[Hunger Games] Charlotte Jenkins, flickan som överlistar

Hej, jag tänkte skriva en FF om hungerspelen, fast glömde skriva det i rubriken, fast jag får hoppas att det funkar ändå.

Titel: Charlotte Jenkins, flickan som överlistar[hungerspelen]
Färdigskriven: Nopp
Antal kapitel: 3 hittils
Rating: PG-12/PG

Kapitel 1.
Charlotte Jenkins är en ganska liten och smidig flicka. Hon var endast tolv år och är redan en av de flitigaste på en av fruktgårdarna i byn. Hon vet att det är för att hon är ganska bra på att klättra omkring och är en av de lättaste så hon kan klättra högst upp i nästan alla träd, och genom det få ner massvis av färsk god frukt.
Hon bor med sin mor, far och storebror Louis i distrikt 11. Eftersom hennes far försörjer familjen genom att jobba som chef på den största fruktgården i distriktet har de råd med ett lite finare hus och mat som mättar magen. Hon tycker själv att hon har ett ganska bra liv.

Det är inte för än två månader innan slåtterdagen som Charlotte inser att hon kan bli vald till årets hungerspel, och oron börjar växa mer och mer i magen för varje dag som går att det är just hennes namn som kommer stå på just den lappen som Celina Samson kommer att ropa upp. Som tur var står hennes namn endast på fyra ynkla lotter, så chansen är inte så stor att det är hon som får repressentera flickan från distrikt 11.

Slåtterdagen flyger närmare och till sist är dagen där. Charlotte börjar den lediga dagen genom att gå ut och sätta sig högst upp i deras äppelträd och njuta av värmen som solen ger medans hon tuggar i sig det rödaste äpplet som hon hittar.
När hennes mor ropar på henne att klockan är 9 så börjar hon sakta gå ner från trädet och in till hennes familj och njuta lite med dem, hon oroar sig lite att det kanske är sista gången. När Charlotte ser på hennes bror märker hon att även han ser orolig ut i sina ansiktsuttryck, även fast det är hans sjunde och sista år att kunna bli den som står på den kusliga lappen.
Charlotte får en snäll order av sin mor att börja göra ordning sig. Hon går till sovrummet och sätter på sig sin finklädnad. Det är en ganska diskret mörkgrön klänning som är ner till knäna och har axelband som är flätade, precis som hennes hår.

Klockan ett ska slåttern börja och familjen Jenkins går ifrån deras röda torp när det är en halvtimme kvar. De har det väldigt nära, det tar endast 5 minuter gående i ett normalt tempo. När de anländer till torget är det nästan redan fullproppat med folk. Alla som är med på lottningen, alltså alla ungdomar mellan tolv till arton år står i sorterade i åldersgrupper, pojkar på ena sidan om åskådarna och flickorna på andra sidan. Charlotte går längst fram, där tolvåringarna står. Hon får genast syn på sina vänner och ställer sig med dem medan hon väntar på att Celina Samson ska komma ut på scenen och läsa upp vilka som ska representera distrikt 11 i det 73:e hungerspelet.

Klockan slår äntligen ett och Celina Samson kommer ut på scenen. Hon ställer sig mitt på det stora utrymmet och öppnar munnen mot mikrofonen.
“Hej distrikt 11!” hör man hennes röst som kommer ut ifrån högtalarna. “Hungerspelens regler är enkla, 24 deltagare och endast en överlever. Förstått? Ikväll kommer två av alla er ungdomar att sitta på tåget på väg till huvudstaden. Låt oss börja direkt med lottningen!”
Celina går fram till en av de stora glasbehållarna och tar upp en lapp och går sedan tillbaka till mikrofonen. Charlotte känner hur hennes mage kurrar ända uppe vid revbenen.
“Okej, här kommer killarnas deltagare.” säjer Celina och stannar upp en stund för att få upp spänningen i publiken. “ Jack Breader”
Jack går upp mot scenen och man ser att han döljer oron innanför hans kropp, han vågar inte släppa ut den.
När Celina går för att hämta flicklotten så börjar Charlottes oro hoppa runt istället för att stå still.
Celina lägger ansiktet extra nära mikrofonen och
nästan skriker: “Charlotte Jenkins!”

