In the dark PRS Vidomina & Medi

"Rion och Alice. Det är dags för hennes nästa prov" Hon log mot Leo och knackade på på dörren.

"Ja men du måste tycka det är skönt." Hon hoppade till när hon hörde knackningarna och såg mot dörren.
"Kom in." sa hon tydligt och vände sig sedan mot Rion.

Rion såg mot dörren när han hörde knackningarna och reste sig långsamt upp för att öppna dörren. "Hej Mira. Leo.", sa han och log vänligt mot de. Leo såg tillbaka med ett leende. "Det är dags för provet nu.", sa han och Rion nickade förstående. "Alice, kommer du?"
Han vände på huvudet för att se åt hennes håll och sedan nicka ut från rummet. "Det är dags att gå."

Hon log och reste sig.
"Åh jag som trodde du skulle göra mitt prov. Så fel jag har." Alice såg på Rio med ett leende och og hans hand.
"Vi går." sa hon mjukt.

"Jag förstår inte vad du menar, Alice, men jag och Leo är inte här för att göra proven. Det är du som ska det.", sa han och följde efter Mira och Leo från rummet.

Hon försökte at inte brista ut i skratt men leendet blev bredare.
"Du måste lära dig att känna igen skämt Rion. Det var ett skämt." Hon blickade upp på honom och skakade nekande på huvudet.
"Men jag ska göra proven jag lovar."

Rion höjde på ögonbrynen och såg mot henne med ett litet leende. Han gav ifrån sig ett litet skratt. "Ja, du har rätt, det var väl lite roligt då."
Han log vänligt och tänkte tillbaka på skämtet och fokuserade på att följa efter Mira och Leo. Han funderade på var det var påväg- kanske var det samma sal som hon gjort proven i tidigare?

Hon log och nickade.
Väl inne i salen slog hon sig ner och såg på alla papper och svalde. Det skulle bli ett hårdare prov.
"Kan jag börja?" Frågade hon och tog upp sin fjäderpenna.

Rion och Leo slog sig ner på stolarna de suttit på tidigare när Alice genomfört proven. De båda verkade intresserade av Alices prov då de också lade märke till alla papper. Det kändes stort. Men de log då de upptäckte hennes nervositet. "Det kommer gå bra, Alice. Vi hejar på dig." Rion log varmt mot henne och knäppte sina händer i sina knän för att vila de där.
Leo lade benen i kors och lutade sig tillbaka i stolen för att se på Alice.

Hon började att fylla i alla papper och hon såg inte upp förrns hon var klar och sträckte fram alla papper och hon rullade med axlarna. Hon kände sig öm innan hon reste sig upp.
"Tack Rion och Leo." Hon log och tog en hand var.
"Jag är klar för stunden."

"Jag tänkte..", började Leo. "Jag tänkte.. om det kanske var störande att vi var med. Men det verkade som att det gick ju fint."
Han log mot henne och reste sig ur stolen. Han kände sig själv trött och gäspade samtidigt som han sträckte på armarna.
Rion reste sig också och kramade tillbaka Alices händer. "Du har inget att tacka oss för. Hur kändes det?", frågade Rion och såg mot henne.