Min fanfiction: Happy Hungergames

OBS!!! OM NI INTE HAR LÄST KLART HUNGERSPELEN SÅ LÄS INTE DETTA!!!

Hej! jag är ett stort Hungergames fan. Så jag tänkte skriva en fanfivtion om ett hungerspel. Jo nu är det såhär. Jag ändrar lite. Peeta och katniss har ju två barn. Man får alldrig reda på vad dom heter så jag döper dom till Rue, Efter katniss kompanjor, och Pollux. Båda dom hjälpte katniss mycket och dog för dom. Dom lever sitt vardagliga liv. MEN det blev alldrig uppror av bären. Så distrikt tolv är kvar och dom bor i segrar byn. Men nu är det slåtterdag. Och dom ska begee sig iväg. Pollux är 14 och Rue är 12. Båda dom har en lapp. Men det ofattbara händer...

JO, vad kommer att hända??

låter det bra? Komentera gärna om ni vill bevaka och sen om nån tycker att den är bra kan jag skriva ett kapitel♥

Du måste börja! :'D

Eller hur!! Detta kommer bli suuuuuuuuuuperawesome!

tack allihoppa. ska börja skriva snart. Men jag måste göra en läxa förts bara♥ ♥ ♥ ♥

Okidoki Längtar ♥♥♥♥♥♥♥

okej, första kapitlet. föresten så berättar jag ur olika synpunkter. varanat kapitel Pollux och varannat Rue.

Kapitel 1
Pollux

I natt vaknade jag tre gånger av att mamma skrek i sömnen igen. Hon gör det ofta. Men jag och Rue vet alldrig varför. Men dom har sagt att dom sa bäretta det när vi är större. Aja, jag går väl ner och tar frukost. Jag tar fram lite bröd som pappa har bakat och brer på margarin och lägger på en skiva ost. Egentligen är vi en av dom rikaste familjerna. Eller, Det är bara vi och Farbror Hamitch som bor i segrar byn. Men han kan man knappast säga att han lever. Han bara dricker och dricker, alltså sprit. Men han är ganska rolig. Men vi gav bort pengarna till välgörenhet. Vi vill inte vara rika. Vi jagar vår mat och byter den på torget. Men det är härligt att ha ett normalt liv. Men idag är det slåtterdag. Jag går till fönstret och kollar ut. Massa mn och kvinnor i vita dräckter står där. Ingen ska slippa slåtterdan. Men jag är inte orolig. Jag har varit med två år förut och inte blivigt dragen på en lott. << Pollux! kommer du? vi måste gå nu, det är det är dags>> Jag går bort till hallen och möter dom tre familjemedlemmarna. Och vi går, i tystnadd. Jag vet att syrran är rädd. Det är hennes första år. Hon är 12. När vi kommer fram tar vi blodprov och släller oss i led. Effie Twinket kommer in. Hon är ganska gammal nu.Hon har fortfarande det rosa puffiga håret ocg en rosa kavaj och kjol. Men hon får alldrig ett bättre distrikt än 12. Hon babblar på om massa saker och tillslut så säger hon<<må oddsen alltid vara er gynnsamma>> Jag brukar alldrig lyssna direkt. Men nu börjar det.
-Låt se, låt se. Damerna förts. Hon går fram till skålen. Och plockar upp den lappen som är längst ner i botten. Och hon läser högt och tydligt:
-Rue Mellark, Hon går fram til scenen. Han kan inte fatta det. Hans syster. Hon är ju bara tolv år. Han springer genom folkmassan. Det här ska inte få hända.<<NEJ!Rue, Gå inte dit. Snälla! HON ÄR BARA TOLV ÅR!!!>> Men ingen lyssnar. Ingen gör något. Och eftersom att han är pojke kan han inte ta hennes plats. Han känner paniken. Inget ont ska hända hans syster!
-Okej, Nu till pojkarna. Som på samma sätt förut så tar Effie fram en lapp ur pojkarnas skål och säger:
Liam Drunket!
En kille med chokladbrunt hår går fram. Lika säkert som att andas så säger jag:
JAG ÄR FRIVILLIG ATT TA LIAMS PLATS!

