[SV] Emma Watson [B]

------
Titel: Emma Watson
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 3
Färdigskriven: Nej
Rating: G, KANSKE PG.
Beskrivning: Denna berättelse kommer att handla om självaste Emma Watson, det vill säga hur det är att vara känd, hur jag TROR att hennes liv ser ut, och jag ändrar lite, så det kan uppstå saker....

Hoppas ni gillar det!!
-----------------
''Emma! Emma titta hit!'' ropade nån.
Säkert en paparazzi.
Emma vände sig om och log.
Hon stod nämligen på röda mattan, vilket hon gillar, eftersom hon träffar sina vänner där.
Hon hade äntligen på sig sina fina röda klänning som hon hade köpt av Gucci.
Lite längre fram stod Rupert och blev intervjuad.
Tillbaks till Emma.
Hon stod där och väntade tills den där foto-stunden skulle varit över.
Hon hade lust att bara springa fram till Rupert och Daniel för att hälsa på sina barndomsvänner.
Hon började gå och kom tillslut fram till Daniel som stod lite längre fram, och där det blixtrade ännu mer.
''Emma!'' utbrast han och vinkade åt henne att komma dit.
''Hej Dan. Tänkte bara hälsa på dig, det var så länge sen vi pratades vid. Hur går det med dig och din flickvän.. Olive... Nuiacke.... Eller?'' frågade Emma och lät lite tveksam på rösten.
''Bra tack. Vi har snart varit ihop i en månad. Hur är det själv då, förutom att du inte...'' frågade Daniel, men avbröts sedan.
''Hej!'' sa Rupert och kom fram.
''Le!'' ropade en paparazzi och började blixtra mer ivrigt.
Vi alla började skratta åt honom och började för skojs skull.
''Hej Rupert. Eftersom alla väl är här har jag tänkt att fråga er en sak'' började Daniel.
''Okej'' svarade Emma och fortsatte att lyssna.
''Vill ni komma på grillning hemma hos mig? Ni kommer att träffa en hel hög med intressanta personer, tillochmed Olive. Vad tycker ni, låter det kul?''
Rupert sneglade mot Emma, men svarade sedan:
''Vilket datum då?''
''Nästa månad, den första helgen. Jag minns inte datumet, men jag hoppas att ni kan komma ändå'' svarade Daniel.
''Jag kommer gärna, Dan!'' sa Emma och log.
''Jag med. Vem säger nej till en sådan chans?'' skrattade Rupert och slog till Daniel lätt på armen.
''Emma! Kan du komma ett tag?'' ropade en reporter.
''Visst! Vi ses killar'' svarade hon och gick iväg till reportern.
''Hej Emma! Jag heter Danielle och kommer från The Optimes. (Påhittat). Kan vi få fråga några frågor?'' frågade Danielle log falskt.
''Jo visst. Kör bara på'' svarade Emma och rätade på sig.
''Okej, då börjar vi. Hur känns det efter att Harry Potter slutat för alltid?''
''Det är ju svårt att släppa, med tanke på att jag växt upp med filmerna. Men det släpps vid tiden, men jag kommer ändå att ha filmerna som ett otroligt stort minne'' svarade Emma.
''Jo, jag förstår. Har du något speciellt planerat, det vill säga, någon ny film på gång? Eller vill du fortsätta att plugga på college?'' fortsatte hon.
''Nej, inte just nu. Jag vill satsa på college, ett tag'' sa Emma och log.
''Påtal om college, finns det någon kille som du dejtar, eller kanske gillar?''
Vilken fråga!
''Nej, jag är inte bra på förhållanden. Killar måste försöka att förstå mig, då kanske det blir enklare. Men som sagt, så dejtar jag inte någon'' svarade Emma.
''Okej, tack för intervjun, Emma. Hoppas att allting går bra där på College'' svarade hon och skakade hand med Emma.
''Jo, tack, det gör det redan'' svarade Emma innan Danielle försvann för att få tag på någon annan kändis, det vill säga, Cheryl Cole.
Efter en stund blev hon trött av alla blixtrar och ungefär alla hade åkt hem.
Lite längre fram stod Selena Gomez med hennes pojkvän.... Justin Bieber.
''Selena verkar vara en gullig person, så jag kanske borde prata lite med henne'' tänkte Emma och började gå framåt.
När hon tillsist nådde fram vände dem sig och blev överraskade.
''Hej! Jag är Emma. Emma Watson'' sa Emma och log.
''Det visste jag redan. Men jag heter iallafall Selena Gomez'' sa hon och log.
''Och jag är Justin Bieber'' skrattade Justin.
''Allt bra? Jag har hört att ni är ett par, det verkar ju vara fantastiskt!'' sa Emma.
''Jo, det är sant. Men det jobbigaste är att jag får hat-brev av Justin's fáns. Och hot mejl'' svarade Selena.
''Jag är verkligen ledsen Selena'' började Justin.
''Justin, jag har redan vant mig vid det. Det är okej'' skrattade Selena.
''Jag beklagar Selena. Ska vi ta ett foto tillsammans?'' frågade Emma eftersom det var en fotograf som ivrigt väntade på att få ta ett foto på dem.
''Gärna!'' svarade Justin och Selena och började le mot kameran som blixtrade.
Efter många foton särades dem på oss och sade farväl innan Emma tog limousinen till hennes lägenhet.
När hon kom hem slängde hon sig på sängen och märkte att hon inte tittat in posten.
Hon släpade sig till dörröppningen och tog upp allt.
Reklam, reklam, räkningar, och ett brev!
Hon trodde först att det var från hennes föräldrar, men sedan märkte hon att det var någon okänd.
Hon vecklade försiktigt upp brevet och läste det.
''Hejsan Emma!
Du vet nog förstås inte vem jag är, men jag vill bara berätta lite saker för dig.
Emma, jag älskar dig.
Jag har följt dig hela vägen sen du var otroligt liten, och jag hoppas att vi snart kan träffas.
Jag tycker att du är en otroligt fantastisk person, och tycker att du är en rolig person.
Jag vill inte att du ska tro att jag är ett fán, som bara skriver detta, utan jag menar det.

