--Krumbens liv--

Hallå! Detta ska ni inte läsa om ni inte har sett/ läst 3;an!!!!


OBS: Denna ff är baserad på boken inte filmen!
Lite info: Krumben ( katten) heter inte Krumben ännu och han är fortfarande i djur-affären.

Titel: --Krumbens liv--
Språk: SV
Typ av text: Eh... Vanlig
Antal kapitel hittills: 6 (men det ändras ju)
Färdigskriven: Nej
Rating: G
Beskrivning: Det handlar om Krumben ( Hermiones katt) och hur han har det på Hogwarts. Ja hans lilla privatliv!

Kapitel 1: Flickan och Råttan

Jag satt i min bur och väntade... Jag fräste åt en liten flicka med långt ljust hår. Plötsligt steg en kille med svart hår, en anan kille med orange-rött hår och en flicka med brunt vågigt hår in. Jag stirade instingt på det som ena killen hade med sig. En tjock fet råtta! Mmmm... Jag rev och klöste på låset, jag visste hur man fick up det; jag hade gjort det förut. När det äntligen var öppet tog jag ett språng rakt ner på råttens bur. Pojken skrek till. Jag skulle precis stike ner tassen till råttan när den förbaskade kassörskan lyfte upp mig." Dumma katt!" Sa hon. Jag rev och klöste men hon låste om mig. Barnen gick, jag suckade. Men sedan kom den där flickan tillbaka. Hon pratade med tjejen i kassan, sedan pekade hon på mig! Jag hade aldrig varit omtyckt av någon och absolut inte pekad på av någon. Kassörskan lyfte ner mig och jag jammade förnöjt. Den lilla flickan tog med mig och nu fattade jag att jag skulle bli hennes husdjur. När jag kom ut stod pojkarna på gatan. " Köpte du honom?" Sa ena killen. Jag stirrade på råttan. klöste lite med tassen mot galret och lite så. Vi gick in i några butiker. Jag såg att killen med svart hår -som tydlagen hette Harry- hade en uggla som stirrade på mig med denns bärnstens gula ögon. Jag ryggade tillbaka.

Kapittel 2: Masken och bönan

När vi hade åkt bort långt där ifrån vi var. Jag vet inte hur det gick till -jag sov- men vi var ändå där. Det var en stor byggnad med en massa folk i sig. Det kom ett högt ljud så plötsligt att håret på mig reste sig. En lång mask kom farande i rasande fart rakt under oss. Jag stirrade på det, det uppförde sig som en hund. Vi gick ner bredvid masken, den var enorm. Och till min försusning rörde den inte på sig. Plötsligt så börgade flickan springa och inte var som helst utan rakt in i väggen. Jag skrek och jammade. " Shh" uppmanade flickan mig. Vi hade kommit in till en till röd mask. Flickan gick in i den. Som tur var hittade jag inte makens hjärta. Vi gick in bakom ett glas. Jag fick stiga utt ur buren, jag satt på en sidensmjuk fotölj , ( det såg utt som det i alla fall). Och mot min vilja hoppade jag inte upp på råttan. Jag slöt ögonen och somnade... När jag vakna fräste jag åt en liten ärta som låg precis vid mitt ena öga. " Oj kolla Hermione" sa Killen med Orange hår. " Sluta Ron det där borde du inte gjort" sa Hermione - som jag nu visste att hon hette- med en förargad min. Hon tog upp mig i famnen. Hon smekte mig. " Han är ju så fin, Krumben". Jag hade ett namn, Krumben.Ett fint namn. Ron tog en ärta och åt. Jag kollade på min ärta som låg där jag hade sovigt. Jag gick fram och nosade på den. Sedan åt jag upp den. Den var förträfligt god. Smakade som tornfisk! Åh vad god. " Nämen!" Sa Ron, " Kolla"! Hermione kollade på mig, jag kollade på henne. " Ge hit" sa hon. Jag sväljde, hon suckade. Jag insåg att detta skulle bli ett äventyr.

Fortsätter snart! Snälla komentera!

JÄTTEBRA!

