Gilderoy Lockhart och mirror of Erised

Jag minns inte vem jag pratade med om det här, men det var på konventet ExPa. Det var kort och flummigt men jag blev nyfiken på Lockhart.

Diskussionen gällde vad han skulle se i mirror of Erised. Man kan ju tänka sig att det bara skulle vara fame and fortune, folk som avgudar honom och så vidare. Det är rätt troligt att det har med det att göra, men det skulle kunna vara aningen djupare.

Det enda Lockhart har varit bra på i sitt liv är glömskeförtrollningar och att skriva böcker som på ett eller annat sätt säljer. Innan han började bluffa måste han ju ha konstaterat att det var det enda sättet. Han måste ha varit en total nolla, försökt men misslyckats med allt och mått ganska dåligt över det.

Borde han inte ha längtat efter att folk skulle uppskatta honom för något han faktiskt hade gjort? Visserligen fick han ju uppskattning sen, men det var bara för sånt som han hade bluffat sig till. Han kände sig nog rätt okej medan det pågick, men hans Erised-utopi tror jag involverade någon form av cred för sånt han hade klarat av.

Vad tror ni, finns det en del av honom som drömmer om något äkta eller är han sliskig rakt igenom?

Jag tror inte att någon människa är sliskig rätt igenom. Och det är mycket troligt att hans dröm har med att bli uppskattad och beundrad för något han själv gjort. Så mycket så att jag tror på det.
Det enda han har som är äkta är hans utseende känns det som. Och det måste kännas hemskt att varje natt när man är själv veta att hela ens liv är en sammansatt lögn utan något äkta i sig. Men detta i sig själv blir troligen ett beroende. All beröm stiger honom åt huvudet tills han vill beskydda den till vilket pris som helst.

Jag gillar Lockhart.

Ja, det måste vara rätt hemskt. Samtidigt så är han ju rätt sliskig och så, men han kan ju inte ha det så lätt egentligen, tror jag.

Hela grejen med glömskeförtrollningarna blir också intressant då. Det händer ju ibland i vår mugglarvärld att folk som bara inte står ut längre får en mental blockad och inte minns vilka de är eller var de kommer ifrån.

För Lockhart, som lever i den magiska världen, gör han först tvärt om. Han får andra att glömma så att ingen vet det han vet. Det håller inte i längden utan en gång när någon har fattat det, när han just har förklarat alltsammans och sanningen är där, så gick det inte.

Detta på grund av en trasig trollstav visserligen, men man skulle kunna säga att metaforen finns där fortfarande.

Sen är han ju delvis sliskig hur jag än ser på det och jag har lite svårt att tycka helt och hållet synd om honom, men samtidigt blir jag nyfiken på hur Lockhart fanfiction kan se ut. Hm.

Jag tror att det finns två alternativ:
1. Eriskays teori, alltså att han ser sig själv med ordentliga bedrifter.
2. Att han egentligen drömmer om ett vanligt liv, där han är en vanlig människa som inte behöver vara berömd och rik.

Jag gillar båda teorierna. I vilket fall som helst är jag säker på att han inte tycker att han är perfekt som han är.

Åh, intressant förslag! Jag tror nog egentligen mer på alternativ 1, men jag skulle gärna gräva lite i huruvida han skulle vilja slippa längtan efter uppmärksamhet.

jag tror han ser sig själv med ordentliga bedrifter.