Saga börjar på Hogwarts

Titel: Saga börjar på Hogwarts (visste inte att man måste skriva vilket språk det var på när jag skrev rubriken)
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 2
Färdigskriven:Nej
Rating: G
Beskrivning: Saga och hennes bästis har bråkat. Saga blir ledsen och går hem. Hemma upptäcker hon en uggla med ett brev i näbben, adresserat till just Saga...
Kap. 1

Jag ( Saga heter jag) slängde väskan över axeln och började springa. Jag har tårar i ögonen. Jag trodde att Amber var min vän! Hon skrek de orden rakt ut i luften. Min föredetta bästis Amber vill absolut inte vara med mig, för hon har hittat någon annan att vara med, som är mycket snällare än mig, säger hon iallafall. Jag springer vidare över skolgården, fortare och fortare, utan att bry mig om att småbarnen från förskoleklassen stirrar på mig. När jag kommer ut på trottoaren utanför skolans område hör jag en fröken som ropar "stanna Saga, du får inte vara där! Saaagaaa? Kom tillbaka så att vi får prata om det här!"
Men jag går inte tillbaka. Med tårar i ögonen fortsätter jag springa, för jag vill hem! Inte tillbaka till skolan, till Amber och alla kaffeluktande lärare som aldrig fattar något, utan hem! Aldrig, aldrig någonsin vill jag gå tillbaks dit! Amber sitter säkert och berättar för någon lärare att jag helt plötsligt sprang iväg utan anledning, och då tycker lärarna så synd om henne så. När jag väl kommit hem går jag in på mitt rum. Där ställer jag mig framför spegeln och tittar. Jag ser en brunhårig, grönögd, ganska lång och smal, sorgsen flicka titta tillbaka på mig. Sedan slänger jag mig på sängen och stirrar ut genom fönstret. Jag ligger där länge, men plötsligt får jag se något. En grå tornuggla kommer susande mot mitt fönster. I näbben har den ett brev.
Saga McWright, Lant Street 8, Det ena sovrummet, London
står det med smaragdgrönt bläck på brevet. Ivrig att få veta vad som står i brevet, och ivrig att få veta varför någon människa skickar ett brev med en uggla, som i sagor och inte bara postar brevet i en brevlåda, springer jag fram till fönstret och släpper in ugglan. Jag sliter upp brevet och börjar läsa.
Kära Saga, vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola För häxkonster Och Trolldom.
Terminen börjar den 1 september. Vi förväntar oss er uggla senast den 31 juli.
Er tillgivna
Fiona Swift
Biträdande rektor
Så står det i brevet. Vad är det här? En skola för häxkonster och trolldom, det kan väl inte finnas? All min irritation och sorg är som bortblåst. Nu är jag istället nyfiken och förvånad. I brevet ligger också en lista på saker som man ska ha med sig till Hogwarts. Bl.a. ska man köpa en stjärnkikare, en tennkittel, och en uppsättning glas- eller kristallflaskor. Det kan man väl inte köpa här i London? Och var ligger den där skolan egentligen?
Mitt huvud är fullt av frågor.
________________________________________________________________________________________________________
Var den bra eller dålig? För lång eller för kort? Hade jag stavat fel på massor av saker?

Jättebra! Precis lagom längd och inte ett enda stavfel.

Fortsätt, vill veta hur det går!

Sjukt bra!

