prs wolfy & rollspelare

"Adam, stanna." sade James lugnt och reste sig upp. Han himlade med ögonen då han smet iväg till trapporna. Tänkte inte springa efter honom utan la istället handen på Adrians axel. "Är du okej?" frågade han och log svagt.

Adrian nickade smått och såg efter den fallne ängeln som lika snabbt och oväntat som han dykt upp försvunnit iväg.
"Jag är okej," bekräftade han med en suck. Han var faktiskt oskadd, det var bara hans stolthet som fått sig en liten stöt.

"Har du hört något om nefiler som vill skicka fallna till helvetet?" frågade han och granskade Adrian. Han fuktade sina läppar och spände sina käkar, visste inte riktigt ifall de skulle ha en så stor chans då det fanns fler nefiler än änglar.

"Jo, jag har hört några rykten om det." Adrian skruvade en aning besvärat på sig, han hade hoppats på att det bara varit just rykten. "Jag ska försöka ta reda på saken, höra mig för lite. Men jag tror inte att han bluffar."

"Inte jag heller..." sade han allvarligt och drog handen över ansiktet. "Jag tror inte att de kommer ta det lugnt med nefiler som är med de fallna heller så om det står mellan mig och dem, så tar du dem." sade han lågt och kliade sig i nacken och sneglade mot dörren som han visste att Stella var bakom. "Och så tar du hand om henne för min skull." sade han lågt.

Adrian hoppades verkligen att det inte var ett krig som väntade för han ville inte bli tvungen att välja sida. Det skulle bli fel oavsett hur han gjorde.
Stella hade smitit iväg för en stund sedan då hon kommit på att hon fortfarande hade en artikel att skriva till skolans tidning som kom ut några gånger per läsår. Trots att hon för tillfället var avstängd på grund av det där dumma bråket som hon inte ens haft någon delaktighet i, så behövde hon absolut skriva klart artikeln då deadlinen var ikväll. Hon skickade på vägen hem ett sms till James då hon inte velat störa i den hektiska diskussionen herrarna i köket haft.

James tog upp sin mobil och suckade högt, ville verkligen veta hur dum hon faktiskt var som gick ut utan att säga något när hon fattat att Adam var där. //kom nu// skrev han bara och la ifrån sig sin mobil. Han drog händerna över ansiktet och suckade högt.

Bara några hundra meter hemifrån stannade hon upp då en obehaglig känsla fyllde henne från topp till tå. Någon drog en huva över hennes huvud så det blev svart och mobilen tappade hon i marken. Var det Adam hon hade att göras med blev hon tvungen att försöka hålla tillbaka paniken.

James satte sig i vardagsrummet och satte på tvn, blev otroligt stressad över det hela. Han suckade lågt och bet sig hårt på läppen, visste inte ifall han faktiskt skulle bränna Adams fjäder eller inte.

Då huvan drogs av henne igen såg hon sig om i det mörka och kalla utrymmet. Mannen som hukat sig ner framför henne kände hon inte alls igen. Var det någon som Adam tagit i besittning? Nej, varför skulle han ta sig an det besväret nu då James inte var i närheten?