Oväntat samarbete

Titel: Oväntat samarbete
Språk: Svenska.
Färdigskriven: Nej
Antal skrivna kapitel hitills: 1
Ratings: PG
Handling: Wilhelm Scamander och Lisette Malfoy känner knappt varandra när de i fjärde årskursen blir tvingade att överge sina vänner i sina respektive elevhem för att arbeta gemensamt med projektet om historiska svartalfer i trolldomshistorian.
Tidigare i livet har de bara mötts ett par fåtal gånger, eftersom att föräldrarna är vänner (som numera umgås när de två är på Hogwarts)
Händer det mer än bara försöka komma överrens om vad de skulle kunna skriva till projektarbetet?


Jag (MrsEmmaWeasley) kommer skriva ur Wilhelms perspektiv och LolloPuff kommer skriva ur Lisettes perspektiv.
Om ni vill läsa då Vill ni det?




VARNING: Kapitlen kan komma att vara dåliga och korta osv. Eller så kommer jag (eller ja, vi) tycka, det vet jag redan. xD

Det låter super! Skriv på!!

Skriv skriv skriv!

*BEVAKAR*

Åh yay några som vill läsa C:
Här får ni ett kapitel:

Kapitel 1 - Wilhelm Scamander

Wilhelm Scamander sökte sig igenom folkmassan. Han ville nå fram till vagnarna först, så han slapp stå och knuffas för att komma på en av dom. Men han ville också hitta sina vänner, som han trodde var någonstans långt fram. Hela tiden fanns det några som gick alldeles tätt och inte ville släppa fram någon alls, och när Wilhelm hade stött på säkert fem sådana här grupper gav han upp. Han skulle ju ändå komma fram till slottet även om han inte var bland dom första, och han skulle ju troligtvis hitta sina vänner vid Ravenclawbordet lite senare då också.
Med handen försökte han få bort sitt bruna hår ur ansiktet samtidigt som han önskade att han hade fått sin pappas blonda hår istället för hans mammas mörkbruna. Även fast han hade några nyanser ljusare än hans mamma Roxanne. Wilhelm hade alltid varit stolt över att hans mamma var självaste Roxanne Weasley. En riktigt duktig quidditch spelare. Inte för att hon hette Weasley egentligen längre, för numera hade hon Scamander som efternamn. Precis som han själv och hans pappa Lysander. Enligt hans mamma så hade han blivit mest lik sin pappa. Wilhelm hade intresserat sig för skolan, böcker och allt sådant redan som liten. Även ansiktet var rätt likt sin pappas. Fast hårfärgen och hudfärgen hade han fått ifrån sin kära mor, bara lite ljusare.

Äntligen, tänkte Wilhelm. Äntligen, så kunde han gå in igenom portarna igen. Men tyvärr fick de inte gå direkt upp till sina sällskapsrum, utan de skulle få kolla på sorteringen av de nya förstaårseleverna, bland dom hans egen syster, i stora salen, och sen så skulle de ju äta och sådant där man gjorde när man kom tillbaka till Hogwarts efter sommarlovet. Alla elever gick och satte sig vid sitt bord, bland de andra från samma elevhem som dom. Vid Slytherin bordet satt den där rödhåriga tjejen, Lisette Malfoy. Den där tjejen som hade varit tvungen att följa med hennes familj hem till honom och hans egen familj. Wilhelm hade under de timmarna de varit där försökt prata så lite som möjligt. Inte för att det var något fel på slytherinare. Han hade varit mer rädd för att säga något dumt, och att han sen skulle få lida för det när skolan började, och eftersom hon gick i samma årskurs som han själv, och de kanske skulle få ha samma lektioner, så kunde det gå rätt illa för honom.
Men när han hade suttit och väntat i 10 minuter kom hans två vänner in i stora salen. De alla tre var släkt. Wilhelm var nämligen kusin till Xenia och Perseus Scamander, och de två (Xenia och Perseus) var syskon. Och halvgreker. Vilket gav en förklaring till namnen som man kunde finna i mugglarnas grekiska mytologi, som han hade hört så mycket om under sin uppväxt. De förklarade lite snabbt att de inte hittat honom på tåget och att de var en av de sista som hade lämnat Hogsmeade. Men sedan sa de inte mer om det utan pratade om hur de haft det under sommaren. De två hade varit i Grekland och hälsat på sin släkt, medan Wilhelm hade mest åkt runt med sin pappa och farmor i Sydamerika, för att leta efter fler exotiska djur. Han hade bland annat fått se narglar, som han så längtat efter. Det hade varit hans farmor, Luna, som hade vetenskapligt bevisat att de faktiskt fanns och att de djuren inte var ett påhitt av henne och Wilhelms gammelfarfar Xenophilius Lovegood.

