde inte rå för det just nu. Varför var han tvungen att säga att jag älskar Stella. Jag läser hennes tankar, hon märker ju ändå inte det. Oj, snacka om att stänga av snabbt.

"Läser du dem, lovar jag att du lär lida." svarar Stella med ett hotfullt morrande och visar tänderna. Max tar tag i henne bakifrån men det behövs fyra till ur vakten för att hålla henne stilla. "Tror det behövs lite blod här, du vet hur nykläckta vampyrer är." säger Max ansträngt. Stella älskar sin nya styrka, fem man för att hålla henne nere.

Jag sätter mig varsamt skräddare ned.Jag såg på Stella utan att läsa hennes tankar. Blod, var der verkligen jag? Dem hämtar mäniskor och ställer framför oss. Den jag fick trodde att den skulle presentera sig för en ny anstäld här och den Stella fick känner sig endast vaksam. "seså min flickor, maten är här!" jag tittar på Aro men avsmak och sen på mäniskan. "nej" sa jag lätt. Jag ville inte smaka.

Stella ser på sin människa och ler smått. Ska hon va vampyr tänkte hon bete sig som en. Sen hade lukten av hans blod samma inverkan på henne som drogerna hade haft innan. Hon var tvungen....hon kunde inte leva utan den. "Gör det, det är värt det." ler Max mot henne. Stella ser på människan som precis insett att det är fara å färde. Han gör en annsatts att fly, men med en enda blick från Stella far han ner på marken skrikande i plågor. Aro skrockar förnöjt, åt hennes grymhet och blickarna följer henne då hon sakta går fram till den skrikande mannen och sätter tänderna i honom.
Sen skriker han inte längre, det enda som hon nu känner är den härliga smaken av blod mot hennes läppar. Med njutnigsfulla drag, dricker hon upp allt.

Jag ser på Stella och på mannen hon just åt upp. Jag skakr på huvudet. "varför äter du inte mitt barn?" frågar Aro sorgset. "för att jag inte vill!" sa jag även fast jag kännde hur den starka doften brännde i mig. Jag ville men kunnde inte. Jag hör Meets tankar `ät syrran ät`men jag skakr p¨å huvudetö. "jag är inte sugen, allt jag vill är att få prata med Stella i enrum." sa jag sakta medans jag satt ned och betracktade dem anndra.

Stella såg upp och slicka av sig blodet om läpparna. Mannen låg nu livlös vid hennes fötter och den andra människan hade skräckslaget backat in i ett hörn. Varför drack inte Alice? Stellas panna rynkades då Alice ville prata ensam med henne. Aro hade sagt att Alice ville ha henne, men själv var Stella inte alls säker på vad hon ville. Men hon nickade och de blir förda till ett privart rum.

Jag följer med. Max stänger dörren om oss och jag ser på Stella utan att läsa hennes tankar. "Du Stella, jag är ledsen men jag tror inte jag klarar livet som vampyr. Jag tänker fly!" sa jag utan att mena att hon skulle med. Jag hoppas bara att hon inte gör så att jag får ont, det ville jag verkligen inte. Jag läste ju inte hennes tankar.

"Varför? Du borde prova på det, det är faktiskt härligt." sa Stella och log lite. Hon ville inte att Alice skulle lämna henne, men hon ville inte heller lämna Max.

Jag skakar på huvudet. "jag vill inte, jag tycker om människor för mycket, även om dem är elaka eller snälla!" sa jag och kollade in i Stellas röda ögon. "hejdå!" sa jag kysste henne på kinnden och klättrade ut igenom fönstret. Jag lanndar mjukt på backen och känner törsten stiga. Jag springer mot skogen pch det vill jag säga gick välldigt snabbt. Jag for förbi en ekorre som oxå luktade gott. Jag tog den och och ått den. Den var inte jätte god men det gick.