Vad tycker ni? Skriv gärna synpunkter :-D
Edit: Det är hungerspelen 73 istället.

Forsätt!
Är Jack lika gammal om Charlotte?

Det kommer stå i nästa kapitel :-D Men förmodligen äldre!

Åååh Va bra Meera

Tack så mkt! Mer kommer förhoppningsvis ikväll :-D

Jättebra! Bevakar

Ohh Tack! Så kul. :-D

När kommer kapitel?

Jättebra!!!!

Här kommer nästa kapitel. I hope you like it!

Kapitel 2:

Kapitel 2:
Charlotte står helt förstenat utan att släpa ut ett ända andetag i 20 sekunder medans hon kollar bort mot sin familj och sin bror som alla har tårar på kinden. Charlotte är säker på att om Louis skulle vara en flicka så skulle han anmäla sig som frivillig bara för att skydda Charlotte. Familjens lilla söta unge som alltid ler och hoppar omkring med sitt bruna hår som oftast är utsläppt.

Charlotte går ut mot gången där två fredsväktare med vita kläder kommer och bär henne mot scenen. Hon försöker att inte släppa ut en ändå tår, eftersom kameror flyger runt henne.
Tillsist står hon uppe på scenen och Celina frågar om någon är frivillig fast ingen ropar till. Då kan hon inte dölja tårarna längre. De rusar ner från kinden och åker ända ner till marken.

Celina pratar lite mer men Charlotte har stängt av sitt öra, hon vill inte höra Celinas mjuka röst mer för stunden. När det äntligen är dags att gå för att säga hej då till sin familj i rättens hus så suckar Charlotte av lättnad, för då slipper hon visa sig gråtande uppe på den stora hemska scenen. Hon går till huset tillsammans med två fredsväktare och Jack. Det är inte förens då hon tänker på hur hennes motståndare ser ut. Han kan inte ha växt så mycket under hans 14 år, eftersom han är väldigt kort för sin ålder. Han är däremot ganska kraftig och det passar väldigt bra med hans långa bruna hår och hans kastanjbruna ögon.

Det dröjer inte mer än 2 minuter att gå till rättens hus. När de står utanför huset skiljs hon och Jack och går mot olika håll. Charlotte blir medtagen in i ett rum med ros röda väggar och svarta sammetssoffor.
Efter några minuter av tänkande kommer hennes familj in. De kommer fram och kramar om henne hårt allihopa och hennes mor sjunger en visa för henne. Det lugnar henne. Efter 10 minuter kommer fredsväktaren in igen och säjer att de måste gå, men Louis frågar om han får stanna i några minuter och det får han. Charlotte ger sina föräldrar en sista kram och säjer: “Jag älskar er!” innan dem går ut.
Louis ställer sig framför Charlotte och kollar henne rakt i hennes bruna ögon.
“Kom ihåg, använd din klättringskunskap mycket och försök att nappa åt dig något litet vid ynmingshornet som ingen annan vill ha, förstått?” säjer Louis.
Charlotte svarar med en lätt nickning. Sedan ger hennes bror henne en kyss på kinden och går iväg.

Charlotte sätter sig i soffan och förväntar sig att ingen mer kommer komma, fast det gör det. Efter 10 minuter ser hon en dam med grått hår och ett trevligt ansikte vid dörröppningen. Hon går direkt och kramar om sin mormor. Det är hennes mormor.
“Hej mormor”, viskar Charlotte och släpper henne.
“Hej gumman”, svarar hennes mormor. “Jag ville bara säja lycka till och att jag hejar på dig.” Hon stannar upp en stund. “Men om du inte skulle komma tillbaka vill jag ge dig den här” Hon sträcker fram en silvrig ring med en röd sten i.
“Tack mormor” säjer Charlotte stammande. Det är första gången hon har något smycke, det har hon aldrig haft råd med även fast hon är en av de som har mest pengar i byn.
Charlotte ger henne en puss på kinden, precis som Louis gav henne. De säger hejdå och lycka till varandra innan hennes mormor lämnar rummet.
Efter det kommer ingen mer in så Charlotte sätter på ringen på ringfingret i lugn och ro.

Fredsväktaren kommer och hämtar henne lite senare och tar med henne till det stora gråa tåget.



Gillar ni det?