Linn Willson [SV]

Namn: Linn Willson
Språk: Sv
Ratnings: PG 9
Handling: Mugglarfödda Linn Willson återvänder till Hogwarts för att börja på sitt fjärde år. Hon lägger märke till Albus Potter för första gången. Ministeriet beslutar sig att ordna ennu en tunering i magisk trekamp.

Prolog:
"Ta hand om dig", viskade mamma i mitt öra. Jag suckade.
"Vi kommer ju inte kunna fira jul med dig" sa pappa.
"Jag vet!" sa jag.
Jag tog min vagn från mamma kysste de båda och sprang in i vägen till perrong 9 3/4. Det första jag såg var det stora röda locket Hogwarts expressen. Jag såg också en grupp tjejer stå och fnittra runt Albus Potter. Jag strök min katt Lizzy genom gallret i buren. Jag suckade av lättnad. NU BÄR DET AV TILL HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONST OCH TROLLDOM!

Ska jag börja?

Kör på bara!

Börja!

KAPITEL 1

Jag suckar lättat och stiger på tåget. Ibland längtar jag efter att komma bort från mamma och pappa. Ganska ofta faktiskt. De har bråkat i flera år utan att skilja sig. Jag var så uppe i mina funderingar så att jag plötsligt slog i något hårt.
"Aj!" hör jag någon stöna. Jag öppnar ögonen och ser ett par gröna ögon dyka upp framför mig.
"Är du okej?" undrade figuren. Det var lite suddigt men jag såg ganska tydligt ett par krossade glasögon framför mig. Jag försöker resa mig men det gör för ont. Trollkarlen räcker mig sin hand för att hjälpa mig upp. Jag tar handen och reser mig upp. När jag kan se ordentligt ser jag att några glasbitar har fastnat i trollkarlens hand.
"Oj!" utbrast jag "Fö-fö-förlåt! Jag skulle sett mig för!" Trollkarlen log.
"Du ser värre ut", sa han. Jag tog som en reflex på ansiktet. Jag kände först något vasst och en klibbig vätska i pannan. Jag tittade på mitt finger och såg blod. Jag vände mig mot fönstret och såg att det rann massor av blod från glasbitar i ansiktet. Jag stirrade på trollkarlen.
"Vi ska nog försöka hitta någon lärare", sa trollkarlen. Jag nickade och följde efter honom. Ibland gick någon förstaårselev förbi oss och stirrade på mig. En prefekt gick förbi oss från Slytherin.
"Har ni slås?" sa han hoppfullt. Trollkarlen skakade på huvudet. Vi fortsatte.
"Jag heter Albus", sa trollkarlen plötsligt. "Albus Potter, son till Harry och Ginerva Potter. Fast mamma kallas för Ginny" jag nickade jag visste vem han och hans pappa var.
"Jag är Linn, Linn Willson", sa jag. Albus tittade på mig. Han kände säkert igen mig. Vi gick i samma elevhem och årskurs.

"Oh, kära nån! Vad har hänt?" vi hade hittat en reserv syster på tåget. Albus förklarade och hon lyssnade. Systern använde en formel för att få bort glasbitarna och sedan en för att fixa såren och till sist torkade hon bort blodet som stelnat. Sedan fixade hon Albus. När vi var klar gick vi för att hitta en kupé. Albus hittade en med sina syskon och släktingar. Jag nickade för mig själv och vände på mig för att gå iväg.
"Linn!" hörde jag när jag skulle gå. Jag vände mig och såg Albus kika ut från kupén. Jag vände mig och gick tillbaka till kupén och satte mig.
"Jag är Lily", sa en liten flicka som satt bredvid mig från år två. "Albus lillasyster",
"Jag heter James Potter", sa en brunsvarthårig pojke mitt i mot mig. "Jag ser att du har träffat mina små syskon", sa han och hånlog.
"Fred." sa en rödhårig pojke från femte året. "Och det där är min tvilling Roxanne", sa han och pekade på flickan till vänster av mig.
"Luis", sa en blond rödhårig pojke från sjätte året.
"Doninique", sa en ficka på högsta året.
"Rose", sa en rödhårig flicka. "Min lillebror Hugo sitter med sina kompisar" Jag kännde igen Rose. Hon och jag brukade vara tillsammans lite på första året.
Vi satt där hela resan. Bytte chockladegrodekort, skämtade, trollade lite. Vi hade jätte kul! Plötsligt kom en lite rödhårig pojke från Lilys år in.
Hugo tänkte jag. Han hade bytt om redan.
"Har inte ni bytt om?" sa han. "Det är ju mörkt! Vi är snart framme!"

