privat roll mellan ginny 23 och Ripadal

Yami tittade på henne ochsa.
- Nej jag sa att de visste att en var laddad inte tvärtom.
Och läraren som visade pistolen kommer att kickas.
Och du måste prata om det på allvar med föräldrar och lärare eftersom det kommer att bli bättre-

"JAG TÄNKER INTE PRATA OM DET!"
Jag inser att jag gråter.
''JAG KOMMER ALDRIG BERÄTTA FÖR NÅN!''

Yami tog tag i hennes händer och sa.
- Lugna ner dig, du måste berätta, annars berättar jag det själv.

"De kommer inte tro dig! I alla år har jag sagt hur bra jag har det!''
Jag rycker undan mina händer.

Yami tog tag i dem igen och sa.
- Du vet inte vad jag kan göra, jag kan lätt få dem att tro mig genom att använda pusslet.
Varför tror du annars att du klarade dig ur det med bara en skadad arm?
Du hade säkerligen varit död nu om det inte hade varit för mig.

"DET ÄR MITT LIV! JAG BESTÄMMER OM MITT LIV!''
Jag backar.

( detta är inte efter handlingen, detta hör inte alls dit, detta börjar bli tråkigt, så här skulle det inte bli=

"Som du vill, jag berättar väll då!"

Yami tittade på henne och sa lugnt.
- Bra, och jag kommer med dig, för om de inte tror dig kan jag faktiskt hjälpa, jag vet att det känns jobbigt men jag vill bara hjälpa dig.

Han ville så gärna dra in henne i en famn och säga att allt skulle bli bra.
Men kontrollerade det och tittade på henne.

"Jag gör det hälst själv"