Hoppas att vi kan ses, och att jag någon gång verkligen berättar öga mot öga.

/ Hemlig Beundrare''.

Emma läste brevet om och om igen.
Han/Hon kunde väl inte mena allvar?!
Vem, isåfall?
Hon lade tillbaka brevet och hörde sedan hur någon knackade på dörren.
''Kommer!'' ropade hon och slängde brevet på sängen och rusade mot dörren och öppnade.¨
''Hej'' sa någon och räckte fram ett par blommor.
''Blomleveransen'' stod det på mannens overall.
''Hej...'' svarade Emma.
''Den här är till dig'' sa han och räckte fram ett par gula rosor.
''Från vem?'' frågade Emma och tog emot dem.
''En hemlig beundrare'' svarade mannen.
''Men vem?'' frågade Emma.
''Det får vi inte berätta. Tror ni att jag skulle kunna få en autograf av er?'' frågade mannen.
''Jo, vänta ett tag så ska du få ett papper...'' sa Emma och sprang iväg till hennes rum där hon hade papper.
Hon tog ett kritvitt papper och började skriva den.
Hon räckte fram den och sade sedan hejdå till mannen.
Hon låste alla lås hon hade (6 st), för att ifall någon kommer att komma och kanske göra inbrott, eller döda henne.
''Jag kommer nog inte gå ut mer idag'' svarade hon tyst för sig själv och började gå till hennes fina kök.
------------------------
Ifall någon av er har sett min berättelse ''Draco eller Ron?'' så skrev jag att jag kopierade den från en annan hemsida (gSm) som jag också skriver den på, så idag började jag på den här berättelsen där, och kommer även att visa den för er alla här!

Hope you like it.

