Smutsskalle! [SV]

Titel: Smutsskalle!
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hitils: tio
Färdigskriven: nej
Rating: G kanske PG
Beskrivning: Sally Temper är mugglarfödd. Hon börjar på Hogwarts, men har svårt att skaffa vänner. Hon märker att David Chount, den taskiga Slytherineleven, har något skumt för sig och bestämmer sig för att undersöka det.


Det är min första fanfiction, men jag har skrivit mågna andra berättelser förut, men ni får ursäkta mig om namnen är dåliga, efternamn är inte direkt min specialitet!!
Jag vet inte om jag kommer att ändra ratingen, vi får se, jag vet ännu inte hur "läskig" den kommer att vara. Okej, då kör vi!!



Prolog:

Om jag någonsin hade vetat att jag var en häxa hade jag aldrig låtit mig mobbas, men det skulle bara varit bland mugglare, jag skulle aldrig vågat ge mig på någon annan trollkarl eller häxa! När den där proffesor Snigelhorn ringde på och berättade allt - att jag, Sally Temper, en helt vanlig tjej från Wales, var en häxa - hade jag trott att han skojade. Jag längtade tills han skulle hämta mig för att ta med mig till något ställe och köpa sakerna till terminen.

Ja, det var prologen, vad tycker ni? Mer kommer sen!

skriv!

meer!!

okej, nu kommer första kapitlet!



Kapitel ett!


Jag satt vid datorn och lyssnade på musik när det knackade på dörren. Datorn i mitt rum var på övervåningen, så jag hörde inte vad de sa när min mamma hade släppt in främlingen.
- Sally, kan du komma ner är du snäll! ropade min mamma. Jag visst att det inte var en fråga utan en befallelse. Jag stängde av musiken och gick ner för trappen. I dörr öpningen stod en tjock och skallig gammal man med silvarfärgad mustasch. Han var ett huvud längre än mig och hade utåtstående ögon. Jag granskade honom noga, vem var den här mannen egentligen?
- Jag heter Horace Snigelhorn och jag är lärare i trolldryckskonst på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, du tror säkert att jag är en skojare, men jag ska säga dig att du är en häxa! sa trollkarlen som om han hade läst mina tankar.
- Du undrar säkert över hur du har fått saker att hända när du är arg och förklaringen är att du är häxa!
- En häxa? jag stirrade på honom. Skulle jag, Sally Temper, vara en häxa?
- Kom in herr Snigelhorn, du blir ju genomblöt där ute! sa mamma och Horace Snigelhorn klev in på dörrmattan. Det regnade ofta i Wales så jag var inte förvånad.
- Här är en lista på det du behöver inför terminen, jag följer med dig och handlar det nästa vecka, sa Horace och gav mig ett pergament stycke och jag läste igenom det.
- En trollstav?
- Ett trollspö för din del unga dam.
- Men om jag inte vill gå på Hogwarts då? Om jag trivs i min nuvarande skola? Vad gör du då? det där var en lögn, jag trivdes verkligen inte i min skola, jag hade bytt skola och hus tre gånger sen jag började i ettan. Jag blev mobbad och var ensam.
- Du har varit inskriven på Hogwarts sen den dagen du föddes, det är först runt elva års ålder som man börjar märka av krafterna, förklarade Horace.
- Okej herr Snigelhorn, jag följer med dig nästa vecka, jag börjara på hogwarts, men jag har ingen aning om vad som kommer att hända!
- Proffesor Snigelhorn, ska du kalla mig om du börjar på Hogwarts.
- Okej, proffesor Snigelhorn!
- Okej, då var jag klar här, hejdå, vi ses nästa vecka! proffesor Snigelhorn öppnade dörren och gick ut. Jag såg efter honom tills han försvann. När han var borta gick jag upp och satte mig på min säng, jag en häxa!! Jag tog upp pergament stycket som jag hade haft i fickan och läste igenom det en gång till.
När jag senare på kvällen skulle gå och lägga mig försökte jag hålla mig vaken. Jag var rädd att det bara var en dröm och när jag vaknade skulle jag fortfarande bara vara en vanlig tjej som hade ett nytt besök hos en psykolog på grund av allt konstigt som hon hade gjort. Bara en vanlig tjej.


