So close but still so far away (sv)

Titel: So close. But still so far Away (sv)
Handling: Det handlar om en flicka som heter Miranda Cosgrove. Hon har flyttat från Beauxbatons franska skola till Hogwarts. Hon pratar väldigt dåligt svenska för att hon är både dansk och fransk men hon lär sig. Hon kan bara danska och franska men ändå lite svenska. Hon flyttade från Beausbatons skola för att hon var för bråkig och inte brydde sig i reglerna alls.
Klar: Nej, int ännu
Huvudperson: Miranda Cosgrove och kanske en till (vet inte vem ännu)
Lite info om karaktärerna:

Miranda Cosgrove eller 'Mira' är en 14 årig tjej som ska börja i Hogwarts. Hon måste flyttas från Beauxbatons till Hogwarts för att hon är så hemsk mot alla och följer inte reglerna. Hon hatar att gå i skola och har inga kompisar. Dom flesta i hennes ålder älskar att gå på Magi skola men hon är inte som alla andra. Hon har en dansk pappa men en fransk mamma så hon pratade mycket mera franska hemma än danska.

Tycker ni att jag skall börja ??

Låter superbra, kör på!!
*bevakar*

Låter spännande!
*bevakar*

kör på!!

Kap 1

Jag vaknade en morgon till fågelkvitter. Det var en fin och solig morgon på Beauxbatons. Jag var sur och annorlunda som alltid. Jag gick upp från sängen och fixade håret o sminket. Jag började gå ner för trapporna och fick möta Fleur Delacour, rektor på skolan.
- Fröken Cosgrove. Får jag prata med er en liten stund, undrade professorn.
- Varför skulle du det? Du slösar bara bort min dyrbara tid. Men om det är så viktigt så visst, svarade jag arrogant.
- Följ med mig, sa hon.
Vi gick till hennes kontor och hon bad mig att sitta ner.
- Jag tycker att du ska sluta upp med dina fasoner, sa hon.
- Varför skulle jag det? Jag tycker att allt går precis enligt planerna, svarade jag med ett hånfullt leende.
- Därför att om du inte slutar upp med dina fula fasoner så måste jag tyvärr relegera dig, svarade professorn.
Jag tittade ointressant på henne.
- Om du tror att jag tänker sluta så har du fel. Det är bara bra att du relegerar mig för att jag hatar att gå på den här skolan. Mamma och pappa tvinga mig att gå här för att dom tyckte att jag var så fin och ville att jag skulle bli en fjortis, svarade jag.
Fleur tittade på mig med en sträng blick och jag tittade tillbaka på henne med en arg blick.
- Nå om du int bättrar dig har jag inget val än att relegera dig från skolan. Jag ska skicka dig till Hogwarts för att du skall lära dig att bete dig själv, svarade hon allvarligt.
- Jag skiter i om du relegerar mig och skickar mig till en annan skola. Jag kommer ändå aldrig att ändra mig, svarade jag väldigt surt.
Fleur tittade på mig och bläddrade i några papper och tittade på mig igen.
- Då har jag inget val än att relegera dig, Miranda. Du åker idag när du packat klart till stationen och sen vidare till Hogwarts. Far och packa dina saker nu, sa hon strängt.
Jag reste mig och gick med stora steg bort från Fleurs kontor. Ni kan int förstå hur arg jag var. Att bli relegerad är okej men att tvingas börja på en annan skola är väl för jävligt. Jag gick till sovsalarna och började samla ihop mina saker. Alla tittade på mig med en undrande blick.
- Jaså, vad har du nu gjort då du packar dina saker? frågade My och log hånfullt.
My Lindholm är världens elakaste person. Jag kan int förklara hur mycket jag hatar henne. Hon hade ett så perfekt liv och jag hade det usligt för att jag hade inga föräldrar eller syskon. Hon hade två föräldrar och många syskon. My var alltid så perfekt med sitt så perfekta ansikte och sitt långa gyllene hår medan mitt var långt svartlila och ganska vågigt.
- Vad rör det dig, My. Det är min egen sak varför jag packar, svarade jag argt.
- Oj förlåt att ja frågade. Kom tjejer. Jag tror att det är bäst att vi lämnar de lilla trollet för sig själv, sa My hånfullt och lämnade rummet med sina fnittrande vänner.
My var väldigt kort och hon var så irriterande för hon var Fleurs lilla favorit. Ja man kan säga att vi var fiender.