Wow, riktigt bra ju! :-D

Tack! c:
-----
Är sååååå sugen på att skriva, så jag skriver lite mer.
------
Hon började ta fram olika ingredienser för att baka, och det hon skulle baka var en kladdkaka.
Hon började hälla in en smet i en skål som hon gjort, och när hon var klar med allting (Hon hade hällt i allt i en form, och sen in i ugnen!), så gick hon till sin telefon för att titta in sina röstmeddelanden.
''Hej, det är jag, Rupert. Jag bara undrar ifall du kan komma förbi eller att jag kommer till dig nån gång under veckan, för det finns lite saker jag behöver råd med. Ring upp mig, eller lämna ett meddelande. Hoppas att du kommer på grillningen, vilket du gör, men ändå. Vi ses!'' sa han och sedan hörde man ett pip.
''Du har inga fler meddelanden för tillfället'' sa telefonen och gick till menyn.
Emma borstade lite av sig, och märkte sedan att hon hade på sig klänningen!
Hon skyndade sig mot sitt sovrum och började byta om.
Hon tog på sig ett par jeans, ett svart linne, och en ljusblå kofta.
''Ringring'' sa det i telefonen.
''Seriöst'' mumlade hon och slängde sig mot den.
''Emma'' svarade hon.
''Hej Emma! Det är... Rupert. Fick du mitt meddelande?''
''Åh, hej Rup. Jo, jag hörde det nyss. Du kan komma förbi nu om du vill. Om du kan, förstås'' svarade Emma.
''Gärna. Då kommer jag förbi nu då. Vi ses!'' svarade Emma.
''Ses!'' sa Rupert och lade på.
Hon satte sig sedan vid TV:n och zappade mellan kanalerna.
MTV fick det bli, eftersom dem alla andra kanalerna orkade Emma inte kolla på.
''My Life As Liz'' var det.
Plingplong!
Emma stängde av TV:n lika snabbt som hon hade suttit på den, och gick fram och låste upp alla 6 lås.
''Hej Rupert!'' sa hon och kramade om honom.
''Hej Emma! Bakar du? Det luktar så..'' svarade han och log.
''Jo, det gör jag. Jag tror att den börjar bli klar. Så vad för råd behöver du?'' frågade Emma medan hon gick till hennes kök.
''Tjejråd'' skrattade Rupert och kom till köket han med.
''Jaså, vem då, då?'' frågade Emma medans hon tog upp kladdkakan och började skära upp den i bitar.
''En... barndomsvän. Hon står mig väldigt nära, och jag måste verkligen ha tips för att få henne att berätta samma sak. Hon... är underbar, Emma!'' sa Rupert.
''Du måste ha ett bra tillfälle att berätta det för henne. Kanske middag, till exempel. Eller... På bio. Du betalar en summa för att ni två ska gå på bio, och istället för att titta på en film, gör du en film som du själv gjort, och där berättar du dina känslor. Du kan även låta hennes föräldrar vara med, som om att du har pratat tidigare med dem, om att du gillar deras dotter'' svarade Emma, och gav Rupert en tallrik med kladdkaka med vaniljsås.
''Tack för kladdkakan. Men, grejen är att jag funderar på att fria till henne. Men, vad händer om jag misslyckas?! Jag älskar verkligen henne....
''Såväl som jag känner dig, så kommer du nog inte att misslyckas. Hur många gånger har ni träffats?''
''Mer än du anar. Men hur ska jag göra för att visa henne mer kärlek?''
''Du kan... Bjud henne på en romantisk filmkväll. Mys med henne, och fråga vad hon känner. Sedan, kanske en eller två veckor senare så kan du fria. Rupert, jag hoppas av allting jag har, att du lyckas, och att du blir lycklig i alla dina dagar. Lycka till!'' sa Emma och tittade rakt in i Rupert's ögon.
''Tack Emma. Det betyder verkligen. Gör du något imorgon vid lunch? Jag tänkte att vi skulle kunna äta tillsammans. Så vi båda kanske kan umgås lite extra''
''Gärna Rupert! Men vart?'' svarade Emma och log förtjusande.
''Vid caféet'' svarade Rupert och tog sin sista tugga av kladdkakan.
''Okej, bra. Då får du berätta precis allting om henne. Vill du ha mer?''
''Nej tack, jag borde gå nu. Jag ser framemot lunchen tillsammans!'' sa Rupert besviket och reste sig.
''Samma här'' sa Emma och följde med ut till ytterdörren.
''Vi ses Emma!'' sa Rupert och gav Emma en stor kram.
''Ja, det gör vi!'' sa Emma och låste sedan när Rupert hade gått.
Åh, Rupert ska fria!
En av hennes närmsta vänner.
Men hon var ganska orolig, hon ville inte få hans hjärta krossat, men han skulle nog inte få det, eftersom han och flickan han gillade var barndom's vänner!
''Och juste, snart ska jag ju på Bonnie och Jamie gifta sig! Jag måste ju höra av mig!'' tänkte Emma och tog tag i telefonen.
(Sant! )
(Bonnie Wright som spelar Ginny Weasley i HP filmerna, och James spelar också Dumbledore's barndom'svän, Gellert Grindelwald.)
Hon letade bland hennes kontakter i hemtelefonen och hittade sedan Bonnie, och klickade sedan på lur.
Efter en eller två signaler svarade hon.
''Hallå, det är Bonnie''
''Hej Bonnie, det är Emma! Jag tänkte bara höra av mig, eftersom det var ett tag sen. Hur är det med dig och Jamie? Allt väl?'' svarade Emma glatt.
''Nämen hej Emma! Jo, allt är bra! Det är bara två månader kvar, och vi måste bara välja min klänning, och sedan tärnornas. Sen är allting fixat. Men hörru, kan inte du hjälpa mig att välja någon?'' frågade hon och lät minst lika glad.
''Mer än gärna! När?'' frågade Emma.
''Kan du på lördag?'' frågade Bonnie.
(Det var torsdag.)
''Jo, det kan jag. Då ses vi!'' sa Emma.
''Ja, hejdå!'' sa hon och lade på.
Emma blev överraskat glad, och tänkte att hon skulle städa lite hemma och sedan kanske ut och jogga.
--------------
Mer kommer på min andra berättelse, Ron eller Draco.
Länk finns på min profil.... Tror jag.

