prs wolfy & rollspelare

James började bli lite nojig då det gått ett bra tag och Stella fortfarande inte kommit. Han tog sin mobil och ringde upp henne utan att komma fram till annat än röstbrevlådan. Han spände sina käkar och drog handen över ansiktet innan han reste sig upp. Han tog trapporna ner och började sedan köra mot biblioteket.

Mannen utan namn lämnade henne efter en stund ifred i rummet, hur länge han skulle vara borta visste hon inte. Hon försökte desperat ta sig loss från stolen men hon hade aldrig tänkt tanken på att lära sig konsten att ta sig loss då man satt fastbunden. Det skulle ha varit nyttigt för henne nu.

James åkte runt lite innan han parkerade, hade inte sett skymten av henne ens. Han ringde upp Adam, visste att han hade något med saken att göra.

"Om du inte ringer för att tala om var du gömmer min fjäder så har vi ingenting att prata om." Adam gick rakt på sak utan att bry sig om att hälsa först, de var ju inte direkt vänner för stunden.

"Ge mig min tjej och jag ger dig din fjäder." sade han kort och lutade sig bakåt i sätet. Han bet sig hårt på läppen och slöt ögonen, var så sjukt trött på Adam vid det laget.

"Jag har inte henne hos mig. Jag vet inte var hon är." Adam hade faktiskt ingenting med saken att göra. "Du borde kanske hålla bättre koll på henne." Han kunde inte låta bli att tycka att det var ganska roligt att hon tydligen var försvunnen.

”Adam på riktigt... jag behöver henne, du om någon borde förstå det här.” Röt han och skakade på huvudet, behövde spela spel för att få över Adam på sin sida. ”Jag trodde du skulle ha fattat allt vid det här laget.”

"Behöver henne till vad då?" gäspade Adam uttråkat och övervägde att lägga på direkt, han var inte alls på humör för att prata något mer med James och något intressant verkade han inte ha att säga heller.

”Jag vill inte bli människa? Köpte du verkligen det? Du är en lika stor mes som jag tog dig för.” Sade han och klickade blt samtalet. Om han kände Adam rätt så skulle han ha fått upp intresset och skulle ringa upp honom.

Adam såg dumt på sin mobil då James bara lagt på, för irriterad för att vilja ringa upp igen trots att han kanske var en gnutta nyfiken på vad hans så kallade vän egentligen menat. Han fick ringa upp senare helt enkelt då han inte ansåg att James behövde ha det så enkelt hela tiden.