Sophia Jensens jakt på Hogwarts

Titel: Sophia Jensens jakt på Hogwarts
Rating:[G]
Kapitel: 1
Färdigskriven: Nej
Typ: FF
Handling: Sophia Jensen får ett brev när hon fyller 11 år. Brevet är från Hogwarts, och hon börjar där. Sophia vet inte vem hennes föräldrar, så hon bor hos sin mugglarmoster. När hon kommer till Hogwarts försöker hon ta reda på mer om sitt ursprung.

Jag kommer nog skicka det första kapitlet efter några kommentarer. Hoppas ni gillar det

Jag vill jättegärna läsa!

Vad bra
Jag måste bara skriva om kapitlet, för min dator raderade hela novellen. Men jag tror det kommer någon gång idag i alla fall!

Ja, vad kul!

Nu kommer den, men de första kapitlerna kanske inte är så spännande

Kapitel 1

En flicka med kolsvart hår ruskade på huvudet. Hennes långa hår dansade över ryggen när hon reste sig upp från den kalla stenen hon suttit på den senaste timmen. Solen hade precis gått upp och himlen färgades ljust orange av dagens första strålar. Flickan gick tyst in i ett litet hus. Huset var av timmer och hade halmtak. Det var flickans moster som ägde huset, och det var där hon bott sen hon föddes. I huset brann veden än, och den lyste upp det lilla köket. Vid köksbordet satt en gammal kvinna med silverglänsande hår. Hennes stålblåa ögon synade flickan från topp till tå när hon kom in i rummet. Hon sa inget, men man märkte hennes förakt. Flickan låtsades inte om sin mosters blick utan tog en tugga av mackan som låg framför henne.
- Jag förstår inte varför du jämt ska envisas med att titta på den där fördömda soluppgången! Sa hon med kall röst. Det ser ju likadant ut varje gång!
Flickan svarade inte, hon hade fått den frågan tusen gånger förr.
- Men Sophia, svara! Röt den gamla kvinnan.
- Jag gillar det, sa Sophia enkelt, som hon gjorde igår, och i förrgår och alla dagar dessförinnan.
Mostern, Wilma, skakade på huvudet.
- Idag får du göra lite nytta, och inte bara sitta och skriva i en bok hela dagen! Sa hon.
- Ja moster, vad ska jag göra? Frågade Sophia med trött röst.
- Vi behöver lite mat, du får gå ner till byn, sa Wilma och viftade med handen utan att ta blicken från skvallertidningen hon läste.
Sophia gick upp för den korta trappan och hämtade pengar från sin mosters byrå. Efter det började hon långsamt gå ner till byn Swithers, som låg långt från den livliga världen.
Många gånger hade hon tyckt att byn kom från 50-talet. Alla var så tysta och strikta, man fick absolut inte göra något fel.
När Sophia gick förbi den vackra ängen några hundra meter från stugan, plockade hon försiktigt en blomma. Blomman hon plockade var vissen, precis som Sophia kände sig.
- Stackare, viskade hon till blomman och blåste på den.
När hon öppnade ögonen flämtade hon till. Blomman var inte längre vissen, den var smörgul och kronbladen svajade i vinden. Den nästan glittrade i solen.
_______________________________
Den blev exakt ett A4, hoppas du gillar det