Om Voldemort hade vunnit

"Ja jag vet." sa hon bara och blickade illsket åt Caras ord innan hon ursäktade sig. "Ja, jag får ju vara tacksam att han låter mig vara, vad kan jag hjälpa att min far var en mugglare?" säger hon en aningen irreterat eftersom att så många dödsätare kommenterade just detta och såg sedan upp på Skandar då han kommer in. "Det är inte det, det beror på." sa hon lungt och såg frågande på honom. "Och vad vill du?" sa Laura även om hon visste att detta var Cara som skulle fråga detta.

Cara såg inte på Laura
"Det var inte så jag menade och det vet du" fräste Cara. Hon var inte bara irriterad på att att människor alltid skulle skälla på henne. "Jag kan inte hjälpa att din far var mugglare och att min är den far han är" sa hon bara. Cara undrade egentligen vad Skandlar ville och trodde om dem

Skandar himlade med ögonen åt Caras näsvisa svar och flinade. Hon var rätt arrogant hon.
"Jag sköter mitt, rätt bra också. Men du undviker ditt ansvar rätt ofta." Han kastade en blick på Laura, som talat i en betydligt hövligare ton och log vänligare mot henne. "Trolldomsministern vill ha Caras godkännande för något småjobb han inte vågar ta ansvar för." Skandars förakt hördes tydligt i hans röst då han talade om trolldomsministern. Trots att Greengrass var en av de äldsta trollkarlssläkten, var Fredrick en av de svagare medlemmarna i släkten.

"Vet jag väll, lika lite som jag kan hjälpa det. Och jag säger inget om din far jag vet hur han är och hur han resonerar. Det är alla andra förbannade dödsätare som ska se ner på mig för att jag råkar ha en död mugglare till far." fräser Laura illsket tillbaka till Cara. Det var inte hennes mening att vara sur och fräsa åt Cara på det viset men hon hade inte sovit ordentligt se gud vet när och hon mådde kasst hela hon.
Sedan ser hon på Skandar och himlar med ögonen, "Men snälla, kan inte karln ta egna beslut? Hur svårt kan det vara?" sa hon och skakade på huvudet åt idioten till minister de hade. Men Voldemort gillade väll sin nickerdocka som bara lydde order och var rädd gör honom. Sedan vände hon sig åter måt Cara, "Ledsen för det jag sa, jag menade inte att vara sur på dig." sa hon vänligare till sin vän.

"Jag vet att du inte menade det Laura" sa hon enkelt och hon tittade på Skandlar
"Vem har sagt att jag har något ansvar? Det är inte min värld" sa hon och ryckte på axlarna. det var så hon såg det, hon styrde inte världen alltså var det inte hennes ansvar! Hon suckade
"De vill alltid något" sa Cara "kan människor aldrig göra något själv" suckade hon och reste sig. Ju fortare hon fick det överstökat. Hon gick mot Greengrass kontor och öppnade utan att knacka.
"Härskarinna" sa han och reste sig upp och bugade.
"Ja,ja låt oss få det överstökat" sa hon bara
"Självklart, jag har fått i uppgift att rensa ministeriet och jag behöver din hjälp" sa han och Cara såg på papperna och suckade.
"Du kan sparka eller göra vad du vill med dem allihop förutom Laura" sa hon och gick igen. Hon gick tillbaka till sitt kontor och satte sig vid fönstret igen utan att se på de andra två

Laura och Skandar lämnades ensamma, men de sa inget och sedan efter en stund kom Cara tillbaka. "Hur gick det?" sa Laura, inte för att hon var så intereserad, der för att hon brydde sig om Cara. Och hon visste att hon inte skulle räknas med de som skulle sparkas, eller ja hon hoppades det i alla fall och trots allt var även Voldemort halvblod även om han inte ville erkänna detta.

Skandar blev milt förvånad av Caras snabba reaktion, då hon rusade iväg för att antagligen ge trolldomsministern det han förtjänade. Skandar log roat vid tanken och lät blicken glida över det sparsamt inredda rummet. Själv tyckte han om mer välstånd runt sig, det bevittnade hans lägenhet om.
Cara återvände några minuter senare, synbart på dåligt humör. Fast Skandar kunde inte påminna sig om att hon någonsin varit på gott humör.

Cara tittade på Laura
"det gick som vanligt" sa hon bara och undrade vad som hade hänt om hon inte vart där. hade ministern inte fattat några beslut då? Hon studerade människorna nere på gatorna. Alla verkade vara på väg någonstans.
"var det något mer Skandar, tänkte du äta med oss också?" sa hon uttråkat och tog upp tekoppen igen. Hon tänkte just dricka när det knackade igen och innan hon hann svara kom hennes far in.
"det ante mig att du var här. Du borde kommit hem igår och stannat där" sa hennes far och Cara suckade och tittade ut genom fönstret. Han behövde verkligen lära sig släppa taget

(Hoppar nog ur, för oaktiv och känner ingen lust till just detta rollspelet. Sorry )

Skandar skakade på huvudet åt Caras fråga.
"Nej, jag tror Greengrass förväntar sig att jag återkommer." Han vände sig mot dörren, men hann inte längre då lord Voldemort steg in. Som av en reflex sänkte Skandar huvudet i en halv bugning, och även då han sträckte på sig höll han blicken sänkt. Han drog dock lätt på munnen då herren skällde ut sin dotter. Han var så olik mot henne än de andra. Mindre skrämmande tyckte Skandar, för herren lyfte inte sin stav mot sin dotter.