När jag hade packat färdigt så gick jag ner för att äta lunch med alla andra. Jag satte mig längst ut på bordsändan och började äta. Efter att jag ätit klart fortsatte jag att packa.

Då jag var klar så skickades jag iväg till stationen och där väntade jag på tåget. Tåget kom exakt klockan 19:00 till stationen. Resan till Hogwarts skulle ta exakt 4 timmar så jag var ungefär klockan 23:15 framme vid stationen och därifrån tar det ännu 15 minuter till skolan så jag är ungefär 23:30 vid Hogwarts. Jag hatade verkligen att tvingas sitta på tåg. Det var en massa första-årselever på tåget. Jag lyckades hitta en tom kupé och satte mig där. Efter en stund knckade det på dörren. Det var en flicka som stod där och tittade upp mot mig.
- Vad vill du? undrade jag med en ganska tråkig stämma på rösten.
- Jag... ja... jag bara undr... undrar om jag kanske skulle få kunna dela kupé med dig då allt annat är upptaget, frågade flickan.
- Nej, din lilla myra. Tror du att jag vill dela kupé med någon liten pissrotta som du så stick och brinn ! svarade jag på franska och smällde igen kupé dörren.
Jag satte mig ner bredvid fönstret och tittade ut.
Timmarna gick och det började bli mörkt. Då klockan var 23:15 var vi framme. Alla förstaårselever skulle följa någon stor gubbe medan jag fick vänta på en vagn som skulle komma och hämta mig. Vagnen anlände medan en konstig varelse drog den. Jag satte mig upp i vagen och den började köra mot slottet.

Då jag var framme vid slottet väntade en person på mig. Hon visade vägen till salen och jag fick sätta mig på en pall och fick en konstig hatt på mig. Jag antog att personen var en lärare och hon hade berättat vad jag skulle göra. Jag önskade att det skulle bli Slytherin.

-Jaa, du har mycket mod och en bra talang, sa hatten ovanför mig. Jag önskade att jag skulle hamna i slytherin.
- Jaså, du vill i Slytherin. Jag tycker att du skulle kunna hamna i.... GRYFFINDOR!! ropade hatten.
Jag ville bara dö just då. Jag steg upp från stolen och några steg från pallen blev allt svart.
---------------------------------------------------------------
Jag hoppas att ni gillade mitt första kapitel Ni ska ha det så bra Jag fortsätter imorgon för att jag är så trött just nu och jag måst tänka hur den ska fortsätta

Superbra!!

Suuuperbra!!

Kap 2

Jag befann mig i ett rum. Ett mörk stort rum. Jag hörde viskningar och hur någon mumlade något. Något ohörbart. Sedan, på bara några sekunder, befann jag mig på något som liknade en kyrkogård. Jag gick runt och tittade på alla de dödas gravar (om det nu var de). Plötsligt hörde jag röster. Dom kom närmare och närmare. När dom var ungefär en bråkdels sekund från mig ropade den ena 'Där är hon. Kom så tar vi fast henne'. Jag började springa från kyrkogården. Jag bara sprang och sprang och sedan plötsligt föll jag bara.
Jag vaknade i ett nafs med en fruktansvärd huvudverk.
- Tur att allt bara var en dröm, tänkte jag. Jag verkade ha svimmat på sorteringen för att jag hamnade i Gryff... Blää ! jag kan int ens säga det vidriga ordet. Jag hamnade i det elevehemmet där det finns mest smutsskallar. Jag steg upp från sjukhus sängen och fick se gryffidor's märke på mina kläder. Jag blev så arg så jag gick till fönstret. Först hade jag bara villat gå dit för att ta frisk luft men sedan hade jag nog lust att hoppa ner från fönstret men just då jag skulle göra det kom Madam Pomfrey in.
- Men kära lilla vän. Vad gör du vid fönstret?
Jag klättrade ner från fönstret och tittade surt på henne och klättrade ner från fönsterbrädet.
- Lilla vän. Int kan man klättra upp på fönsterbrädet, babblade hon. Hon tvinga mig att lägga på Gryffindor's kappa(alltså jag hade på den där svarta kappan förstaårelever brukar ha före dom blir sorterade).
När jag hade kappan på mig gick jag ner till Stora Salen. Många var där och andra var på väg dit. Jag satte mig helt ensam längst ut på bordsändan. Då jag åt verkade posten komma till en massa elever. Jag hade också tydligen fått ett brev. Nej, det var inget brev. Det var ett illervrål från mina föräldrar. Först trodde jag att brevet hade kommit fel. Jag leste adressen. Nepp, där var bekräftelsen.

