Him and her (Privat roll)

Okay ^^
Privat rollspel mellan mig och Vildvittra så ni vet :3

Jag döpte den bara till ngt såattduvet :3

Okej en mall .... och ska de börja på rerongen kanske? och sen att de kanske hamnar i samma kupe eller ska de träffas vid måltiden? :3

Mall
Namn:
Blodstatus:
Familj:
Intresse:
Personlighet:
Utseende:
Övrigt:

Något som saknas? eller duger det? C:

Eller, eftersom de kanske inte känner varandra direkt kanske vi inte ska ha en mall? Liksom, de lär känna varandra efter som? Eller? ^^

Jag tycker vi kan börja på perrongen och så möts de i en kupé ngnstans ^^

UPDATE: Så gör vi en mall när de känner varandra så vi håller reda på allt? :3

Okidoki ^^ det är ju sant...de känner typ varandra bara till namn och utseende ;P

Aja... börjar du ? C:

Eller så kanske de typ, bara har sett varandra?

Japp ^^ fast har de gått i samma elevhem i sex år borde de veta varandras namn xD
Men vi kör på att de bara sett varandra xP

Tyst, var inte så smart
Och - Jag är kär i namnet James ^^

-

James tittar upp på sin pappa som ger honom en uppmuntrande blick som säger åt honom att gå igenom barriären till station nio och trekvart. Han går igenom och känner den vanliga småblåsiga känslan som han alltid känner när han går igenom barriären. Han drar sin vagn fram och hans pappa dyker upp bakom honom och hjälper honom att dra vagnen mot tåget.

”Tack för hjälpen, pappa” säger han när han kommer fram till öppningen av tågvagnen. Hans pappa ler bara och tittar ned på honom. James ska börja sitt sjunde år på Hogwarts, och han blev inte prefekt under sitt femte, och han blev inte heller Förste Prefekt. Han vet att hans pappa är något missnöjd med honom, även om han försöker dölja det. James har en förmåga att läsa sin pappa otroligt bra, men han ger aldrig sin pappa chansen att förstå det. Han vill inte att hans pappa ska förstå det. James lyfter upp bagaget på tåget och lägger det i en av de hyllor som är gjorde för bagaget.

”Vi hörs väl om julen sen?” frågar James när han vänder sig mot sin pappa igen. Han ser sin pappa nicka, och sedan vänder hans pappa sig om och transfererar sig därifrån. James suckar, han hade inte klarat testet sist, utan han behövde vänta till nu på hösten för att göra om provet. Det var något strul med samarbetet mellan Dumbledore och ministeriet om han förstod det rätt. James pappa jobbar på ministeriet men han vill aldrig berätta något om jobbet hemma, eftersom hans halvbror bor där och han är mugglare – även om han såklart vet om magi. James går in en bit i tåget och hittar en tom kupé som han sätter sig i. Han slår upp sin bok och fastnar direkt i den.

Jo så smart är jag xD hahaha
--------------------------------

Thalia gick genom spärren, hennes storebror kom strax efter. Varken hennes far eller mor syntes till och det var inte så märkligt. Modern var död sedan tio år tillbaka. Och fadern satt inne i Azkaban på livstid. Märkligt sammanträffande? Nej, inte alls han var orsaken till moderns död. Hade inte hon och den tjugo år äldre brodern varit ute då hade de troligtvis gått samma öde till mötes.
Brodern jobbade som banktjänsteman på Gringotts, nu i sommar hade de vart i Egypten och hjälpt dem bryta förbannelser där och Thalia hade vart med brodern.

Men nu var det ett nytt år på Hogwarts, hon sköt undan det rågblonda håret över axeln och kramade brodern adjö. Hennes hy hade blivit solbrun av de många dagarna i Egypten och hon hade växt. Ja, det hade hon verkligen denna sommar, otroligt!!
Från den korta något knubbiga flickan utan några former hade det blivit en lång, slank kvinna. Hon var glad att hon växt och hennes bröst var inte längre oskiljaktiga, de hade växt med henne.
"Du är så lik vår mor." ler brodern som hälsning och försvinner med hjälp av trensferans.

Hon ler, äntligen ska hon vår lära sig transferans och om en månad blev hon myndig.
Thalia lämnar bagaget på hyllan och går och letar efter en tom kupe. Hon stannar upp utanför en och kikar in. En från hennes eget elevhem, men en årskurs över...Jams, ja så var det, han är ensam, såhon skjuter upp dörren och ler. "Hej, James kan jag sitta här?"

"Åh, Hej Thalia. Självklart kan du sitta här" ler James och gör en gest med handen på andra sidan bordet. Hans blåa ögon glittrar lätt tillsammans med leendet och han lutar sig tillbaka mot väggen, lyfter upp sina långa ben och sträcker ut dem på sätena framför honom. Han kan inte låta bli att låta blicken glida längs Thalias kropp. Hon har vuxit den här sommarn, och hon är inte längre knubbig tänker han, hon har faktiskt blivit riktigt snygg.

Utan att kunna hindra sina tonårspojk-tankar glider de mot Thalias bröst och undrar hur stora de är. Sedan slår det han vad han tänker och han skakar bort tanken och tittar generat ned i sin bok. Och låtsas att han är helt inne i den istället. Han bläddrar blad och försöker läsa vidare. Men han upptäcker snart att han har suttit och läst samma mening om och om igen. Han suckar och slår igen boken.

Han vänder huvudet mot Thalia och ger henne ett leende, "så, hur har din sommar varit?". Han vet att det är en typisk artighetsfråga, men den känns bättre at ställa än att säga "Tja, vädret var lite regnigt idag, tycker du inte?". Regnet fullkomligt vräker ned och hans pappa hade hjälpt honom att torka upp vattnet från kläderna innan de sa adjö till varandra.

Thalia känner hans blickar längs sin kropp och hon kan inte annat än le. Killar skulle nog lägga märke till henne nu. Hon var inte längre den lilla oanseneliga som egentligen ingen lade märke till men som alla saknade när hon fattades.
Thalia hade aldrig tillhört de populära, inte så att folk inte gillade henne eller något. Hon var bara en i mängden, hon umgicks inte så mycket med andra och var det någon så var det Samanta. Hon och Samanta hade hängt hop sedan första dagen på skolan, och det hade inte blivit att hon skaffat fler vänner inte bästa vänner i alla fall.

Hon satte sig på andra sätet och la upp benen som James. Nu skulle de nog förhoppningsvis kunna vara själva hela resan, men man visste aldrig. Små förstisar kunde man alltid skrämma iväg, tänkte hon roat.

James slår igen boken och hon tänker över hanns fråga medans hon kliar ett myggbett på det bara benet.
"Jag och Atlas, min storebror alltså, var i Egypten hela sommaren. Han jobbar för Gringotts och nu i sommar skulle han hjälpa till att bryta förbannelser i de gamla gravarna. Så eftersom jag var hemma från skolan, fick jag följa med." log hon glatt, hon hade verkligen älskat Egypten all dess kultur och att hon äntligen lyckats skaffa sig en snygg solbränna.
"Och själv?" frågar hon och ser ut på den regnvåta perrongen som man knappast urskiljde i regnvädret. Tåget gör en knuff och sätts i rörelse och nu såg man inte ens perrongen längre. Det var skönt att sitta inne, i en torr varm kupe. Hon slänger en snabb blick på James och ler lite, hon hade alltid tyckt han var snygg, men bara beundrat honom på avstånd, aldrig pratat med honom.