Mot sin vilja - Manda Bloom PG-11

Titel: Mot sin vilja - Manda Bloom
Huvudroll: Manda Bloom
Språk: Svenska
Rating: PG-11
Färdigskriven: Nej
Antal färdiga kapitel just nu: 7,5
Beskrivning: Manda Bloom, en 14 tjej som just fått sommarlov från Hogwarts. Årskurs 4 var hård, eftersom hon fick hotbrev och hennes bästa kompis Cathelyn Moonfall mördades. Nu var de ute efter henne, Manda. När hon då inser att sommarlovet kanske inte blir lika lätt som hon trodde, måste hon stöta bort sin egen ilska, andras hat, smärta och hon måste hålla modet uppe. Hon har varken mycket tålamod eller tid.

Ska jag börja?

Manda Bloom, en 14 tjej som just fått sommarlov från Hogwarts. Årskurs 4 var hård, eftersom hon fick hotbrev och hennes bästa kompis Cathelyn Moonfall mördades. Nu var de ute efter henne, Manda. När hon då inser att sommarlovet kanske inte blir lika lätt som hon trodde, måste hon stöta bort sin egen ilska, andras hat, smärta och hon måste hålla modet uppe. Hon har varken mycket tålamod eller tid.

~~~~~~~~~~~~
Jag gick av tåget och skyndade sig mot sin familj, bestående av pappa Fritz, mamma Weronika, lillebrodern Amandus, och bebisen, Angelica. Min mamma gillar komplicerade namn. Jag visste också att min pappa skulle snart börja dricka sprit, och lämna mamma, och då skulle Amandus få bo hos en gammal sur tant. Elsa Troph. Våran granne. Och mamma ta hand om Angelica. Och jag lämnas ensam åt sidan. Som luft.

Tio dagar senare.
Jag satt ute i skogsbrynet. Väskan klar och packad. Jag hade använt en osynlig uttöjnings förvandling över min väska. Jag struntade fullkomligt i att jag inte fick använda magi utanför skolan. Pappa hade redan försvunnit för sommaren med en flaska sprit i handen för länge sen. Jag var trött på alla i min familj. Så jag drog till skogs för länge sen. Men inte nog med det


Mer?

Jättebra!

Jag var trött på alla i min familj. Så jag drog till skogs för länge sen. Men inte nog med det...

~~~~~~~~
Jag hade fått mer hotbrev, som skrämde mig. Jag vände mig om och tittade omkring mig så fort en endaste liten pinne bröts...
Jag var rädd. Vettskrämd, dörädd, räddast.
Jag var rädd att de skulle vara efter mig. Jag saknade Cathelyn mer och mer för varje hjärtslag, andetag, varke gång jag blinkade. Nu var det min tur. Min tur. Tur, ska inte det vara något bra, tur? Jag tänkte som att man hade tur att få vara häxa. Min tur, det är väll mer hemskt, ännu ett till dödsfall. Nej, alla tankar förvirrade mig. Jag tog min flykt till en tät lövskog med stora träd med tjocka rediga grenar. Jag klättrade högt upp i ett träd. Jag är duktig på att klättra. Jag drog fram min sovsäck och kröp ned. Det var kväll och svalt. Jag somnade inte förens sent in på nattens övergång till gryning. Jag vaknade av en konstig smak. Jag öppnade ögonen. Blod.
Mitt ansikte! Min mun och näsa var lätt upphackad. Jag fick just se på en luggsliten stridslysten kattuggla med ett brev.

Det var dom. Ett brev. Ett hot.
Jag måste vidare, jag måste fly. För livet.

~~~~~~~~~~~~

Meeer ?

Säg till om jag borde ändra mitt PG-*ålder*! Känner att det kan gå åt hårdare tag i berättelsen sen! ^^

bra!

Tack! =)

JÄTTEBRA!

Jag fick just se på en luggsliten stridslysten kattuggla med ett brev.

Det var dom. Ett brev. Ett hot.
Jag måste vidare, jag måste fly. För livet.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag sprang och sprang, bort från den lilla staden Fishtown, där jag föddes. Bort från allt som kallades vardag och familj. Det förflutna var över. Jag behövde bara överleva sommaren. Och sen, ja. Howarts. Efter 3 veckor i den ändlösa skogen klättrade jag högt upp i ett träd. Jag såg ut över skogen. Den hade visst ett slut, ändå. Bara någon kilometer fram låg en liten fiskeby. Det fanns många fiske-städer i den här delen av England. Som min stad, Fishtown. Efter någon kvart av min mycket ensamma vandring - jag borde tagit med mig True, min ödla, såg jag en skylt.
Little FishingBeach (Typiskt namn för litet typ, övergivet kvarter av fiskebodar), Angelcity, Bratnistown, Moonfaller. Moonfaller, Moonfall, Cathelyn. Det var där hon kom ifrån. Jag ville inte röra mig. Jag var förstenad. Jag valde att inte återvända till Cathelyns vackra stuga, varav hela hennes famliljs ytterdörr var dekorerat med Jamaicanska, Thailändska och Afrikanska snäckor och koraller. Jag ville sitta hopkrypen i deras marinblåa soffa, äta jordnötter, och spela trollkarlschack, som varje spelhelg, som vi hade haft en gång om året, varje år. Och titta upp i Cathelyns vackra spegel som hon har uppe i taket i hennes rum, dekorerat med tidningsurklipp om henne, mig, och roliga saker som berört henne om Hogwarts, Moonfaller, hennes familj. Jag valde att gå mot Bratnistown.
Gamla minnen var inget för mig, när jag lämnat att förflutet bakom mig.
Då, just nu, det kom en svart skugga, en patronusbesvärjelse, ett ondskefullt skratt, Springande fötter och rop. Det blev mörkt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~

Mer?