Starkare än någonsin

Ellen är en alldeles vanlig tjej som går i nian. Eller hon tror att hon är en alldeles vanlig tjej men hon är en häxa. Hon har upptäckt att hon ibland kan göra saker som inte dom andra kan göra. Ibland går hon till en doktor men dom får inte fram något. Hon ställer en fråga till säg själv som lyder ''Är jag normal?''.
__________________________________________ Ellen stod utan för sitt hus och väntade ett bra tag innan skolbussen kom. När skolbussen kom små sprang hon lite för att kunna hinna med.
-Du är nästan sen igen! Muttrade han som körde.
-Förlåt.. Mumlade jag och visade honom busskortet. Dom andra tjejerna i nian satt längst back i bussen. Det finns dom som kallade ''Dom tuffa'' och ''Dom töntiga''. Jag är nog något där mitt i mellan. Jag satte mig bredvid Elsa i våran klass. Hon tittade upp mot mig och log så att man såg hennes glittrande tandställning. Hennes blåa glittrande ögon såg ut som att dom sa: '' Tack för att du bryr dig''. Jag tittade ner. Bussen var nu framme. Alla gick av och jag hörde någon från nian av tjejerna ropa: Du där hur var det att sitta vid töntarna du kanske vill bli en tönt!?!!' Alla skrattade där back och hon väntade ljuv hämnd. Det var Alexandra som hade skrikit det. Man hörde det på hennes pipiga lila röst. När kom gick ner för trapporna var Ellen så arg så helt plötsligt ramlade Ellen i trappan. Alla skrattade men några sprang till henne. hon blöde näsblod. Alla samlades till slut runt henne alla utom Ellen. Jag hörde skrik där backom mig: Men kom till backa! Det är ju ditt fel! Kom nu innan du får stryk!..'' Men Ellen fortsatte bara att gå och medans det somnade Alexandra.

Verkar bra, bevakar!

Bevakar jag med! Jättebra skrivet!