Till:
Miranda Cosgrove
Gryffindorbordet, Hogwarts

Från:
Keit-och Melania Cosgrove
Grimmaldiplan 13, London

Jag stirrade på brevet och ville bara dö. Just då önskade jag att jag skulle ha hoppat ner från fönstret. Jag öppnade brevet med darriga händer och fick ett skrik som let ungefär så här:

Miranda Cosgrove! Hur VÅGAR du hamna i GRYFFINDOR?!?!?? Du är en skamfläck för hela familjen och jag är väldigt besviken på dig. Du kommer undan den här gången men händer de en ända sak till så....

Jag stirrade på brevet. Helt tyst. Bara stirrade. Efter en stund märkte jag att alla stirrade på mig och brevet jag hade framför mig. Tur att det var på franska så ingen förstod det men dom hade hört att det var ett illervrål. Jag tittade ner i maten och fortsatte att äta.
När jag hade ätit klart så gick alla till lektionen. Vi skulle ha trollformellära. När alla elever hade kommit in så kom Professorn efter och satte sig längst fram.
- God morgon, elever, sa Professorn.'
Alla svarade utom jag.
-God morgon, Professorn.
- Idag skall vi lära oss trollformeln 'Point Me' med andra ord får ens trollstav att fungera som en kompass. Seså, sätt igång, sa Professorn.
Alla försökte och vissa lyckades första gången medan andra fick försöka sig fram. Jag var en av dom första som lyckades med besvärjelsen. Efter 70 minuter så hade alla klarat av uppgiften och vi fick sluta. Vi hade håltimme nu så vi fick chilla 70 minuter. Jag ville vara för mig själv så jag gick ut på gården. Det var Quidditch utagningar idag och jag skulle bara fa och titta på hur alla amatörer klarar sig, inte för att jag bryr mig om något skulle hända. Tvärtom, jag skulle skratta åt dom. Ska jag vara ärlig har jag aldrig varit på en Quidditch match. Det skulle bli so awesome att få fa på en Quidditch match. Det lag jag hejar på är nog Slytherins lag.

När 70 minuter hade gått så hade vi bara 1 lektion kvar för dagen och det var Förvandlingskonst. Dom flesta i min ålder tycker ju att det är kul med förvandlingskonst, men int jag. Jag är rena motsatsen till alla andra tonåringar.

Alla var på väg upp till förvandlingslektionen medan det plötsligt hördes ett BOOOOOM! Alla började springa dit varifrån ljudet hade hörts. När jag kom fram såg jag att det var Seamus Finnigan som hade försökt trolla igen men misslyckats. Alla Slytherin elever skrattade och det gjorde jag också (eller snarare hånlog smått). Just då jag skulle lämna platsen kom Professor McGonagall upp (otroligt att jag minns hennes namn) och frågade vad som hade hänt. Några elever berättade och jag fortsatte att gå mot lektionen med ett litet hånleende på läpparna.

Då alla var inne och Professor McGonagall hade hjälpt Seamus till sjukhusflygeln så började lektionen.
- Idag skall vi förvandla djur till vattenbägare. 1, 2, 3, Feraverto

- Vem vill försöka först? Ah, Elladora, du kan ju försöka?