Okej det var första kapitlet. Vad tycks?

brra!

tackar!!! Mer kommer imorgon!!

BRAAA !!!!

MEER!! XD

tack!!! Nu kommer mer, ni får ursäkta att jag inte skrev upp sakerna till hogwarts, har inte ettan!!


Kapitel två!


- Jag må hon leva, jag må hon leva, jag må hon leva uti hundrade år... min familj kom in i mitt rum och lade några paket i mitt knä. Jag slet upp pappret och hittade en bok som jag kunde läsa på tåget till Hogwarts, örhängen, en tecknig, gjord av mina småsyskon Simon och Simone, ett halsband och godis, också till tåget. Jag log och lade undan presenterna för att kunna ta upp Simon och Simone i mitt knä. De var tvillingar, tre år.
- Kommer vi också att få börja på Ogvats? frågade Simon med sin lilla pipiga barnröst.
- Det hoppas jag! sa Simone.
- Ja, det vore kul för er!
- Elva år, oj vad du är stor! sa pappa med fejkad sorgsenhet. Jag log. Det var alltså ingen dröm, jag var en häxa!

- Skynda dig nu, proffesor Snigelhorn kommer snart! ropade mamma på morgonen när jag skulle köpa mina skolsaker. Det ringde på dörren. Jag rafsasde ihop lite mynt och sedlar från min plånbok och lade dem i en liten väska, tillsammans med åkkort till tåget, sedan sprang jag ner. Simon och Simone stack ut sina huvuden ur sitt rum och följde efter mig ner.
- Hejdå älskling, sa mamma och pussade mig på kinden.
- Hejdå, sa jag och följde Proffesor Snigelhorn ut genom dörren.
- Vad har du där? frågade han närvi had gått en bit.
- Pengar och åkkort, svarade jag.
- Mugglarpengar kan du inte betala med i Diagongränden och vi ska inte åka tåg dit, vi ska transferera oss! sa han och skrattade. Vi får gå till Gringotts och växla!
- Gringotts?
- Åh, förlåt, trollkarlsbanken!
- Jaså!
Plötsligt blev allt svart och varenda liten kroppsdel blev ihop trängd, det kändes förfärligt! Så blev allt ljust igen och vi stod framför ett café, om man nu kunde kalla det för det! Det hängde en skylt på sned.
DEN LÄCKANDE KITTELN
stod det. Vi gick in och Snigelhorn hälsade och presenterade mig för bartendern, Tom. Sen gick vi ut på baksidan och han knackade på en tegelsten med trollstaven. Tegelväggen öppnades och visade en dörr. När vi gick in såg jag affärer i tusental, men det var inga vanliga affärer utan konstiga affärer, affärer för trollkarlar och häxor. Vi gick in i en stor vit byggnad med marmorgolv. Överallt fanns det små figurer med stora ögon.
- Svartalfer, förklarade Snigelhorn. Vi gick till en automat och bytte mina mugglar pengar mot galleoner, siklar och knutingar. Efter det gick vi runt och handlade allt vi behövde, det bästa var ugglan, en liten svartvit uggla osm jag döpte till Elli.

Efter en hel dags shopping hade jag tillslut flera överfulla påsar och en uglebur, med uggla i.
- Så, då ses vi den första september, här är din billjet bara spring emellan pelaren mellan perrong nio och tio så kommer du till perong nio och tre kvart, sa Snigelhorn.
- Okej, vi ses då, sa jag när transfereringen var över och vi stod utanför min dörr, hejdå! jag öppnade dörren och gick in. Mamma tvingade mig att visa upp mig i den lite för långa svarta klädnaden. När jag gick och lade mig kunde jag inte vänta tills den första september och jag drömde mardrömmar om Hogwarts och Hogwartsexpressen. På min garderob stod Elli och hoade tyst, men ingen i huset vaknade av det.

Hoppas att ni gillade det!!

more!!

Jag måste skriva på andra trådar också, det kommer mer sen!