A changing world

Privat med AlexZz : )

Elar är ett gammalt rike, med långa traditioner och urgammal tro i gudasläktet. Riket regeras av en rättvis kung, som värderar högt relationer med andra länder, liksom sin far före sig, men under de senaste åren har den västra gränsen mot Malbor varit orolig, med slag mot inkräktande styrkor. Trots det är folket lugnt och utan oro, för livet fortsätter som vanligt. Endast de nära gränsen och kungens rådsmän vädrar krig.
Kungen gör förberedelser och samlar in större styrkor, och dessutom utnämner han livvakter åt sina närmaste, i fall Malbors kung skulle skicka lönnmördare till hovet.

Så ja, det funkar kanske som "prolog" till detta episka roll ; )

Mall
Namn:
Ålder:
Utseende:
Familj&uppväxt:
Personlighet:
Annat:


Mall
Namn: Joshua Lionsbane
Ålder: 22
Utseende:
Familj&uppväxt: Joshua föddes till en obetydlig bonde. Han jagade ofta då de bodde nära en skog, och lärde sig att använda pilbåge och kniv. Då han fyllde tio flyttade de till huvudstaden Arabor. Joshua brydde sig inte om det nya livet som handlare, och spenderade mycket tid ute på gatorna, i slagsmål med både nävar och kniv. Som femtonårig blev han arresterad, men officeren kände sympati för honom och skrev upp honom i armén i stället för fängelsestraff.
I armén hittade Joshua sin kallelse, och han steg i rang och utmärkte sig i fäktning. Vid nitton års åldern skickades han till den västra gränsen för att kriga mot Malbors trupper, och under den tiden tog han del i en jakt där han blev anfallen av ett lejon. Joshua lyckades döda djuret, och förtjänade sig namnet Lionsbane. Under slagen steg han till kapten vid tjugo ett års åldern, den yngsta kaptenen i armén för tillfället.
Personlighet: Joshua var lycklig under sin barndom, men då han tvingades flytta till staden blev han rebellisk och svår att handskas med. I armén var de noga med att rensa bort det beteendet. Trots att han aldrig varit ambitiös är han en bra ledare, mest på grund av sin självständighet. Joshua är modig och osjälvsik och skulle aldrig offra sina män för att rädda sig själv, vissa kallar honom dumdristig.
Han har lärt sig att skilja på arbete och fritid, och i som officer är han allvarlig, krävande och ansvarsfull, men på fritiden går han ofta på krug eller härjar runt med sina vänner, med ett leende på ansiktet.
Annat: Joshua strular ofta runt med kvinnor, som dras till honom på grund av hans utseende och självsäkerhet, men han har aldrig känt något seriöst för någon av dem.
Han är väldigt skicklig med svärd, pilbåge och knivar, och även knytnävar. Hans tid på stadens gator har lämnat honom med ett olikt sätt att kämpa än de riddare som tränats på slottet.

______________________________________

Det var allt tror jag, gör din mall så kan vi börja ^^

Gah, that's so epic. o_o'' *känner mig noobig*

Namn: Melinda Alexandra Jarnagin
Ålder: 20
Utseende:
Familj&uppväxt: Melinda växte upp med allt men även den efterhängsna besvikelsen från sin fars sida eftersom hon inte var en pojke. Den besvikelsen följde henne till hennes trettonde år i livet när hennes mor födde en ung pojke som döptes till Preston. Trots att Preston genast blev en favorit och faderns ögonsten blev Preston och Melinda goda vänner och deras relation är väldigt bra. Men Melindas mor har alltid behandlat Melinda som hon ska behandlas, som en prinsessa och blev därför hennes personliga lärarinna i nästan allt. Modern lärde Melinda allt hon kunde, men prinsessan själv var inte speciellt med på noterna och när hon fyllt tio fick hon upp ögonen för ett udda intresse - fällor. Vilket hon sedan den dagen arbetat med alla sorter. Samtidigt är hon inte speciellt med på när hennes mamma kritiserar minsta felaktiga rörelse och men även det är hon noga med att åtminstone försöka dölja. Men kort sagt har hon haft en bra uppväxt inom slottets murar och hon gör bara saker som är mot hennes mors och fars regler när de inte ser eller hör.
Personlighet: Melinda är nyfiken av sig, väldigt nyfiken, kreativ och väldigt lärd. Samtidigt är hon inte den bästa när det gäller att följa minsta lilla vink utan invändningar vilket hon gör mycket klart för de hon litar på, eller beroende på vad det handlar om kan hon säga det rakt i ansiktet på vem som helst. Hon är väldigt uppoffrande av naturen och skulle göra precis allt för sin lillebror, det finns inget undantag när det gäller brodern. Dessutom är hon extremt kreativ och målar, spelar instrument, syr, skriver och bygger mycket. Men hon är väldigt noga med att gömma undan sina resultat för omvärlden. Förutom en nalle hon sytt till Preston, för den visar han upp var han än är i slottet.
Annat: Hon har ett väldigt bra minne och kan minnas saker in på detalj, oavsett om det är intressant eller inte. Melinda tycker om djur och kan rida, har en någorlunda kondition. Men hennes styrka är nästan obefintlig och hon förlitar sig hellre på fällor, smidighet och hennes snabbhet.

