Complicated [Hungerspelen, SV]

Titel: Complicated.
Språk: Svenska.
Färdigskriven: Nej.
Antal skrivna kapitel hittills: Ett.
Rating: Som Hungerspelen, men man vet ju vad man själv tål.
Handling: En flicka från Distrikt 11 blir utvald. Hon inser att detta ska bli hennes död. Hon ser på de andra distriktens slåtterceremonier. En pojke som ser bekant ut, väljs ut i Distrikt 7. De blir vänner. Kanske lite mer än vänner. Hur ska de klara sig, tillsammans?

~

Denna ff skriver jag med
The awesome Lizzie Lovegood! ♥ ^^

~

Shall we start?

Skriv!! C:

Kapitel 1 ~

Natém Thorne vaknar upp. Han sträcker på sig. Ännu en dag. En vanlig dag? Nej. En Slåtterdag.
Han sätter sig upp på sin ganska smala madrass. Hans mor och lillasyster delar på sängen som står i ett hörn. Hans far ligger, likt Nate själv, på en madrass. Familjen består av mor Domilda, far Limer, storebror Natém och lillasyster Luma.
Hans lillasyster Luma. Den lilla flickan med det ljusa, blonda håret som lockar sig även om man borstar det. Natém ser att Luma, hans lilla, änglalika syster, inte sover. Hon ligger och vrider på sig, fullt ovetande om att Natém är vaken. Hon är blott tolv år. Natém själv är sexton år. Han vet att Luma är otroligt skakig, det är hennes första slåtter. Han minns tillbaka till sin första Slåtterceremoni. Han hade varit bland de andra tolvåriga pojkarna. Rädd för vad som skulle hända om han blev vald. Ingenting kunde mäta sig med hans lättnad över att inte bli vald. Dessvärre hade hans bästa vän, Skiee, blivit vald. Natém minns fortfarande de plågade skriken Skiee hade utgett efter att Karriäristerna hade blodtörstig torterat honom. Skiee hade varit bland de sista fem under det spelet.
Mardrömmarna kan få Natém vakna upp från en orolig sömn, där knivar och blod befann sig. Antingen på hans egna kropp, eller på Skiee’s. Bilderna från Skiie’s blodiga ansikte etsar sig fast på näthinnan efter varje mardröm som har innehållt Skiee.

“Nate …”, viskar Luma svagt.
“Vad är det, Lu?”, viskar Natém tillbaka.
“Jag är rädd …”, börjar Luma viska tillbaka, men då kommer tårarna för henne. De rinner ned för de ofta smårosiga kinderna. Nate reser sig upp, och tar omsorgsfullt upp Luma i sin famn.
“Ta det lugnt. Du kommer inte bli vald.”, säger Natém viskande. Han vet mycket väl att hon kan bli vald. Det är inte säkert att oddsen är henne gynnsamma.

Natem’s mor, Domilda, har vaknat.
“Nate? Lu? Är ni vakna?”, säger Domilda.
“Ja, det är vi.”, svarar Luma. Hon har återhämtat sig från sin ledsamhet.
“Bra. Vi måste göra oss i ordning för Slåttern.”, säger Domilda.
“Ja, mor.”, svarar Natém.

Nate’s mor lägger fram en blå skjorta, ett par vita strumpor, ett par ljust blårutiga långa byxor och ett par svarta skor. Hans Slåtterkläder. Han ryser nästan när han ser dem. Usch. De väcker minnen.
Som när han stod i sin grupp med Skiee, och Skiee’s namn ropades upp. Hur Nate stått där, mållös. Han klär sig snabbt. Skjortan på, skorna knutna, byxorna knäppta och det kastanjebruna håret kammat. Luma kommer ut från badrummet. Hon har på sig en vackert violettfärgad klänning som står ut lite lätt ifrån midjan och nedåt. Hennes hår är uppsatt i en vacker tofs, högt uppe på huvudet. Två hårtester hänger ned från håret på varsin sida.
“Hur ser jag ut?”, frågar hon och ler sött.
“Som vanligt, söt.”, säger Nate och går fram till Lu. Han pussar henne lätt på nästippen.
“Ska vi gå?”, frågar Lu, och hennes ansikte förmörkas.
“Jag antar det. Vi måste ju.”

Alla i Distrikt sju går och ställer sig i ett ordnat led. Alla medborgare i distrikt sju får ett litet stick i fingret. Sedan får alla barn och ungdomar mellan tolv och arton år gå och ställa sig i sin ålders- och könsgrupp. Nate får gå iväg till pojkar i åldern sexton. Han ser hur Luma blir vägskickad mot flickorna i åldern tolv. President Snow’s röst hälsar alla välkomna. Den inspelade rösten berättar om varför Hungerspelen är och en massa annan onödig fakta som man redan hört i åratal. Sembra Jineg kommer upp på scenen. Hon drar alltid Sjuans deltagare. Hon pratar på om hur glad hon är över att det äntligen är dags.
“Distrikt sjus kvinnliga deltagare är”, Sembra tar upp en lapp och vecklar upp den, ”Neila Menger!”, Neila kommer upp på scenen. En fjortonårig flicka med kolsvart, platt hår. Hon stirrar på sina fötter. Sembra ställer några korta frågor till Neila. Neila svarar tyst. Sembra låter handen svepa över klotet med pojkarnas namnlappar. Hon tar upp en lapp. Natém drar efter andan. Sembra vecklar upp den.
“Distrikt sjus manliga deltagare är … Natém Thorne!”, säger Sembra och ler stort.
Någon puttar lätt till Natém. Han stapplar sig upp till scenen. Sembra ställer samma frågor till Nate som hon ställt till Neila.