- Okej. 1 2 3 Feraverto

Den där smutsskallen Black (fast hon var renblodig) klarar det varenda gång först.

- Bravo bravo, fantastiskt. Seså sätt igång då, sa Professorn.

Lektionen var tråkig och jag ville bara sluta. Jag hade sekert förtrollat min svarta Pygmy Puff typ 50 gånger från vattenbägare till djur och tillbaka.

När lektionen äntligen var slut ville jag sova men det gick int för jag skulle göra en plan. En plan på att rymma från Hogwarts utan att någon visste om det. Jag gick till sällskapsrummet och tog fram lite papper, bläck och en penna. Jag började skissa upp min plan på pappret. När planen var klar så var klockan väldigt mycket och jag var trött.
- Planen kommer att fungera. Jag vet det, muttrade jag före jag somnade.

---------------------------------------------------------------

Där slutar ett långt kapitel som tagit hela dagen att skriva så nu har jag ganska ont i ögonen Jag fortsätter att skriva imorgon

GodNatt

AWESOME!!

Kap 3

Miranda

Morgonen därpå hade jag bestämt att jag skulle rymma från Hogwarts. Jag ville inte gå på någon magi skola nåmer.

Jag steg upp från sängen, lade på mig kläderna och gick ner till ytterdörren. Jag smög i hela slottet för att klockan var ungefär 07:30 så jag måste skynda lite. Jag började småspringa då jag var vid dom sista trapporna (ni vet där framför dörrarna finns det trappor). När jag kom ner till dörrarna så var de låsta.
- Alohomora, viskade jag och dörrarna öppnades. Jag gick ut genom dörren och stängde den. När jag var ute kände jag... Frihet. För första gången i mitt liv kände jag att jag var fri.
- Bäst att jag försvinner från slottet så att ingen hittar mig, sa jag tyst för mig själv.

jag började springa från dörrarna mot den Förbjudna Skogen. Solen hade börjat stiga upp och jag började få bråttom för att klockan var 07:50. Jag sprang och sprang till skogen. Jag stannade vid skogens början och tittade på slottet.
- Jag ska aldrig tillbaka. Nu är jag fri, sa jag med ett leende på läpparna och sprang sen in i skogen.

Skogen var väldigt läskig på nätterna men på dagarna var den riktigt underbar. Fåglarna kvittrade och djuren sprang fritt i skogen. Jag var ganska hungrig (eftersom att jag inte hade ätit något morgonmål). Jag gick längre in i skogen och fick se ett päronträd. Jag kunde inte motstå lusten att äta lite päron. Jag gick till päronträdet och plockade några päron. Efter att ha ätit typ 3 päron fortsatte jag, med ny kraft, in till skogen. Jag tittade runt och märkte att en Hippogriff hade kommit för att äta päron. Jag tänkte för mig själv att djur är ganska fåniga och tjejiga men hippogriffungen var ganska söt. Hippogriffen tittade på mig med rädsla i ögonen (alltså det var en föräldralös unge till en hippogriff). Jag steg upp och gick förbi hippogriffen till päronträdet och plockade några päron. Jag märkte att hippogriffen ville ha lite päron så jag matade den. Efter att ha matat den så for den iväg. Jag fortsatte nu att vandra från trädet in mot skogens hjärta. Dagen hade gått väldigt fort och jag var väldigt trött. Jag gick runt i skogen och letade efter en bra sovplats. Just då jag höll på att somna märkte jag att hippogriffungen var tillbaka. Den la sig bredvid mig och för första gången kände jag mig trygg.

Louis

Slottet var ett ända stort kaos. Alla lärare sprang runt i slottet som myror i en brinnande myrstack. Alla lärare vägrade att berätta vad som var för sig. Jag frågade Professor Binns och han sa:
- Snälla, herr Tomlinson. Detta är största allvar, som inga elever bör få veta.

