Vart är vi? [privat roll]

Cara svingade sig upp i trädet och väntade på att soldaterna skulle komma, hon visste inte vad de ville, vilka de var eller hur de hittat dem

Soldaterna kom klivande fram på stigen, men de tycktes inte ha märkt dem ännu. Xabtha blickade upp mot Cara och såg att Loki försvunnit, typiskt honom tänkte hon irreterat.

Cara drog svärden, hon kunde försvara sig på annat sätt men hon tänkte inte avslöja dem för de andra. Hon såg soldaterna stanna
"vem där?" frågade de bryskt

Xantha gick fram på stigen och mötte soldaterna på stigen, de drog vapen men hon rörde sig inte ur vägen eller drog sina egna. Hon visste med sig själv att hon var tillräckligt skicklig att hantera sina svärd och att de flesta inte trodde kvinnor om något, dock bar hon ej klänning men det kanske inte helle passades i denna värld?

Cara betraktade Xantha med en nyfiken blick. Soldaterna drog sina svärd och Cara fick en oroande känsla och hon hoppade ner och smög bakom soldaterna. hon ville inte att Xantha skulle skadas eller behöva ta några liv. Hon visste så klart inte om Xantha redan gjort det, men om hon inte gjort det kunde Cara lika väl bloda ner sina händer igen. Hon skar halsen av soldaterna och kände blodet på händerna och hon gjorde sig synlig och gick fram till bäcken och sköljde av svärden och händerna

"Cara" fräste hon förskräckt till då männen föll döda ner och såg sedan på kvinnan som blev synlig för henne framför henne.
"Du vet att döda män inte talar." sa hon sedan hon lugnat sig och såg på henne men log lätt. Nog för att hon tänkte döda dem själv, men just gesten var fin. "Tack." sa hon slutligen även om det var synd att männen var döda hon som hade tänkt ha ett litet snack med dem.

Cara tittade bara upp och log lite
"Döda män kan tala mer än levande" sa hon och reste sig upp och gick fram till deras fickor. Hon började söka igenom dem, hon fann pengar, ett stycka pergament, och knivar
"Jag tror inte e hade låtit dig fråga dem något och klart" sa hon leende och tittade upp på Loki när han kom tillbaka, men till hennes förvåning var han inte ensam, han hade med sig en tredje soldat.
"Han la sig i bakhåll" sa Loki bara

"Jag har mina metoder. Det krävs mycket lidande innan man dör." sa hon och log lätt och drog handen längs knivsäggen och såg på Cara. "Som sagt levande kan tala mer och sedan dör de." flinade hon lätt och såg upp på Loki och mannen vid hans sida. "Tre soldater, vi kan klä oss som dem och gå in i staden, vem vet vad vi kan finna där." sa Xantha lätt och blickade på soldaten som såg skrämt på dem tre.

Cara såg allvarligt på Xantha
"Vi har alla våra metoder, men döda män ställer inte till några bekymmer" sa hon enkelt och ryckte på axlarna. hon försökte tyda texten på pappret men språket var främmande för henne. Hon rullade ihop det och stelnade till. Hon blev genast blek, sigillet var deras sigill. Hon hörde inte var Xantha sa, utan hon stirrade bara på pappret. så de var här trotts allt?
"Cara?" sa Loki undrande och hon tittade upp på dem och skakade på huvudet.
"Det var inget" sa hon ursäktande

"Vad är det med papperet?" sa Xantha oförstående och gick fram till henne och såg på sigillet men det var för henne ett helt okänt sigill. Men tydligen inte för Cara, hon kände igen det.