Him and her (Privat roll)

"Varför?" flinar hon och kysser honom allt mer hungrigt. Hon ligger ner flämtande och bara ser leende på honom då hans fingrar rör vid henne, och rycker lätt till när Thomas och Samantha kommer in. Hon ler roat och drar James över sig och fortsätter det avbrutna kyssarna.

( Jaop^^ Gör det du, vi styr dem båda^^ )

James agerar kvickt när hon slänger sig över honom och kysser honom vidare. Han drar för sina gardiner och drar sin trollstav och mumlar, "muffliato" innan han lägger ner staven på kanten av sängen och drar med Thalia och kysser henne hungrigt. Han drar med sina händer, smekandes, längs hennes sidor, över hennes rygg och på hennes mage. Han har aldrig gjort det här förut, alla handlingar kommer per automatik, som om detta är vad han är född för.

Han avbryter kyssen och drar stötvis efter andan, till hälften stönande, till hälften upphetsat. Han fortsätter fort efter andetagen och kysser henne fullt med lust, och vilja, och begär. Av kärlek.

Thalia ligger flämtande av upphetsning efter hans smekningar. Hade han verkligen inte gjort något sådant här innan? Inte hon heller, men hon älskade det och han var underbar.

När han fortsätter besvarar hon ivriggt kyssarna, knappt medvetenen om vad hon gjorde. "James, James, James." flämtar hon häftigt.

När hon flämtar fram hans namn avbryter han kyssen och tittar på henne med några centimeter mellan deras ansikten.
"Vi kan inte göra det här nu Thalia, jag, jag är inte redo. Du är dock underbar" ler han mot henne. Han stödjer sig på sina armar när han ligger över henne i sängen. Han tittar i hennes ögon, väntar på ett slags svar.

Thalia andas lugnare och ser honom slutligen in i ögonen och ler. Hon var helt borta för att tag men nu är hon åter sitt mer samlade jag. "Ja, tack." säger hon och ger honom en lätt puss på näsan. "Inte jag heller." ler hon även om hon på sätt och vis var det då...men inte nu. "Det är du som är underbar." ler hon.

Han ler mot henne och hans andning återvänder till det normala. Han får en puss på näsan, och en komplimang. Han ler varmt tillbaka mot henne och böjer sig ner och pussar henne mjukt på hennes läppar, innan han reser sig helt, tar bort tystnadsförtrollningen och öppnar gardinerna.

Det han möts av där, är inte trevligt. Thomas sover bredvid honom. Och han tänkte inte på att dra förbi gardiner, eller tystnadsförtrollning. Han hör höga stön och flämtningar, och kan inte slita blicken från scenen framför.

Thalia tar sin stav och skjuter igen Thomas förhängen och lägger över en tystnadsförtrållning. Men bilderna har fastnat på hennes näthinna, något hon inte ville se eller höra, ljudet dunkar i hennes öron.
"Vi bör nog lämna dem ifred." säger Thalia och försöker hålla rösten stadig och ser på James. "Ska vi gå ut?"

James mumlar något till svar, innan han tar hennes hand och drar med henne ut. När de väl är utanför sovsalen stänger han dörren, och försöker skaka av sig den hemska bilden som är fast på nathinnan. Väl utanför kan han inte låta bli att tänka att situationen var lite komisk, så han brister ut i gapskratt innan han hinner kontrollera det.

Thalia ser oförstående på James, exakt vad var det som var så kul? Hon fattar det inte, hon tyckte hela situationen var jobbig och hade hon kunnat hade hon rodnat. "Vad är det som är så kul?" säger hon undrande.

Han försöker hindra sitt skratt lätt, och får fram mellan de mindre anfallen "Nej, inget egentligen. Situationen var bara så absurb, nästintill komisk. Men, jag tycker det var så pinsamt egentligen, och konstig, och det..." Han kunde lugna ned skrattet något och fick med normal röst fram slutet på meningen. "... och det, det är nog mitt sätt att ta hand om .. dessa känslor?" Det sista lät som en fråga, men, han försöker åtminstone.