Mugglare på Hogwarts

Rating: G
Handling: Lou och Laura är två tvillingar som lever ett vanligt mugglarliv, när Laura blir mördad förändras allt. ett brev från Hogwarts till Laura kommer fram med hjälp av en uggla. Lou låtsas vara sin syster för att ta reda på vem hennes mördare är, samtidigt som hon ser glimtar av sin syster var hon än tittar. Men kommer någon fatta att hon är en mugglare? Och vem är egentligen den mörka varelsen i hennes drömmar?

Kommer börja skriva efter en kommentar.

Ja, den verkar otroligt spännande och bra! Skriv som om du aldrig skrivit förut!

Tack så hemskt mycket! Här kommer första kapitlet. Skriva i jag-form.

Kapitel 1.

Jag stirrade på brevet. Det var adresserat till Laura. Vi var enäggstvillingar, man såg ingen skillnad, inte ens våra föräldrar gjorde det. Det brände i hjärtat och jag svalde tårarna. Jag kunde för min inre syn se henne framför mig, hon var alltid snäll med alla, visst vi bråkade ganska ofta, men hon var min syster och jag älskade henne otroligt mycket. Jag var med när hon dog, men jag minns inte allt, allt var så mörkt och sen, det enda jag minns är svart och sen en massa blod. Jag öppnade brevet. Mamma och pappa var därnere och pratade med polisen. Ingen visste vad som hänt, jag hade inte sagt ett ord sen hon dog. Det var jag som borde ha dött, hon borde ha överlevt. Hon var den goda tvillingen, den sötaste, den gulligaste och den smartaste. Jag fick alltid leva i hennes skugga, jag borde ha dött. Jag tog fram pappret och läste:

Kära Laura Sarifiner välkommen till Hogwarts skola för häxor och trollkarlar...

Jag behövde inte läsa mer. Var det något sorts sjukt skämt? Hon var ju död. Jag kastade ut brevet genom fönstret. Samtidigt såg jag att en uggla satt på fönsterbrädan. Den hade brevet i näbben. Jag tog emot det igen. Jag upptäckte genast att någon skrivit längst ner.

Kära Laura, vi är allvarliga med dig.

Tanken på att dem trodde att jag var Laura gjorde mig illa till mods. Jag visste ingenting, men jag visste att dem menade allvar. Jag gick ner till polisen som tittade allvarligt på mig.
"Vi skulle vilja ställa henne lite frågor." Sade polisen. Jag blängde på dem och mamma och pappa såg oroligt på mig.
"Hon tog det väldigt hårt." Sade mamma. "Det vore inte rätt." Polisen log inte. "Allt som kan hjälpa oss lösa mordet är värt det. Hon var ju där." Jag gick ut genom ytterdörren och såg en man klädd i en tunika och trollkarlshatt stå där. Han hade långt skägg och halvmånformade glasögon. Han log mot mig.

Det blev ett inte så långt kapitel

Helt amazyn!! Stackaren...

Tack, skulle bli glad om du kanske tipsade om den här fanficen??

Ja med nöje!

Jag skriver mer snart

JÄTTEBRA

Tack! ♥3

Det är vi sm ska tacka!