Mitt bland folkhavet ser Nate Luma sitta på marken med ansiktet i händerna, gråtandes.

~

Vad tycks?

ÅZZUM!♥

*bevakar*

Kapitel 2

Lilyanne Trankel vaknar tidigare än vanligt, hon är rädd. Rädd inför Hungerspelen, rädd för att hon ska väljas. Hon vet att hon hade fem lotter i år, hennes familj har inte behövt ta ut något tesseras, vilket är tur. Lilyanne är mer orolig för sin äldsta bror.
Lilyannes familj består av hennes mor Candelle, hennes far Aaronn och hennes bröder James och Weine. Weine är 18 år, alltså hans sista år med slåtter. James, som är hennes tvillingbror till och med, är 15 år precis som Lilyanne.
Lilyanne delar rum med James, hennes mor och far delar rum och Weine har ett eget. Hon gissar att alla fortfarande sover så hon smyger upp och fixar frukost till sig själv. Det får bli en smörgås med lite margarin och en kopp te med svartvinbärssmak.

"Så du är uppe redan?", hörs en bekant röst.
Lilyanne hoppar till och spiller ut sitt te.
"Vad var det där bra för?!", nästan skriker hon.
James flinar bara, han mörka hår är rufsigt och hans bruna ögon glittrar retsamt. Lilyanne suckar bara. Fast egentligen är hon lite glad över att de fortfarande kan skoja en sån här dag. De äter frukost i stillsamhet, hon vet att de båda är oroliga.

Tänk om en av de blev valda och den andre blev kvar? Tänk om James blev vald? Då skulle hon inte kunna hoppa fram som frivillg, för hon är en tjej och han är en kille. Tänk om...

Candelle kommer in i köket, hon har med sig deras slåtterkläder. Lilyanne och James dukar undan sin frukost och går och sätter på sig kläderna. Lilyanne har fin vit klänning som funkar perfekt med hennes mörka hy, klänningen är hennes mors gamla så den är lite sliten. Hennes ostyriga hår har blivit kammat och en vit rosett sitter nu där. På fötterna bär hon ett par sandaler.
James har en vit skjorta på sig och ett par svarta byxor. Vita skor och strumpor har han också.
"Man skulle kunna tro att de har försökt matcha våra kläder", flinar han.
Lilyanne skrattar. Det är först nu hon inser hur lika de är, samma mörka hy, samma bruna ögon, samma ostyriga hår. Det är först nu hon inser hur mycket hon älskar honom.. Lilyanne kramar om honom och säger:
"Det är nog dags att vi går nu"

Hela familjen Trankel går till distriktets torg. Som vanligt vid varje slåtter var det proppfullt där. De fick göra den obehagliga "sticket i fingret"-grejen och sen fick de under 18 ställa sig bland de jämnåriga. James och Lilyanne höll varandra i handen.
Som vanligt var Milene Fastfurst där för att dra elvans deltagare. Hon ler sitt glättiga leende och babblar på om att hon är glad över att hon är här och bla bla bla fast vi vet att hon inte alls är det.

"Då är det dags för distrikt elvas kvinnliga deltagare, det är...", säger Milene och tar upp en lapp. "Lilyanne Trankel"
Lilyanne känner hur James grepp om hennes hand hårdnar.
"Lils.. du måste gå upp", viskar han och släpper hennes hand. Han knuffar lätt på hennes rygg. Hon ser tårar i hans ögon. Lilyanne går sakta mot scenen, alla flyttar på sig när de ser henne. Det här måste vara den längsta sträckan hon någonsin har gått. Lilyanne stiger upp på scenen, får en hastig kram av Milene innan det är dax för den manliga deltagare.

"Och distrikt elvas manliga deltagare är..."
Lilyanne ber hastigt att det inte blir James eller Weine.
"Dereck Lotigan"
Lilyanne pustar ut, hon känner inte denna Dereck. Det kommer inte skada henne att släppas in på arenan med honom. Dereck ser ut att vara ett år yngre än henne, han ser farlig ut. Förvånande nog.

"Skaka hand nu", kvittrar Milene.
Lilyanne skakar hand med Dereck. Dereck tittar utmanande in i hennes ögon, men Lilyanne tittar bort.
Hon tittar ut mot folkhavet, hon ser James. Folk omkring honom håller om honom. Försöker trösta honom.

Det är nu hon inser att hon ska in på arenan. Hon ska in på arenan och hon måste vinna. För James. Och för Weine. Och för mor och far

___

Superdåligt, jag vet...

Inte superdåligt! Superawesome! Båda två är superduktiga på att skriva!♥
*älskaälskaälska*

Det var ju awesome, my dear :3 ♥

Jätte Bra!

^ Tackar :3

^ You're welcome ♥