Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

jag vet *stolt*

Sitt Fido, sitt!

Jag försöker lista ut vad det är Simon håller på med... Någon som har snappat upp några ledtrådar?

Nej... Cara, du är ond! (Hur många gånger har jag sagt det? X)) *lägga sig på golvet, slå i det, gråta och skrika hysteriskt*
Nejmen haha xD

Sitt Fido, sitt!

Men Cara, du är lika ond som jag, jag skulle aldrig döda dig. C:

klart jag är ond haha


sätter mig lydigt ner men morrar fortfarande

Jag längtar ihjäl mig på nästa kapitel, fast jag skulle nog dö inan jag längtade ihjäl mig eftersom jag mår ganska så skit just nu och jag menar det.

så nu har ni äntligen nästa del ^^ ni får läsa den franska brytningen i huvudet xD

”Har du kommit till delen då du och Draco ja du vet” sa mannen.
”Nej det har jag inte, och du behöver inte vara så frågvis. Vi kommer dit tids nog” svarade jag
”Tänk att det faktiskt var så allt började” sa mannen
”Vi skall inte avslöja något för dem! Så tryck på knappen om ni skall höra något mer!”

Alla vände sig mot Seamus
”Jag ser en drake” sa han och pekade mot himlen och jag himlade med ögonen, ibland var jag förvånad över hur lite människor visate om magiskadjur. Man tämjde inte bara drakar så där.
”Nej det är ett hus” sa Dennis och jag sa inget, bäst att hålla tyst och inte tjafsa emot.
”Jag tror att det där skall vara delegationen från Beauxbatons som kommer” sa Dumbledore och eleverna blev genast nyfikna. Jag såg upp på himlen. Så det var en av skolorna, jag hade bara hört om dem. Verken Severus eller min far hade nämnt dem särskilt ingående och Severus hade inte nämnt vilka skolor som skulle delta, och jag hade inte frågat. När de kom närmare blev det klart att det verken var drakar eller hus som flög, nej det var en vagn dragen av fyra vita hästar. Jag undrade egentligen om de var elefanter maskerade till hästar, för att säga att de var stora var en underdrift. Eleverna längst fram hoppade bakåt när vagnen for förbi dem och jag undrade för en kort sekund vad som hade hänt om vagnen träffat någon av eleverna? Vem hade då fått ta på sig skulden och vad skulle dödsorsken vara? Olycka eller dumhet? Jag rycktes ur tankarna när Mioni puttade till mig och jag tittade upp på vagnen som landat. Självklart var den i guld och jag undrade om människor aldrig gjorde saker i silver av en anledning?
”Hon måste vara jättinna” sa en första års elev som snabbt tystades ner och jag undrade varför? Kvinnan framför oss var utan tvekan delvis jättinna. Inget annat vore möjligt! Hon var minst om än inte lite längre än Hagrid och hon var större än dem andra. Jag förstod varför vagnen var så stor som den var nu.
”Kära Madame Maxime” sa Dumbledore ”Välkommen till Hogwarts”
”Dumbledore” sa hon och jag hörde att hon bröt på franska, vilket i sig inte var så konstigt. Om man bor i Frankrike är det svårt att undvika den franska brytningen. ”Mår ni bra?”
”Alldeles utmärkt, tack” svarade Dumbledore och jag undrade om vi skulle stå ute i kylan hela kvällen medan de talade artigt med varandra.
”Mina elever” sa Maxime och jag såg på eleverna som kom ut ur vagnen, de verkade utan tvekan inte höra hemma här. De var alla klädda för varmare väder och deras skoluniformer var gjorda i siden. Jag undrade om de hade förväntat sig solsemester? ”Har Karkaroff kommit än?”
”Han bör vara här när som helst” sa Dumbledore vänligt ”vill ni vänta eller gå in och värma er?” Dumbledore ställde frågan till eleverna som nickade och Maxime såg på dem med ett leende.”
Vi går in och värmer oss. Tar ni hand om hästarna?” sa hon undrande.