Kap. 2
På kvällen samma dag sitter mamma, pappa och jag i soffan. Mamma, pappa, det är något jag vill visa er, säger jag. Jag tar fram brevet om ”Hogwarts” som jag fick tidigare idag. Mamma och pappa får läsa brevet. De ser mer och mer förvånade ut för varje ord de läser. När de har läst klart säger jag att det var en uggla som lämnade brevet till mig, då ser ut som två stora frågetecken. Jag förstår ingenting, lyckas mamma få ur sig. Då knackar det på dörren. Jag går fram till dörren och öppnar den. Där står en kvinna. Hon har en svart mantel över axlarna och en vinröd klädnad. Hennes hår är svart, precis som manteln. Hej Saga, jag heter Fiona Swift, säger hon. Konstigt, hur i hela fridens namn kan hon veta vad jag heter? Jag har ju aldrig träffat någon Fiona Swift. Eller? Nu när jag tänker efter låter namnet bekant, men jag kan inte komma på var jag har hört eller läst det namnet, men då kommer jag på det! Fiona Swift skrev brevet om Hogwarts. Att jag inte kom på det med en gång! Först då märker jag att mamma och pappa står brevid mig, och att Fiona har börjat berätta om något. Jag försöker hänga med i samtalet, men lyckas inte så bra. Jag uppfattar något som låter som ”perrong nio och trekvart”, ”Diagongränden”, ”Hogwartsexpressen” och färdas med ”flampulver”, men vad i hela världen kan det vara? Fiona avslutar samtalet med ”så klockan 9 imorgon möter jag Saga här utanför dörren. Tror du att du har förstått allt Saga?” Nja, nej, jag vet inte riktigt. Svarar jag. I själva verket förstår jag nästan ingenting, men jag har ingen lust att säga det. Ska jag försöka förklara det hela för dig? Frågar hon med ett litet leende. Ja tack, det är nog bäst, svarar jag. Så Fiona sätter igång med att förklara för mig, och den här gången lyssnar jag och hör vartenda ord hon säger. Tror du att du har förstått nu? Frågar hon vänligt. Javisst, det har jag svarar jag. Och den här gången är det faktiskt sant. Imorgon ska jag åka till något ställe som heter Diagongränden, där kan man köpa alla möjliga trollkarls –och häxprylar. Jag åker till Diagongränden med Fiona, som möter mig utanför dörren kl. 9. Jag har även fått veta mer om Hogwarts och andra saker i trollkarlsvärlden, men framför allt har jag fått veta att jag är en häxa. Först trodde jag inte på det, men då frågade Fiona mig om jag har gjort något konstigt när jag har varit arg eller rädd som aldrig har fått någon riktig förklaring. Det har hänt mig. Flera gånger faktiskt. Som när jag skulle vara kattvakt åt Ambers kattungar, men kattmamman fräste åt mig och rev mig på handen, så jag blev rädd. Då plötsligt blev hennes päls alldeles knallblå, och självklart fick jag skulden för det, det hade ju inte varit någon annan i huset just då.

Nästa dag när jag vaknar känner jag på mig att något speciellt ska hända, men jag kan inte sätta fingret på vad. Jag kliver upp ur sängen och drar på mig ett par byxor och en tröja. Då kommer jag på det! Idag ska jag ju till Diagongränden med den där Fiona Swift! Ivrig går jag till köket, där sitter mamma med dagens tidning och en kopp kaffe. Brevid henne sitter pappa. Han dricker också kaffe, men till skillnad från mamma läser pappa någon tjock fiskebok, för just fiske är han väldigt intresserad av. Själv går jag till kylskåpet och tar fram ett paket filmjölk och en flaska juice. Sedan tar jag fram ett paket cornflakes, en skål och ett glas. Jag häller upp lite fil, strör över cornflakes och börjar äta. När jag är klar med allt knackar det på dörren. Det är Fiona som kommer. Jag säger hastigt hejdå till mamma och pappa, och springer sedan och öppnar dörren, och precis som jag trodde är det Fiona som står där. Jag ler mot henne, och hon ler tillbaka. Ska vi ge oss av? Frågar hon när jag har fått på mig skorna. Visst ska vi det, svarar jag. Vi går ut och ställer oss utanför dörren. Håll mig i handen, säger hon med en viktig min. Jag gör som hon säger, och plötsligt börjar allting att snurra. Jag blir lite yr, men allt går över lika snabbt som det började. Jag ser mig omkring och konstaterar att vi inte längre står utanför mitt hus, utan framför en skruttig gammal pub, och jag får en känsla av att det bara är jag och Fiona som kan se den. Vi går in genom dörren, och ser en massa gamla damer som sitter runt ett bord och äter någonting, en av dem har en cigarett. I ett hörn av puben sitter en man och dricker någon bärnstensfärgad dryck, han hickar, men för övrigt verkar det vara tomt. Fiona går med bestämda steg till ett rum som ligger lite avsides och börjar räkna tegelstenar i tegelmuren. Hon knackar på några stenar, och plötsligt börjar tegelväggen att röra på sig! Stenarna bildar en port som vi går igenom. Jag stannar och tittar på allting, det ser ju inte alls ut som en vanlig gata, det ser helt enkelt… ovanligt ut. Jag upptäcker att jag står och stirrar med munnen öppen, och stänger den genast och tittar åt något annat håll. Fiona skrattar åt mig. Hon är inte alls som lärarna i min skola, eller förresten, i det som var min skola. Hon är så… annorlunda. Det mesta här är förresten ovanligt och annorlunda.

Braaaaa

Tack så jättemycket!

Jätte bra! ÄlKar! *bevakar*

Vad bra! måste få höra mer!

Jippie! Några fler läsare! Tack så jättemycket för kommentarerna.

Varsågod! kommer det mer snart?