Om trillingarna som gjorde mitt liv intressant...

Detta är min första fanfiction så förvänta er absolut INGENTING! Vet liksom inte riktigt vad som är det spännande i den ensXD

Titel: Om trillingarna som gjorde mitt liv intressant... (rätt uselt namn enligt mig själv men jag kom inte på något bättreXD)
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Kapitel hittills: 9 färdigskrivna, 9 publicerade(XD)
Färdigskriven: Nej!
Beskrivning: Josefina är en 13-årig häxa som går på en svensk trollkonst skola. Men hon har aldrig känt sig hemma där. Alla andra på skolan gör det och Josefina känner sig väldigt annorlunda. Men ett år börjar tre nya elever på skolan och det blir iaf lite mer intressant...

Kapitel 1
Jag satt i stora salen. Förstaårseleverna, däribland min syster Moa, skulle placeras. Moa hade varit överlycklig och pladdrat på (som vanligt) på tåget. Nu såg hon nervös ut. Jag kom ihåg när jag skulle placeras. Jag hade varit ganska nervös jag med men jag hade definitivt inte sett fram emot det lika mycket som min syster. Hon hade varit väldigt sur och avundsjuk varje år när Meja, Vilgot och jag skulle gå på tåget till skolan. Jag hade nog helst stannat hemma hos mamma och pappa och gått kvar på min mugglarskola. Men det hade självklart varit ganska spännande, jag hade ju hört så mycket från Meja och Vilgot, mina äldre syskon.
Men bland förstaårseleverna fanns också några andra det här året. Jag tittade mig omkring och såg att alla verkade titta på de tre nykomlingarna. De såg ut att vara ungefär i min ålder. Det var två killar och en tjej. Vår rektor, Peter Ahlbäck, hade ställt sig upp och hyssjade på oss.
”Hej och välkomna till ett nytt lärorikt år!” sa han och de sista viskande rösterna tystnade. ”Ni verkar alla ivriga” han tittade menande på de som pratat längst och högljuddast ”så jag ska inte säga så mycket innan vi börjar med sorteringen. Men som ni ser är det inte bara förstaårselever som ska placeras detta året. VI har även fått tre nya tredjeårselever.” Han nickade mot de nya och log stort. Nykomlingarna såg inte ut att bli ett dugg lugnade av rektorns leende.
När rektorn gick tillbaka och satte sig vid det runda lärarbordet igen reste sig Maria Larsson, en blond lärare i 35 årsåldern, som alltid brukade ta hand om sorteringen. Hon gick ner till de nya förstaårseleverna, och nykomlingarna, och tog fram sorteringsmuffarna. Det var ett par lila, luddiga öronmuffar. Det hade känts ganska löjligt att sätta på sig de. Och det hade säkert sett väldigt löjligt ut, särskilt när jag hoppat till när de plötsligt börjat prata med mig.
”Tekla Malmquist” sa Maria. Tredjeårs flickan gick upp ett trappsteg till scenen där Maria stod och räckte sorteringsmuffarna till henne. Flickan, som tydligen hette Tekla, tog med tveksam min på sig sorteringsmuffarna. Precis som jag hade gjort ryckte hon till, antagligen för att de började tala. Hon satt där med sorteringsmuffarna på en stund och sedan ropade muffarna ”Gryffindor!”. Flickan log lite men tittade frågande på Maria. Maria log stort och nickade mot vårt bord. Flickan sprang försiktigt ner till vårt bord och allas blickar följde henne. Hon satte sig ner mellan mig och Mariella, en av de populärare tjejerna i min årskurs.
”Gabriel Malmquist” sa Maria och allas blickar vändes framåt igen. De var alltså syskon de tre nya. En av killarna gick fram, lite självsäkrare än sin syster, och satte på sig sorteringsmuffarna. Han var, när jag tittade noga, ganska lik flickan. De båda hade brunt hår och samma form på ansiktet. Men den här killen var mycket kortare än flickan. Efter en ovanligt lång stund hade sorteringsmuffarna tydligen bestämt sig. ”Hufflepuff!” skrek de och killen sneglade på Maria som den här gången nickade mot bordet bredvid vårt. Killen sprang ner och satte sig.
”Viggo Malmquist” sa Maria och den andra killen steg fram för att ta på sig muffarna. Han var också lik sina syskon. PÅ något sätt var jag säker på vilket elevhem han skulle hamna i redan innan sorteringsmuffarna hade ropat ut det. ”Hufflepuff!” skrek muffarna och jag blev inte ett dugg förvånad. Han såg på något sätt snäll ut, lite mer ödmjuk än sin bror kanske?...
Sedan sorterades alla förstaårseleverna. Moa hamnade i gryffindor, vilket var tur för annars hade hon sagt att hon skulle åka hem, och det skulle hon ha gjort också.
När sorteringen var färdig kom maten fram på borden och vi började äta. Mariella pratade ivrigt på med Tekla. Hon verkade snäll, lite tyst… Jag var ivrig att få lära känna henne, tänk om vi kunde bli kompisar!... Imorgon skulle jag prata med henne.

------------------------------------------------------------

Inte så händelserikt direkt menmen... Det är kul att skriva

Jag tycker den var jättebra! Intressant handling och skrivspråk, och jag längtar efter mer! Det märks absolut inte att det är din första ff!

Åh! Tack va snäll du e(= Jag gillar att skriva så det kan va därför(; men jag blir aldrig nöjd med innehållet men det e tur att du e det för det e ju du som är läsaren(;

Ny läsare! "bevakar"

Jätte bra! =D

Tack=D Ska försöka skriva iaf en del av nästa kapitel imorgon men jag har ganska fullspäckat schema då

Superbra!!!

Tack

Bra!

Tack(=