Jättebra!

tack så mycket!

Superawesome! Du är jätteduktig på att skriva!

tack^^ nu kommer ett till kapitel

Kapitel 2
Rue
Jag kan inte fatta det. Jag har blivigt utsädd att tävla i hungerspelen. Det som jag mest fasade för. Och alldeles nyss så tog Pollux Liams plats. Han får inte ta platsen. Jag bryr mig inte om jag dör. Jag bryr mig bara om att han överlever. <<Jag upprepar, Jag är frivillig att ta Liams plats. säger Pollux>>
-Ehh... okej, Kom upp, kom upp säger Effie, Jag märker att hon är överumplad. Men sen tillägger hon. <<Ja, det här påminner ju om när Katniss tog Prims plats, Kanske har ngt med släckten att göra>> Man märker att hon försöker att vara rolig, Men ingen skrattar eller ens småler. Jag leds ut. Pollux åt ena hållet och jag åt det andra. Jag möter hans blick. Han ser ganska normal ut. Fast jag kan se lite räddsla i hans ögon. Han gjorde det här för mig. Jag måste ge ngt tillbaka. Men vad. Jag leds in i ett rum med kala vita väggar.Det ända som finns där är två pallar. Nu ska vi väl få träffa våra föräldrar. Men då kommer hon på något som får henne att skina upp. Varge år åker Mamma och Pappa för att vara handledare eftersom dom var dom senaste som van. Så alltså kommer dom att handleda oss! Jag blir överlycklig när jag tänker på det. Eller, Så överlycklig jag kan bli när jag vet att jag snart ska dö. Sen efter en evigets väntan så öppnar en vakt dörren och pappa rusar in.
-Rue! jag blev alldeles förtvivlad när du blev vald. Men varken jag eller Katniss kunde ta din plats, vi är för gamla. Jag vet inte vad jag ska göra! Min tolvåriga dotter och min fjorton åriga son är med i hungerspelen. Du,Rue. Jag ska göra allt s att båda ni kan överleva. Även om jag riskerar mitt liv. Säger han
-Pappa ta det lungt. Du vet att jag är modig och är bra på att skjuta med pilbåge. Jag och min bror kommer att vara kompanjorer och alldrig skilja oss åt.
Precis när hon har sagt klart meningen så kommer en vakt in och säger att pappa måste gå. Han kramar mig och säger:
-Jag älskar dig, Och du har väl listat ut att jag och Kattnis kommer tt följa med er på tåget efter som vi är era handledare?
-Såklart att jag har listat ut det. Vi ses sen.
Och så går han. Och jag är ensam igen. Men efter en knapp minut så öppnar vakten porten igen och Mamma kommer in. Hon håller mig hårt i sin famn.
-Du Rue. Jag måste berätta en sak för dig. Jag har ju alltid sagt till dig att du fick namnet Rue för att jag tyckte att det var fint. Men det finns en annan anledning också. När jag och Peeta var med i hungerspelen, så var också en tolvårig flicka som hetter Rue också med. Jag och hon var kompanjorer. Hon var en av dom sötaste flickorna jag har träffat. Hon på sätt och vis räddade mig från några karistiärer. Hon var så modig och smart. Hon påminner mycket om dig. Hon klarade sig genom att hon var bra på växter man kunde äta och hon var en fena på att klättra i träd. Rue har betytt väldigt mycket för mig. Och hon är en av dom som har hjälpt mig genom det här. Hon finns inte längre på jorden. Men hon finns i mitt hjärta. Och kommer alltid att göra det. Och det är därför jag tror på dig. Du har sån potensial. Du är snabb, smidig, bra på att skjuta pilbåge och du känner väl till skogen. Lova mig en sak. Att gör allt på arenan. när jag åkte in i den så var jag livrädd för att döda. Men man kan inte undomma det.

Jag blir överumplad av mors bärettelse. Tänk att en flicka i min ålder och samma namn också har tävlat i hungerspelen. Och mamma kände henne. jag känner ett sting i hjärtat. Men Mamma tror på mig. Och jag ska visa att hon inte ska ångra sig!