Good, Ylva

Tackar Bella!!
Men jag funderar på vad jag ska skriva i nästa kapitel.

Bra

Jättebra!

Tack, tack alla. Nu kommer nästa:

NÄSTA DEL AV KAP 1
Alla trollkarlar bytte kupé för att byta om. Jag och de andra häxorna bytte desperat om. Jag såg snabbt att vi alla gick i Gryffindore.
"Du, Linn", det var lilla Lily som ryckte mig lite i ärmen.
"Ja", svarade jag som inte kunde motstå Lily.
"Kan du göra en fläta på mig?" undrade Lily.
"Såklart! Vill du ha inbakad?" frågade jag.
"Ja! Mamma kan inte göra inbakade!" sa hon glatt. Jag skrattade. Det kändes skrattretande att Ginny Potter inte kunde det när hon kunde spränga en hel avdelning på ministeriet.
"Vad fin dy er Lily", sa Dominique skrattande.
"Det var Linn som gjorde flätan!" sa Lily. Jag förstod att Lily hade fjäskat lite för mig med flätan, men det gjorde inget för mig. Just då gick kupé dörren upp och Luis, Hugo, James, Albus och Fred kom in. Vi alla sprang fram till fönstret för att få syn på Hogsmeadstationen. Snart fick vi alla syn på proffesor Grubby-Plank som hade en lyckta i handen. Jag började genast gråta. Hagrid var förlorad. Om inte han skulle kommit till mitt hus den 20 augusti 2016 skulle jag nog inte sitta här. Alla kom fram och tröstade mig. Vi bromsade och vi gick av. Nu väntade festmåltiden!

Jag och alla andra gick mot alla andra gick mot vagnarna. Varken jag eller alla andra kunde se testralerna som Albus och James berättade om. Deras pappa kunde visst se de. Vi satte oss i vagnen och fick syn på en blond pojke från min, Rose och Albus år.
Jasså, det är den där Malfoy, tänkte jag.
"Hej Scorp!" utbrister Rose. Det var ingen hemlighet att Rose var kär i Scorpius Malfoy. Hon hade snackat om att hon skulle fråga chans på honom. Men hon är inte falmslig som de mogna-tjej-gänget i min förra skola. Hon var ganska lugn, begåvad, trevlig och det man minst kunde säga om Rose var att hon var fnittrig. Malfoy log lite. Han gillade också Rose, det var inte heller en hemlighet.
Snart stannade vagnen och alla vi klev ur. Rose och Malfoy höll sig lite före oss andra. Längst fram var James och Luis. Sedan var Hugo och Lily (som var lite rädda efter att ha suttit i vagnen som drogs av testraler) och sedan jag och Albus. (Dominipue var med sina kompisar).
"Tack, Linn", sa Albus. Jag tittade oförstående på honom.
"För vad?"
"För om du aldrig hade krockat med mig så hade jag inte träffat dig på riktigt" jag blev alldeles stum.
"Du är inte som de andra häxorna", sa Albus.
"Och jag är stolt över det!", sa jag. Albus nickade.

Ja, det blev ganska kort

BU!!! (Titta på spoilerna)