Epic indeed.

Jag tycker det blir bättre om du börjar faktiskt, så kan du göra det ( : fast på slottet den dagen hon ska få sin nya livvakt ; )

Okay. ^^'
----

Melinda knuffar kvickt undan modellerna under sängen och sätter sig lika hastigt på en stol i rummet när hennes dörr öppnas.
"Åh, Prinsessan, vad bra att du redan är vaken." Säger den äldre kvinnan som kommer in. Melinda får lust att fnysa, hon har kunnat ta sig upp själv i flera år. Det är inte som att hon är en liten treåring längre. Men istället ler hon mot kvinnan.
"Jag vill inte vara till besvär för er, frun." Säger hon artigt och kvinnan ser skeptiskt på henne. Okej, Melina är medveten om att man inte riktigt ska tala till tjänstefolket. Men hennes mor var inte här. Så det skadar inte någon. Kvinnan verkar komma tillbaka till nuet igen.
"Jag skulle ordna ert hår, prinsessan." Säger kvinnan, Melinda börjar genast fråga sig till vad. Vad hade hon missat nu, var det någon friare igen? Nah, det hade inte varit någon på senaste tiden. Hon hade avskräckt den sista, men såklart skyllde man inte på den söta prinsessan som inte kunde göra en fluga förnär. Men Melinda protesterar inte och låter henne ordna hennes hår... men under en nyfiken utfrågning utan några egentliga svar. Vilket i sin tur får henne ta sig ned till sina föräldrar snabbare än vanligt, skulle Preston också ordnas till. Melinda vet hur han avskyr när de ska kamma hans hår.

(God, vilket tråkigt inlägg. X'D)

Joshua väntade med dold otålighet i förrumet. Han hade rest de senaste två veckorna för att ta sig till huvudstaden, och infunnit sig endast tre dagar tidigare i slottets kasarm. Där hade han fått veta orsaken till hans tillkallelse, och han kunde inte säga att han hade blivit glad. Män dog varje dag i mindra slg mot Malbors trupper, och han kallades bort för att vakta en flicka då hon reste runt världen.
Joshua rynkade på pannan vid tanken. Han visste att han förväntades ta det som en komplimang, men han fann sig oförmögen till detta.
För att dra bort tankarna studerade han åter rummet. Det kunde inte kallas litet, förutom kanske jämfört med audiensrummet bredvid. Väggarna var mörkröda och täcktes av stora målningar och baldakiner. Jakter och slag hade avbildats på dukarna. Det fanns två soffor i rummet, men Joshua väntade på fot.
Han var klädd i en rustning, som polerats och jämnats ut föregående dagen, för att gömma de värsta slagen den fått i kriget. Joshua hade även fått en ny, mörkblå tunika att bära under den, och nya läderstövlar, som ännu inte täcktes av damm. Över axlarna hade han en vit mantel med gyllene kanter som täcke på hans kaptens rang.

I ärlighetens namn får Melinda en chock, för det första ska hennes far tydligen frivilligt släppa henne från slottet. För det andra ska hon tydligen få livvakt. Men hon vet inte om hon ska vara glad eller ledsen över den faktorn även om hon helst hade velat resa ensam skulle det inte ha fungerat i längden, tycker hennes far. Men hon och hennes far har alltid vart oense när det gäller slottets murar och vad som får passera genom dem. Oavsett om det betyder att något ska passera ut eller in genom portarna.
I vilket fall, sitter hon bredvid sin moder med ödmjukt böjt huvud och väntar på att vem som än ska följa med henne på resorna ska anlända. Hennes far hade haft fina lovord om mannen. Men inget som egentligen bet på Melinda. Det betydde mer att hennes far hade hört om honom och troligen trott på rykten under tiden som förhoppningsvis inte kommer få henne mördad riktigt än.