”Våran lärare i skötsel och vård av magiska djur är snart är och han kommer glädjas över att ta han om dem” sa Dumbledore och jag slutade lyssna på dem. Att höra dem utbyta artighetsfraser var allt annat än roande. Jag såg på eleverna som granskade oss med nyfikna blickar och vi gav antagligen dem lika nyfikna blickar. I mina ögon såg de alldeles för goda ut. De såg ut som om de bara trodde att världen bestod av vänlighet och lycka. Var de det skolan lärde ut?
”Sjön” skrek plötsligt Lee och Ron höll på att putta omkull mig när han vände sig om och Fred fångade upp mig.
”Tack” sa jag leende och han bugade.
”Ron din tjockskalliga klant se vart du går” sa George och jag skrattade lite innan jag vände mig mot sjön. Det enda som syntes var en mast, men snart följdes den av ett helt skepp och jag förundrades över sättet att färdas. Både Durmstrang som kommit med skeppet och Beauxbatons som kom flygande med en vagn, var båda lite för mycket enligt mig. Men jag antog att det var som mr Weasley sagt, att vi gillade att visa oss på styvalinan när vi träffades. Jag såg undrande på siluetterna som kom gående från sjön. De såg alla väldigt klumpiga ut och jag undrade hur de skulle kunna delta. När de kom närmare såg jag att de alla bar tjocka mantlar och jag antog att de var anpassade för Ryssland där skolan låg.
”Dumbledore” sa mannen som gick längst fram. Jag förundrades över att han matchades sin kappa med sitt hår, båda gick i silver och jag undrade om han försökte visa hur mycket pengar han hade. ”Hur är det med dig kära vän?”
”Det är strålande, tack, professor Karkaroff” sa Dumbledore och log mot den andra rektorn. Jag undrade om de alla var så kära vänner som de påstod eller om det endast var ett spel det här med?
”Kära gamla Hogwarts” sa Karkaroff och jag undrade om han hade varit här förut? Hade han gått här? När man lyssnade så lät han inte särskilt rysk på brytningen. ”Det är så trevligt att vara här igen. Viktor kom med in i värmen. Du tar väl inte illa upp Dumbledore, Viktor är lite förkyld förstår du” sa Karkaroff och drog fram en av sina elever. Jag granskade eleven där han gick förbi framför oss. Ron hoppade åter till utan att tänka sig för och jag kände hur han puttade mig i ryggen och jag for fram mot mannen som gick förbi och jag tittade upp på Karkaroff som fångat mig.
”Dina elever är lite otåliga, Dumbledore” sa Karkaroff och tittade till min förvåning inte på mig utan på Ron som rodnade. ”Är du okej?” frågade han mig och jag log svagt.
”Ja ingen fara, tack för att du fångade mig” sa jag leende och undrade vart jag kände igen namnet Karkaroff ifrån.
”Det var inget och om jag vore du skulle jag skälla på din vän” sa han leende och fortsatte sedan gå. Eleverna runt mig såg på skrämt på mannen som gått förbi och lite argt på mig som om jag skämt ut dem. Jag suckade och började gå in i värmen, jag kände att jag faktiskt var varm och jag undrade om jag inte började få feber på riktigt.
”Såg ni vem det var?” frågade Ron bakom mig. Jag förstod inte hysterin han ställde till med, jag hade utan tvekan sett vem det var som gick framför mig bredvid Karkaroff. Det var ingen mindre än Viktor Krum!

”Ja det var mitt första möte med Karkaroff och ja det var kanske inte som jag planerat det, men det var intressant. Nej nu skall jag sova så jag föreslår att ni är tysta och försvinner här ifrån innan jag dödar er!”

*kash*

haha ni får ursäkta att jag först postaden den i fel tråd xD tack Vassilia som påpekade det

Det var så lite så, läste den faktist inan jag kom på det

Awesome
Hahahaha, Ron då xD