Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

nej jag skall skriva på tåget ner på fredag om jag hinner men det tar den tid det tar

ok, tur du cruciatusförbanade mig inte. *pustar ut.*

haha nej så elak skall jag inte vara xD jag kan ju inte skrämma bort mina läsare xD

mig kan du inte skrämma bort, inget i världen kan det.

haha då kan jag tortera dig lite xd

det sa jag inte. Jag står faktist p din sida.

haha Cara har inga på sin sida

du förstår vad jag menar.

Önskar ett nytt kapitel snart Cara! DU vet varför! Älskar ditt namn. ♥ Så speciellt. Därför ska jag döpa mitt barn till Nora/Nova c:

"Efter en sådan lång tid är vi nu åter samlade här och allt ni behöver göra är att trycka på knappen"

Jag vaknade av att åskan dundrade och jag förundrades över hur ofta det stormade här, det kändes som om regnet var på besök oftare än solen. Men det passade mig, jag var lika orolig som stormen. Mötet med Simon dagen innan var det jag mindes mest och det som gnagde mig var att jag inte kunde berätta för det om någon, jag hade lovat honom. Jag steg upp och lämnade sängen och bestämde mig att idag skulle jag inte gå på lektionerna, jag skulle prata med Severus i stället och se om han visste vad som pågick. Jag satte på mig en svart klänning och styrde sedan stegen till Pomfrey och bestämde mig för att skylla på feber så jag tog fram staven och kastade en enkel förtrollning över mig som tillfället gav mig hög feber och hosta. Jag öppnade dörren och gick fram till Pomfreys dörr och knackade på hennes dörr. Snart stod sjukskötarskan framför mig och hon log svagt.
"Ja miss Riddle?" frågade hon och jag log svagt.
"Jag tror inte jag mår riktigt bra" sa jag enkelt och hon nickade och jag satte mig ner på sängen och hon tog fram termometern och tog tempen och skadade sedan bedrövat på huvudet
"Som jag misstänkte, feber" sa hon och fortsatte sedan "Du får ledigt från skolan, det är ju ändå trotts allt fyra år sedan din far dog" sa hon och jag hade inte ens reflekterat över det, men det var en perfekt ursäkt. Men sedan visste jag att han inte var riktigt död.
"Är det så länge sedan?" frågade jag tyst och hon nickade.
"Idag skall du bara ligga i sängen så återvänd till din sovsal" sa Pomfrey och jag nickade och reste mig upp och lämnade sjukhusflygeln. Förtrollningen skulle snart släppa och jag styrde stegen mot Severus kontor. Eleverna såg på mig men jag undvek dem bara och jag undrade vart mina vänner var men misstänkte att det antingen sov eller så satt de i stora salen. Jag stötte på Severus just som han var på väg ut och han gav mig en frågande blick.
"Jag frågar du svarar" sa jag bara och vi gick in på hans kontor och jag stängde dörren bakom mig.
"Är allt som det skall? Saknar du honom?" frågade Severus och hon suckade.
"Varför tror alla att det har med min far att göra? Han är någonstans där ute men jag tänker inte så mycket på det" sa hon enkelt och Severus nickade "nej jag vill veta vad du vet om Simons försvinnande?" Snape såg uppriktigt förvånat på mig.
"Jag vet att han saknas för att hans mor inte mår bra" sa Severus men jag förstod att han ljög han hade svarat lite för snabbt.
"Nej det gör han inte! Han besökte mig igår och jag vet att det är något annat" sa jag enkelt och Severus suckade.
"Jag har fått i uppgift att inte säga något av Dumbledore. Allt jag vet är att han söker efter något som skall rädda hans liv" sa Severus och jag undrade om han kanske hade någon obotlig sjukdom som han hoppades finna en mirakelkur på. Jag nickade svagt och kände mig genast sorgsen, det var som om alla undanhöll sanningen från mig, som vanligt. Jag fick alltid komma fram till sanningen helt själv. "Men varför är du inte i skolan?" frågade Severus
"Jag mår inte helt bra" sa jag och det var sant, inte av den anledningen som Pomfrey trodde men man kunde inte sjukskriva sig för att man var oroad.
"Jag förstår, men du kommer säkert få se honom snart" sa Severus och jag gav honom en irriterad blick.
"Sluta tro att det har med min far att göra. Han lämnade mig! jag saknar honom inte!" sa jag argt och reste mig upp och lämnade bryskt kontoret och jag hörde Severus sucka men jag vände inte. Jag var på väg till mitt rum när jag sprang in i Hermione.
"Där är du" sa hon lättat och jag höjde ett ögonbryn.
"Ja här är jag" sa jag enkelt och jag såg på Moody när han öppnade dörren.
"Lektionen börjar nu" sa han och gav dem en bestämd blick.
"Jag är sjukskriven idag" sa jag bara enkelt.