Hemligheten läckte ut ändå. De sades att Miranda Cosgrove, flickan som svimmat på sorteringen, hade rymt. Detta skapade stort ståhej i slottet och i alla elevhem. Det skapade särskilt stort ståhej i mitt elevhem, Slytherin, och i Gryffindors elevhem. I Slytherin's elevhem eftersom det var där (tror jag) att hon borde ha gått och för att det var många Slytherinelevers största önskan att rymma från skolan. Och i Gryffindor för att hon hade gått där. Alla var nog både oroliga och imponerade för hur hon hade kommit ut. Gryffindor elevera gick runt och skröt om henne "Bara en riktigt smart och cool Gryffindorare skulle kunna ta sig ut från slottet obemärkt" sa dom ungefär.

Många lärare var ute och letade runt om i skolgården. Jag har hör att Professor McGonagall bett Hagrid leta i Den Förbjudna Skogen, eftersom man hade hittat fotspår dit men väl inne i skogen så syntes inget mer. Jag var lite orolig för henne, men ärligt talat hade hon aldrig verkat särskilt snäll med sitt sminkade ansikte och sitt beteende.
Ändå kunde jag int sluta undra hur hon kommit ut, jag menar, slottet borde ju vara väl bevakat. Överallt gick rykten om hur hon hade kommit ut. Det mest populäraste ryktet var att hon hade förvandlat sig till en demon och gått igenom dörren. Men jag var säker på att det fanns en logisk förklaring. Utifrån var Hogwarts väl skyddat, men inifrån? Jag fortsatte att grubbla på det och berättade det också till min bästa vän Keit Moore som sa att det bara var strunt. Han trodde att allt var ett skämt och att hon låg undangömd någonstans i slottet och bara väntade på när allt nått sin höjdpunkt, då hon blivit en riktig kändis, och då skulle hon komma ut och bli populär. Ärligt talat var det inte en så dum teori. Men om hon gjorde det, var kom fotspåren ifrån? Och varför kom hon inte ut redan nu? Kunde hennes popularitet växa mer? Ville hon bli väldigt populär, behövde hon inte vänta länge.

Jag var i Slytherins sällskapsrum och läste en bok då en femteårselev sprang in.
- HON ÄR HÄR! DE HAR HITTAT HENNE! ropade han.

Alla sprang såklart ut. Och där stod professor McGonagall med ett hårt grepp om axlen på en flicka med rufsigt hår och söndersliten klädnad. Alla stirrade. Just då svepte rektorn in. Han såg väldigt arg och orolig ut, och han stannade stirrande på Cosgrove.
- Förklara dig, unga dam, sa han lågt men ändå hörde alla det.
Hon stirrade surt på honom, men förblev stum.
- Du kanske vill förklara på mitt kontor? sa Professor Dumbledore.
Hon rörde inte en min. McGonagall harklade sig.
– Professor Dumbledore, är det inte bäst att bara dra med henne? Hon har redan visat vad hon är kapabel till.
– Jag är säker på att lilla miss Cosgrove har en bra anledning till sitt uppförande, och att hon kommer förklara den frivilligt för mig i mitt arbetsrum, kära Minerva, sa han med en antydan till kyla i rösten. McGonagall’s mun blev till ett streck, men hon sa inget.
– Eller hur, miss Cosgrove? Sa han vänd mot tjejen. Hon sa inget, men nickade snabbt och kort.
-Dåså, sa han glatt. Kom nu, Minerva, du också, Hagrid.
Hagrid såg överlycklig ut att få komma in i rektorns arbetsrum. Han skuttade efter de med en min av förväntan, som när ett barn får se någonting nytt för första gången.
Alla elever blev förda tillbaka till sina uppehållsrum. Vi blev ombedda att sova med en gång. Men jag tror ingen kunde sova. Bilden av tjejen dök hela tiden upp framför mina ögonlock. Det tog en stund, innan jag föll in i en orolig sömn.
-----------------------------------------------------

Ett otroligt långt kapitel har ni här Som jag sa i presentationen så visste jag inte vem det var som skulle komma med i berättelsen. Jag tyckte att Louis Tomlinson från One Direction Jag tyckte att han passar bäst i historien