Förstaårseleverna tågade in i stora salen. Det hördes en massa "Åh så vackert" mummel från ledet. Wilhelm tittade efter sin syster, Angelina, bland havet av korta människor. När de stannat framför pallen med sorteringshatten på, så såg han henne. Hon var en av dom som stod längst bak, och det var väl lika bra det för hon skulle inte sitta på pallen med hatten på huvudet på lång tid. Så började sorteringshatten sjunga sin nya sång, som den gör varje år, om Hogwarts elevhem och andra Hogwarts-relaterade saker. Sedan började Professor Longbottom läsa upp namnen. Wilhelm lyssnade inte värst mycket förräns de ropade upp "Scamander, Angelina" och han fick se sin syster gå upp och sätta sig på pallen och få sorteringshatten placerad på huvudet. En stund var det helt tyst i stora salen, sen utropade hatten: "GRYFFINDOR". Wilhelm mötte Angelinas blick. Hon log och han log tillbaka. Även om han var lite besviken över att de inte hamnat i samma elevhem, så var han glad för hennes skull. Eftersom Angelina alltid hade haft önskan att vara i Gryffindor.
Sedan höll rektorn sitt vanliga tal om att de välkomnade alla till ett nytt skolår, och till Hogwarts såklart. Sedan dykte maten upp på en massa fat på alla fyra borden och alla började ta för sig. Wilhelm tog lite av varje. Han älskade att äta, och kunde äta rätt mycket när han väl var hungrig. Som han då var nu.

Efter en lång stund var både middagen och efterrätten avklarad, och alla var påväg ut ur stora salen. Wilhelm hade kommit till utgången av stora salen när han och en rödhårig tjej gick in i varandra.
"Se dig för!" muttrade hon irriterat och Wilhelm muttrade ett "förlåt" och sedan gick de därifrån båda två. Han gick med Xenia och Perseus upp till Ravenclawtornet och de fortsatte sin diskussion om sommaren, och lite senare om sorteringen. De skulle pratat längre om inte prefekterna sagt åt dom att gå och lägga sig. Xenia försvann därför upp till tjejernas sovsalar och Wilhelm och Perseus gick upp till killarnas. Wilhelm märkte först nu att han var trött, och somnade därför nästan direkt när han hade lagt sig tillrätta i sin egen säng.


--------------------------------------------

Vad tycker ni? Bra eller dåligt? Förbättringar? Stavfel? Säg vad ni tycker så blir jag gladeliglad C:

Awzome

Bevakar

Lisette Malfoy gick in i storasalen, mot Slytherinbordet. Hon satte sig bredvid några femteårs elever eftersom hon inte såg sina vänner. Dom hälsade och Lisette tittade sig omkring. Hon vände sig om och såg att Wilhelm Scamander tittade på henne. Hon nickade mot honom och vände sig om igen. Hon visste vem han vem han var eftersom hennes familj hade åkt hem till hans under lovet. Han var hela tiden så tyst, och då hade Lisette också vart tyst.

Efter en stund kom ett led av förstaårselever in i storasalen. Många "ååh" hördes ifrån ledet. Bland dom gick Lisettes syster, Marcella. Man såg henne bland ett hav av andra, för precis som Lisette hade hon fått deras mors röda hår. Lisette och Marcella var faktiskt väldigt lika, inte bara hårfärgen. Lika blek hud och båda hade likadana ljust blåa ögon som deras far, Scorpius Malfoy.

Sorteringshatten började sjunga sin nya sång om hogwarts relaterade saker. Sedan ropade de upp folk till pallen där sorteringshatten stod. Efter en stund ropade de upp "Malfoy Marcella". Efter en kort stund sa sorteringshatten med bestämd röst "Slytherin!". Marcella kom skuttande emot slytherinbordet och satte sig bredvid Lisette. Rektorn höll sitt tal och sedan dök maten upp på alla faten. Lisette var väldigt hungrig så hon tog för sig av maten och åt glupskt upp den.

När de skulle gå upp till sina sovsalar stötte hon ihop med Wilhelm. Hon muttrade ett tyst "Se dig för" och han svarade "Förlåt". Det var inte hennes mening att vara taskig men hon var bara så trött efter dagen.

Alla Slytherinare gick till Slytherins sällskapsrum, och Lisette skyndade sig till sovsalen. Innan hon visste ordet av det somnade hon, med kläderna på.

_________________________________________

Vad tycker ni??

Superbra båda två ♥

jättebra!

Mycket awesome både Bertil och Ralf C:
Ni är så duktiga =D