Vinnande, avslut, kärlek och död

<Om man är känslig för blod och död är detta inte en novell för dig>
Prolog:
Jag låg och klappade lille Edgar på näsan. Han hade trasligt ljusblont hår och smuts på kinderna. Han fyller fyra år idag. Fyra år på slåtterdagen. Dagen då två kämpar blir dragna från varje distrikt som ska låsas in på en jättelik arena och kämpa till döden.
"Madge! Du måste komma för att tvätta dig! Ni måste vara fina idag!", pappa hade kommit in.
"Jaja.", kraxade jag med min fula röst.
Jag gick till badrummet med min tvillingbror Albin. Vi ställde oss framför spegeln och granskade våra utseenden. Vi är korta och har båda rakt korpsvart hår, ungefär till axlarna. Vi har nästan svarta ögon. Vi tvättade oss snabbt.
"MAMMA! KAN DU HÄMTA FINKLÄDERNA?", skrek jag och mamma kom direkt med kläderna, som om hon hade väntat på frågan. Jag drog på mig min skogsgröna blus och mina svarta balettskor. Albin hade en ljusgrön skjorta och mörklila manchesterbyxor. Mamma fixade en slarvig fläta och så fick vi springa till scenen i Distrikt 7. Elizabeth Trinket stod på plats vid mikrofonen, mellan två stora glasklot, en med flicknamn, en med pojknamn.
"Välkomna, kära distrikt 7! Till det tjugofjärde Hungerspelen! Och må oddsen alltid vara er gynnsamma!", Hon var den enda i sin släkt som inte hade en hemsk peruk. Hon har en fruktansvärd peruk. Jag och Albin ställde oss i "buren" för fjortonåringar. Där fanns ett trettiotal supernervösa fjortonåringar.
Det var tradition att alltid ta herrarna först i distrikt 7.
"Herrarna först." sa hon och stoppade handen i det vänstra klotet. Hon vek upp lappen och sa högt och tydligt:
"David Edge." En kraftig rödhårig kille som kanske var, 16 år gick upp på scen. Ingen frivillig...
"Är det du som är David?", frågade Elizabeth. David Edge nickade. "Okej! En stor applåd för den manliga deltagaren från Distrikt 7!" Inga applåder, lite surr här och där.
"Okej! Damernas tur nu!", Albin tog tag i min hand. "Och den kvinnliga deltagaren från distrikt 7 är.... Madge Winther!"
Jag blev dragen. Jag hörde ingenting utom skriken från mor.
Åhnej!
~
Kanske inte är så bra men, vad tkr ni?