En svartmagikers dotter

Detta är en fan-fic jag precis har påbörjat.
Jag har någorlunda hela storyn i huvudet redan,
men frågor och förslag välkomnas givetvis.


Kapitel 1 - Födelsedagen

Det var en mulen och regnig morgon, den femtonde mars år 2001 för att vara exakt, och ingenting i den yttre världen visade några som helst tecken på att någonting stort snart skulle hända. Plötsligt klövs himlen av den största blixt man kunde tänka sig; ett dånande åskmuller hördes, och en röst, en klar flickröst som om och om sjöng: ”Nyctopia, jag är här!”

Elva år hade gått sedan Verkligheten slet upp ett hål stort nog för en annan dimension. Elva år hade gått sedan Cassandra Lyth, renblodig häxa från en anrik trollkarlssläkt med starka anknytningar till svart magi, hade fötts. Cassandra var ganska lång för sin ålder, hade intensiva grå ögon, och spretigt hår som nådde ned till käklinjen. För tillfället var det bubbelgumsrosa, men på morgonen, då födelsedagsfirandet hade gått av stapeln, hade det varit silverblont och midjelångt. Cassandra var nämligen en Metamorphmagus, och en mycket skicklig sådan med tanke på sin ringa ålder. Hennes föräldrar hade firat henne med pompa och ståt; alla familjens sju husalfer hade serverat allt ifrån marängcupcakes till pumpapastejer på de gamla silvertallrikarna som gått i släkten sedan urminnes tider, och bland presenterna hade en tjock bok om alla kända svartkonstnärer samt en silvermedaljong med en orm på, blivit Cassandras favoriter. När hon väl hade fått tid hade hon genast tagit på sig smycket, som hade ett listigt litet lås som gick att öppna, och sedan begravt näsan i boken.

Efter en timmes läsande ropade hennes mor, Seraphine Lyth, på henne att komma ned i salongen. Motvilligt lade Cassandra ifrån sig boken och gick nedför de tre spiraltrapporna som ledde från hennes torn ned till bottenvåningen. Det gamla slottet hade alltid varit i familjen Lyths ägo, och det var vackert utsmyckat både invändigt och utvändigt. När Cassandra kom in i salongen, reste sig hennes mor från en av de dyrbara sidensofforna och ställde sig bredvid hennes far, Finn Lyth, vid den stora öppna brasan. Herr Lyth såg allvarlig ut, och i handen höll han något som såg ut som en stor snusdosa av blankpolerat silver. Cassandra lade märke till att det fanns underliga symboler ingraverade på den, och kände igen några från boken hon nyss lämnat ifrån sig på sin säng.

”Cassandra.”
Hennes fars röst ekade genom rummet. Husalferna höll sig skrämda i skymundan, och Cassandra undrade vad det kunde vara för märkligt som pågick.
”Cassandra, sätt dig ned.”
Cassandra satte sig ned på en sidenpall, och såg sin far i ögonen. De hade precis samma intensiva grå färg som hennes, och de skiftade i nyansen i allt från dimma till aska beroende på humör.
”Idag är det en mycket viktig dag”, tog hennes far till orda. ”För trettiosex år sedan, då jag föddes, förlöstes jag av en häxa med synska förmågor. Hon tiggde min mor att döda mig, ty hon sa att hon såg att dagen då min avkomma sattes till jorden, skulle Ondskans Makter få tillträde till den här världen genom mitt barn.”
Han gjorde en paus.
”Och så föddes du, för exakt elva år sedan idag. Himlavalvet rämnade av en åskblixt och en portal till en ny dimension, en dimension fylld av svartkonst och mörker, öppnades. Du är Nyctopias drottning, Cassandra, drottning över Nyctopia, där natten ständigt råder och ormarna regerar. Och just i detta ögonblick, står du framför den portalen.”
Herr Lyth sträckte fram silverdosan till Cassandra, som öppnade den. Inuti låg en liten organzapåse, precis lika stor att få plats i hennes medaljong, fylld med något som såg ut som opalgnistrande aska.
”Träd fram till elden och blås lite av pulvret i den. Elden kommer att bli svart. Kliv in i den, och uttala ”Nyctopia!” utan fruktan. Det är därifrån du härstammar, Cassandra. Det är där du är hemma.”

Med lätt skälvande fingrar tog Cassandra emot den lilla påsen, hällde ut ett uns pulver i handen och stoppade sedan in påsen i sin medaljong. Försiktigt blåste hon in pulvret i elden, som genast flammade upp i svarta lågor.
”Nyctopia!” utropade hon, tog ett steg in i brasan, och sedan försvann hennes medvetande.

Kapitel 2 - Nyctopia

Med ett stönande vaknade Cassandra till liv. Hon låg med ansiktet nedåt på ett hårt stengolv, och vad som hade väckt henne var ett rasslande ljud. Det var starkt och ihärdigt. Hon lyfte blicken, och såg fascinerad hur tusen och åter tusen ormar åstadkom rasslandet när de cirklade sig runt henne. En gigantisk, vitskimrande orm mötte hennes blick, och den bugade sig. Genast sänkte alla de andra ormarna sina huvuden i vördnad inför Cassandra, som reste sig upp och gick fram till den vita ormen.
"Välkommen, drottning Cass-s-sandra", väste den och viftade till på stjärten. Plötsligt uppenbarade sig en stor svart krona, översållad av svarta diamanter, ur luften, och landade elegant på Cassandras huvud.
"Er drottnington väntar på er, Ers-s Majess-stät", sa ormen. "Den här vägen."
Cassandra följde efter den vita ormen, och av rasslandet av döma hade de andra ormarna bildat en lång rad som vördnadsfullt följde efter dem.

Drottningtronen var magnifik. En stor svart tron, inhuggen i själva den svarta stenen, som Cassandra misstänkte var onyx, och prydd med diamantormar överallt. När hon satte sig ned, kände hon hur det svällde i bröstet. Hon var hemma! Allt annat var borta, det var bara här och nu som spelade någon roll.
Ormarna började väsande mässa i kör, hyllningssånger till sin drottning, och leende satt Cassandra där i timmar, tills plötsligt...

SUPERBRA!! *bevakar*

azum

Kul att ni gillar den so far!

Kommer att skriva nästa kapitel imorgon, som utspelar sig i Nyctopia.

så tar du bort dej -.-