Super bra tovs!
Jag väntar spänt på en fortsättning! ♥

Brå.Saknar daj

Kapitel 3: Mannen, skynket och slottet

När jag vaknade igen la jag märke till att det satt en sovande man i ena hörnet av kupén. Han såg ut nästan som en hund, stakaren. Jag tittade upp på Hermione och la mig i hennes knä. Jag var glad att hon inte var som en hund. Hon kliade mig bakom örat. Det var skönt. Det kom en kille med ljust hår in i kupén . Han flina elakt mot mig. De andra pratade med honom en stund. När han hade gått och det hade gått en stund greps jag av en kall känsla. Jag hörde en katt skrika och en kvinna säga: ” Gumman alla dina ungar kan inte stanna”. Det var dagen då jag åkte ifrån mamma. Jag kollade upp, en svävande man med ett skynke över sig stod (svävade) i dörren. Plötsligt hörde jag någon säga något i stil med ” expekta partonom”. Det var mannen som sov senast jag kollade på honom. Mannen med skynket svävade iväg och en i Harry hade svimmat.
När masken äntligen stannat och vi gick ut ur den, såg jag en man hög som ett hus( tyckte i alla fall jag) med en massa päls på hakan. Mer än mig till och med! Han brummade och skrek. Vi gick in i stora pumpa-liknande vagnar dragna av hästar. När jag kollade ut såg jag ett stort flott rött slott med tinnar och torn framför oss. Där sakta vi ner och jag klev emot min vilja in i buren. Någon bar upp mig till en massa sängar där jag somnade.

Kapitel 4: Miss: Norris och Minna


När jag vaknade hade Hermione redan gått. Så jag gick ner till ett stort rum och passade på att slinka ut när några barn kom in igenom en dörr. Jag kollade mig omkring. Bara massa trappor. Jag gick up några trappor och fick se en liten mus rakt framför mig. Jag pilade iväg efter den. ”Fint du skrämde iväg min lunch” sa en röst. En spinkig grå katt stod alldeles bakom mig . Hon hade ett brett flin och röda ögon. Jag stirrade på henne.” Det är fult att stirra” sa hon och flina. Jag kollade ner i golvet. ” Miss :Norris , trevligt att råkas” sa hon. ”Ja då. Krumben är jag.” Svara jag. ” Du är ny, va? Jag är vaktmästarens katt och den som bestämmer. Men lugn jag ger inga hårda straff. Och… eh…trevligt att råkas…” Sa hon med ett flin. Jag rös. Hon smekte sig runt mig. Hon var rätt charmig. ”Bort ifrån honom” röt en katt som just hoppat fram. Miss: Norris hoppade iväg. ”Förlåt om hon gjorde något dumt. Jag är Minna!” sa hon. Jag stirrade på henne. Hon var vitt med svarta fläckar och supersöt! ” Kom vi går till stora rummet” sa hon. Vi gick till det stora rummet jag varit i tidigare idag. ” Så du är en Gryffindor, grattis” sa hon glatt. ” T-tack” stammade jag fram. ” Jag måste tyvärr gå men vi kan väl ses igen? Vad sägs som att vi träffas åtta ikväll på den där platsen där du mötte Norris?” Frågade hon. ” Det blir utmärkt” sa jag med en röst som var jätte hes. ” Hejdå” sa Minna och hoppade iväg. Jag längtade tills ikväll då jag skulle träffa henne.

Jättebra, men bara så att din tråd inte blir låst, lägg till detta i första inlägget:

Titel:
Språk:
Typ av text:
Antal kapitel hittills:
Färdigskriven:
Rating:
Beskrivning:

SAKNAR DIG ,men super bra

superbra skrivet!
men som mican00 skrev, lägg till det i första inlägget så att jag kan fortsätta läsa denna spännande ff

Jättebra.

Var min "info" i första inlägget tillräkligt bra?

OBS: Detta ska du verkligen inte läsa om du inte läst/sett 3;an.

Okej nu kommer lite mer:

