In the dark PRS Vidomina & Medi

Mira kunde inte låta bli att le mot Leo och kvävde ett skratt.
"Ja det här Gala ska vara. Äta i matsalen, dansa i balsalen men här ska hon ta sin ed och ta sin plats som vår prästinna." Hon såg på Rion med ett leende.

Rion sneglade på Alice för att se hennes reaktion. Han funderade ifall det verkade vara för mycket för henne, men hon hade inte uttryckt någon oro för de, så han valde på att lita på henne. Alice skulle trivas här, det var han säker på. Det var så många som tog hand om henne. Hon skulle aldrig vara ensam.
"Jaha, är du redo för att bli prästinna?", frågade Rion för att se på henne igen.
Leo såg mot Alice. Han tyckte också att hon verkade lugn, vilket gjorde honom mer lugn. "Mira.. de här vampyrerna som också kommer, är de också vampyrer i nöd? Alltså, jag menar, kommer de hit för att fråga om Alices råd?"

"Åh jag tror det. Jag menar jag borde vara redo." Alice såg på honom och såg sedan på Leo och sedan tillbaka till Rion.
"Jag skulle vilja att ni stannar hos mig. Jag kan köpa ett hus till er ifall ni vill." Hon log svagt och Mira log.
"Det vet bara dom som behöver hjälp. Första gången så är det en fest så ingen kommer få rådgivning."

"Stanna?", frågade Rion och verkade förvånad över kommentaren. Han kikade upp mot Leo som såg lika förvånad ut själv. "Om det gör att du känner dig trygg, så visst. Men jag kan bara tala för mig själv.", sa Rion och log sedan.
Leo flackade med blicken. Han kände att han inte var redo för att permanent kalla palatset sitt hem. Men han visste inte, kanske en dag skulle han se det och göra det till sitt hem? "Javisst, Alice. Vi stannar hos dig.", kläckte han ur sig. Det var inte tillfälle att förklara att han kände något annat. Den dagen då han bestämt sig, då skulle han kunna förklara och Leo var säker på att Alice skulle förstå.
"Det låter bra, Alice har nog med uppgifter att genomföra på galan ändå.", sa Rion och lade en arm om henne.
"Hennes prov, är det dags?", frågade Leo då i försök att byta samtalsämne.

Hon log och kunde nästan slänga sig över Rion men hon lät bli och hon såg in i hans ögon som glimmrade av tacksamhet.
"Tack" Pep hon och såg på Leo med en lycklig min.
"Ja ho ska gå snart. Vi kan se på ett vilorum som är här bakom. Ifall hon behöver en paus ibland." Hon tog Leos hand och började att gå.

"Wow, hur många rum finns det i hela palatset? Har du räknat?", skrattade Leo och flämtade till då Mira grep tag om hans hand. Han gick efter henne över det stenbelagda golvet med Rion och Alice i släptåg.
"Behöver du vila, Alice?", frågade Rion då de följde efter de andra.

"För många. Jag vet tyvärr inte hur många rum. " Hon öppnade en liten dörr efter dragit bort en gardin och såg på dem.
"Här finns en säg samt en soffgrupp. Det är det minsta rummet vi har i palatset och det är ifall du behöver vila mellan mötena."

Hon såg upp och skakade på huvudet.
"Nej ja mår rätt bra." Hon lo mjukt mot honom

"Ser fint ut.", sa Leo och gick ett steg in i rummet för att se sig om. Han gick fram till soffgruppen för att sätta sig ner i en av sofforna och blicka mot de andra.
"Okej, Alice. Vad vill du göra då?", frågade Rion och log mot henne.

Ho såg på Rion och blev röd i ansiktet. Om hon sa vad hon ville göra skulle ho skämmas.
"Jag vet inte." Viskade hon och såg på Mira och sedan Rion.

"Okej.", sa Rion och nickade som svar.
Leo kände av hur situationen urartade sig till en märklig och obekväm situation. Han försökte komma på något som kunde få de på andra tankar.
"Vad sägs som att vi går ut, Mira? Jag och Rion har inte varit ute på evigheter!"
Han kom upp på fötter igen och gick fram till henne.