"Du är uppe och knallar i korridorena då kan du gå på lektionen" sa han och drog med oss båda in och snart kom resten av klassen och jag stirrade bara irriterat på Moody.
"Mår du bra?" frågade Mioni och jag log mot henne.
"Ja bara lite feber" ljög jag och hon tänkte precis nämna min far "Nej jag saknar honom inte" sa jag och Moody lyssnade noga och jag blängde åter på honom, det här angick inte honom alls. När alla anlänt satt de tysta och väntade på att Moody skulle börja.
"Idag skall jag kasta imperio över er" började han.
"Men du sa att den är olaglig" sa Ron med en gäll röst och Moody log bara och jag anade att det här inte kunde gå bra.
"Dumbledore vill att ni lär er stå emot den" sa Moody och jag förstod att han ljög han ville bara se vad klassen kunde. "Ställ upp er på led så skall jag kasta den över er" hans röst gjorde genast verkan och klassen ställde upp sig och Mioni drog upp mig på fötter och snart stod vi i ledet med de andra och jag suckade när jag såg hur lätt han tog kontrollen över dem men jag blev lite lättad när Harry faktiskt kunde slita sig loss från den. Det var inte så att han kunde kontrolera sig helt själv, men Moody gav sig inte för än han kunde kasta den över Harry och denna inte reagerade. Jag suckade när det blev min tur. Jag hade ingen lust att hålla på med detta men jag hade inget val.
"Fröken Riddle" sa Moody med en nästan hotfull röst och jag höjde åter ett ögonbryn, jag förstod verkligen inte varför hans hat gentemot mig var så starkt? Jag såg hur han höjde staven och på något sätt visste jag att det inte skulle vara imperio som kom ur hans mun utan crucio och jag duckade instinktivt och drog min egen stav och kastade lamslå över honom men han log enkelt och parerade den. Det var då jag förstod att han testade vad jag kunde och jag tänkte inte avslöja vad jag kunde, jag tänkte helt enkelt låtsas att jag inte var särskilt duktig. Jag höjde åter staven och försökte med en Expelliarmus som misslyckades men snart gav Moody upp och försökte bara kasta imperio över mig men jag stod enkelt emot och han skrattade.
"Du kanske var klassens bästa elev innan men du är inte särskilt bra på dueller" sa Moody leende och jag bara log svagt.
"Professorn är allt för vänlig, men jag är trotts allt bara fjorton" sa jag och jag kände hur något hände med mina ögon de kändes konstigt men snart kändes de normala igen och jag satte mig vid bänken tills lektionen var slut. Vi lämnade klassrummet och Mioni kom genast fram till mig, snart i sällskap av de andra fyra.
"Cara mår du bra?" sa Ron oroligt och jag log svagt och nickade.
"Hur kan han ens göra så?" sa Blaise och jag log.
"Någon måste ha sagt att jag tydligen skulle kunna duellera och han ville nog bara testa" sa jag leende och de nickade även om de inte alla verkade tro på det. Men jag började gå innan de han fråga något mer. Draco kom fram till mig
"Vad var det med dina ögon?" frågade han och jag gav honom en undrande blick "De blev en korts stund röda"
"Jag vet inte" sa jag oförstående. Pappa hade alltid haft röda ögon men vi var inte släkt på riktigt. Jag skakade bara på huvudet och såg sedan konstigt på föreståndarna när de stod entrehallen och började ställa upp sina elever på led i årskurser, men sedan log jag, det var nu de andra skolorna skulle komma.
"Nu uppför ni er!" sa McGonagall och hon såg på mig "Varför har du inte uniform?"
"Jag är egentligen sjuk så jag borde ligga i säng" sa jag och hon såg medlidande på mig och jag suckade lågt, det här började bli riktigt irriterande men jag stod ut. Vi började gå ut på området och alla elever såg förvånat på varandra ingen av dem visste egentligen vad som skulle hända. Lärarna vägrade att avslöja något och jag visste inte om det var så klokt eller inte. vi stannade på området och Dumbledore stod längst fram.
"I år skall Hogwarts vara värd för ett evenemang. Ett evenemang som inte hänt på flera år, turneringen i magisk trekamp" började han och genast började eleverna viska och jag log roat och gav Draco en blick och han log precis som jag gjorde, de var så barnsliga. "Varje skola skall ha en förkämpe, en kämpe som skall gå igenom tre grenar och representera skolan, visa vad den kan och kämpa för att vinna turneringspokalen. De andra skolorna bör snart anlända" sa Dumbledore och log mystiskt. Plötsligt började eleverna peka och prata i mun på varandra.
"Jag ser en…" började Seamus och jag log, så det hade börjat nu.

"Ja vad Seamus såg tänker jag inte berätta nu. Ni får helt enkelt vänta"

*kash*