Allicine Whin [SV]

Titel: Allicine Whin
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel: 1
Färdigskriven: Nej
Rating: G
Beskrivning: Allicine Whin är en flicka som visste att hon skulle komma in på Hogwarts. Men hennes första år blir inte precis som hon har tänkt sig.


Kapitel 1

Regnet öste ner över London och det var väldigt kallt. Ovanligt kallt för att vara i början på september. Man såg nästan ingeting som inte var en meter framför en, så det var ingen mugglare som tyckte att det var konstigt att en familj plötsligt dök upp ur tomma intet. Ingen märkte heller att familjen otroligt nog helt plötsligt hade varsitt paraply. Alla var upptagna med att själva hitta ett ställa att skydda sig mot regnet.
Det var familjen Whin som hade kommit dit genom spöktransferens. De två barnen, Allicine och Vici, var för unga för att själva utföra den komplicerade förflyttningen och fick klamra sig fast i varsin förälder.
Med paraplyerna , som mamma Diana trollat fram, över huvudet gick de mot perrong 9 och vidare till 10. Men innan de nådde fram så ändrade hela familjen riktning och gick rätt in i en spärr.
Men stöten som vanliga mugglare skulle ha känt kom inte. Istället kom de in på perrong 9 och 3/4 och synen av Hogwartsexpressen nådde Allicine.
Allicine hade fyllt 11 i april och skulle börja sitt första år på Hogwarts. Hennes storasyster Vici, som redan hade försvunnit till sina kompisar och pojkvän, skulle börja sitt fjärde. Även om Vici verkligen hade försökt skrämma Allicine med skräckhistorier om hur läskigt Hogwarts var, var Allicine inte ett dugg nervös. Tvärt om så var hon förvånandsvärt lugn.
Hon hade alltid varit populär hemma i Godric's Hollow och även om hennes kompisar inte skulle komma i samma elevhem som hon, så såg hon ingen anledning till att hon inte skulle vara det på Hogwarts också.
"Ta hand om dig och gör inget dumt" Diana kramade om sin dotter med tårar i ögonen. "Gråt inte mamma" sa Allicine, gav sin mamma en till kram och sprang sedan efter sin pappa som lastade på hennes koffert på tåget.
När även pappa hade fått en kram, tåget hade satts i rörelse och hon inte längre såg sina föräldrar började Allicine leta reda på en tom kupé. Hon såg inte Anna eller Pilix, hennes kompisar hemmifrån, med det bekymrade henne inte. "De är väl någon annanstans i tåget" tänkte hon.
Äntligen hade hon hittat en kupé med plats! Hon satte sig bredvid en tjej och hade två killar framför sig. "Jag heter Allicine" sa hon självsäkert. Allicine var säker på att det här skulle bli ett väldigt roligt år.

bra