Privat Rollspel ~ sanna1324567 och AlexZz

sanna1324567 :3

Basic story:
År 2046 avslutades det tredje världskriget, ett världskrig som drabbade även magiker och andra arter. När det äntligen var över var världen - hela världen - i ruiner och ordningen var borta.
Så hur upplever 'våra' 2 magiker den här "nya" världen?

(Var det OK?)

((Japp :3))

((U start! >8D))

((Huuuuuuur? D )

Ina gick mot den raserade byggnaden där hon såg en skugga under taket...

(( That works! ))

Jonathan rör sig stelt men smidigt på taket som hotar att falla under honom. Det skulle det säkert ha gjort också om det inte var för att han håller sig till stommar och inte där man kan falla fritt ned mot sin död. Ibland undrar Jonathan varför han ens försöker överleva till nästa dag. Han tar avstamp på taket och kommer över till nästa. Tänk vad mugglarnas vapen och destruktiv magi kan åsamka världen. Det är sjukt och hemskt. Även om det är just denna världen han lever i.

Ina såg en skugga hoppa över taken också. När hon kom fram stirrade hon på Camilla.
"Du ville träffa mig", sa hon kyligt.

Jonathan gör den idiotiska rörelsen som får en takpanna att ramla ned från tvåvåningshuset han tagit sig till och med ett - enligt honom - högt kras går den i bitar mot marken. Inte hans bästa drag, långt ifrån hans värsta. Men med tanke på vilka som rör sig i staden börjar han ta sig därifrån.

(Mamma sa att jag skulle sluta sitta vid datorn nu. >_<'' Ses!)

Ina rycker till av ett kras. Hon tittar uppåt, men ser ingenting.
"Ja", svarade Camilla. "Jag vill prata med dig."

((Ses))

Jonathan ser hur det börjar röra sig där den kraschat ned. Han tycker det är tur att han är uppe på taket och inte därnere. Även om han inte riktigt kan urskilja om det är en människa eller inte. Jonathan tar ett djupt andetag innan han hoppar över till taket vänster om honom. Det är tur att husen är så täta i det här området, det är rättare sagt en ren lycka för honom. Som ändå bara klättrar runt här uppe.

Ina stirrade föraktfullt på Camilla.
"Och du ville...?"
"Jag undrar om du ville... om du ville... hjälpa mig", stammade Camilla. "Med att bli kompis med...Cass."
"Cass", frågade Ina misstroget. "Skulle inte tro det."