Kapitel 5: Mannen som kunde prata med mig

Jag var rastlös och låg på fåtöljen när Hermione kom in. Jag blev jätte glad och hoppade ner ifrån fåtöljen fram till henne. Jag berättade om Norris och Minna. ”Det värkar som om han försöker säga något” sa flickan bredvid Hermione fundersamt. ”Synd att vi inte förstår honom, Ginny” sa Hermione. Först då kom jag på att de inte förstod mig. Typiskt, tänkte jag. ”Jag måste på lunch nu så du får stanna här” sa hon till mig. Jag stannade hela dagen där (förutom att jag tog mig lite lunch), ända tills klockan sju. Då börja jag gå. Jag visste att det var lite tidigt men i fall att jag tappade bort mig så skulle jag ha tid att leta upp den platsen där vi skulle träffas. Jag gick up för alla trappor tills att jag kom till våningen där vi var. En tavla med en ung dam kollade på mig. Hon var mycket vacker för att inte vara katt. När jag kommit ganska långt såg jag den där mannen som satt i vår kupé och skrämde bort skynket. Han höll ett par döda råttor i famnen och vad skulle jag annars göra än att följa efter honom. Så jag gick efter honom in i ett rum. ”Oh! Hej!” sa han. ” Hej” jammade jag tillbaka. ”Jag förstår vad du säger” sa han i hans lugna ton. ”Har du bevis på det?” Fråga jag. ”Ja, ställ mig en fråga så ska jag svara” svara han. ”Okej” sa jag. ”Vilken är din favorit fisk?” Frågade jag. ”Låt mig se… Tornfisk tror jag” svara han. Jag kollade på honom. Han kunde verkligen förstå mig. ”Skulle jag kunna få råttorna i din näve?” Frågade jag. ”Bara om du gör mig en tjänst och då svär på att du ska hjälpa mig med det” sa han. ”Jag svär” sa jag. ”Okej” började han. ”Du ska få en fet råtta varje dag om du hjälper mig med detta. Om du fångar Ron Weasleys feta råtta Scabbers och ger honom till mig, utan att han är en spyboll, så ska du få alla råttorna. För Scabbers är inte bara en råtta, han är en människa! En kriminell människa, som har dödat!” Sa han. ”Hur länge får jag råttor varje dag?” Frågade jag. ”Tills att du fångar honom” svara mannen. ”Okej, jag är med” svara jag. "Okej, jag är Remus Lupin. Trevligt att råkas." Sa han. " Krumben är mitt namn" svara jag. Sedan gick jag därifrån. Allting hände så plötsligt, det var så konstigt. Men jag skulle få gratis mat varje dag tills att jag fångade den där råttan som jag ändå skulle tagit för eller senare.

Kapitel 6: Minna, Rango och Stora salen

När jag kom ut och hade gått till platsen där jag skull träffa Minna så satt hon redan där och väntade. Bredvid henne satt en enorm uggla med små tofsar som små öron på huvudet. ”Gick du vilse?” Frågade hon mig. ”Nä då” sa jag. Jag tänkte fortfarande på Remus. Han var snäll men lite mystisk. ”Detta är Rango, en hornuggla. Den äldsta på hela Hogwarts! Sa hon och pekade med tassen emot den enorma ugglan. ”Så detta är Krumben, vilken ära att träffas” sa han med sin djupa röst. ”Äran är på min sida” svarade jag. ”Trevig gosse, detta” sa han och gjorde en gest mot mig. ”Tyvärr måste jag nog gå, jag måste lämna ett brev till Dumbledore ifrån Sirius” sa han med sin djupa, trogna röst. ”Vi ses igen, va?” frågade Minna. ”Ja vi ses ju uppe i Gryffindor-tornet, adjö.” Sa han. ”Adjö, herr Rango” sa jag. ”Ho ho” skrockade han och flög iväg. ”Vem är Dumbledore?” Frågade jag. ”Rektorn på Hogwarts” sa Minna och kollade skumt på mig. ”Och Sirius?” Frågade jag. ”En oskyldig fånge i Azkaban som just rymt där ifrån” svarade Minna. Azkaban hade jag hört talas om. Ett fängelse för trollkarlar och häxor. ”Va synd om honom” sa jag. ”Ja, jag ville bara säga en sak” sa Minna. ”Vadå?” Fråga jag. ”Kom jag ska visa dig” sa hon. Vi gick upp några trappor och gick till en staty av en man. ”Mintpastiller” sa Minna och statyn flyttade på sig. Vi gick ner i ett litet hål bakom statyn och kom ner till… jag vet inte riktigt var det var men det… ”Detta är stora salen” sa Minna. "Här samlas alla katter och snackar och har trevligt". ”Wow!” Sa jag överraskat. Katter i alla färger och stolekar var här. Det fanns mat och leksaker och alla verkade trivas. ”Hit kan man gå när man vill ha någon och laja med” sa Minna. ”Men man måste inte alltid gå hit, ibland är det ju skönt att bara vara två eller en. Jag kände hur det ryckte i ena morrhåret. Jag kollade på henne, jag blev varm i kroppen. ”Du jag är verkligen glad att jag träffade dig” sa hon. ”Jag med” svarade jag. ”Hi hi!” Fnissade hon. Hon slickade (pussade)mig på kinden. ”Nu ska jag göra ett litet ärende” sa hon. ”Okej” sa jag med drömmande röst.