"Kungen tar imot er nu." En betjänt hade lämnat audiensrummet, och bugade nu kort mot Joshua. Joshua nickade och steg in genom den öppna dörren, som tjänaren stängde efter honom. Kungen, drottningen och prinsessan satt vid ändan av rummet, och Joshua stannade framför dem och bugade.
Då han retade på sig granskade han oförskämt den kungliga familjen. De var alla klädda i dyrbara kläder, och såg renare ut än Joshua någonsin känt sig, speciellt de senaste tre åren ute på fältet.
Kugen var en högrest man, över femtio år gammal. Åldern syntes i håret, som grånat vid tinningarna, och rynkorna runt ögonen, men hans hållning var rak och ögon skarpa. Drottningen var även nu en skönhet, hennes utseende var legendariskt, en egenskap det sades att dottern hade ärvt.
Joshua kunde inte neka till detta. Prinsessan var verkligen vacker och unik med det eldröda håret. Efter denna upptäckt sänkte Joshua blicken somd et var behörligt, han ville inte hamna på kungens dåliga sida från första början med att se för länge på hans dotter.

Melinda ser relativt likgiltig ut, med en intränad mask över hennes sedvanliga nyfikna blick. Som kvickt synar mannen uppifrån och ned och lägger så mycket som hennes huvud tillåter på minnet, han var stilig mer än ett huvud längre än henne och relativt mörk. Hon vägrar egentligen erkänna det för sig själv, men mannen är stilig. Hennes mor ger henne en nådig blick och Melinda slutar med sin grundläggande undersökning och fäster blicken någonstans långt borta. När den egentligen seglar långt iväg till hennes låda under sängen, lägligt nog börjar hennes far tala om vilken ära det är att ha en sådan framgångsrik soldat som är villig - detta tvivlar Melinda starkt på - att ta arbetet. Melinda är nöjd. Det betyder att hon kommer slippa lägga sig i på ett tag, en del gånger måste hon tala nästan direkt vilket stör henne eftersom hon oftast börjar fel på något sätt vilket hon får höra i eviga tider av sin långsinta mor. Melinda brukar ha en bra start senare i samtalet dock. Förhoppningsvis är hennes mor upptagen med mannen för att se när Melinda sitter där och har en nästintill tom blick.

Joshua lyssnade på kungen och höll sitt ansikte blankt då han talade. Anmält sig frivillig? Sanningen var att kungen hade skickat brev åt deras general och bett om en kvalificerad soldat, och generalen, som aldrig tyckt om Joshua på grund av hans rebelliska attityd och saknad av adelsblod hade skickat honom till huvudstaden utan mer information.
"Från och med den här stunden ska ni beskydda min dotter med ert liv. Är ni villig att svära eden för livvakt?" frågade kungen slutligen. Joshua var inte villig, men han hade inget val. Så han nickade.
"Melinda, res dig. Sir Joshua, knäböj. Högpräst." En man Joshua inte lagt märke till steg fram ur skuggorna. Joshua föll ner på ett knä och sänkte huvudet respektfullt.
"Joshua Lionsbane. Ert liv är nu hennes höghets Melinda Jarnagins. Ni skyddar henne för alla faror och fiender, för skador, attacker och döden. Med all er skicklighet, kraft och ert liv skall ni tjäna henne, tills kungen, eller döden, er befriar."

Melinda reser sig snabbt upp, får en onådig blick från sin mor som Melinda tillfälligt ignorerar och står helt enkelt så rakt som möjligt för att inte förskaffa sig allt för många problem innan dagen är slut. Men betyder eden att han inte får lämna henne ifred? Verkar överambitiöst, hon vet ju om kriget men så illa kan det inte ha blivit. Fast, jo. Det skulle det nog. Melinda vill bara tillbaka till sitt rum, hon har eller hade en utmärkt idé till jaktfälla. Även om hon aldrig egentligen kommer få testa den utan att hennes far misstycker och stoppar det. Hennes blick flackar från högprästen till Joshua - som hon äntligen uppmärksammat namnet på. Joshua Lionsbane... hon har hört namnet förut. Kanske hade hennes far pratat om honom förut, men just nu kommer hon inte på varifrån. Men när högprästen backar igen antar hon att det är klart eller så har hon missat något. Vilket som än kommer först så verkar hennes mor relativt nöjd vilket är en lättnad.