Bra! Du verkar vara ett stort fan av Emma! Vad ung Bonnie ! Asså han hon ska gifta sej!

Jag är det!
Egentligen av alla, men ja.
Ja, men dem passar!

bra super bra mer jätte bra du kan bli en författare.

Jag tycker den var lite ointressant.

Okej, du behöver inte läsa då.
-----------------
När hon kom ut ur lägenheten sa hon hejdå till en slags ''vakt'' (? xd), och tvärstannade när hon var precis utan för cafét.
''Lycka till Emma!'' tänkte hon och steg in.
Hon mötte genast Rupert som vinkade.
''Emma!''
''Hej Rup! Förlåt för att jag är sen, men jag liksom..'' hållde Emma på, men avbröts.
''Emma, 'Hermione', eller vad jag nu ska kalla dig. Det är okej. Det är bara jag som är tidig'' skrattade Rupert.
Emma lugnade ner sig, men kunde ändå känna sig lite stessad.
''Så'' sa Rupert och tog fram sin svarta läder-plånbok.
''Jag bjuder. Vad vill du ha?''
''Tack Rupert, det var riktigt snällt, men... Nej. Jag betalar s..'' sa Emma men kom på att hon inte tog med sig någon väska.
''Du har inte med dig någon väska eller något ju! Men jag har en idé....'' sa Rupert och viskade den.

Emma och Rupert tassade fram mot cafét, och ställde sig framför den nya 'arbetaren'. (Vad heter det..?).
''Oh my....'' började hon och välte nästan sin kopp med kaffe i.
''Hejsan, vi vill beställa två kycklingsallader, en kopp mint-te, och en kopp te med lemonad-smak'' sa Emma och log, medans Rupert låtsades att leta efter pengarna.
''Emma, jag tror att vi inte har några pengar, jag råkade glömma dem på... Soffan!'' sa Rupert besviket.
''Ni får dem gratis! Bara om ni skriver en autograf till mig...'' sa hon darrande, men snabbt och hämtade snabbt papper och penna.
''Tack!'' sa Emma och log återigen, och skrev på pappret.
Emma gav sedan pennan till Rupert, som skrev glatt på och räckte den till henne.
''T-Tack...'' sa hon och gav snabbt dem maten.
''Här inne känns det lite kvävt... Ska vi gå till parken och sitta där?'' frågade Rupert.
''Fánsen kommer att attackera oss...'' sa Emma.
''Ingen fara. Du vet, jag har alltid med mig extra solglasögon. Två fiskehattar också'' sa Rupert och hjälpe Emma up med maten.
''Tack. Om du väl säger det så'' sa Emma medans de gick ut.

När dem satt sig på en gräsplan i parken, kände dem hur vinden blåste, hur fåglarna kvittrade, hur bina flög omkring, och hur stekhett det var.
Ingenting kunde förstöra en sådan dag.
''Du ska nu berätta ALLTING om din tjej! Inga undantag...'' sa Emma och skrattade.
''Det finns inget att berätta. Hon... är helt underbar'' sa Rupert drömmande.
Emma log, och tittade sedan på Rupert.
Dem kom lite närmre, och nästan så att...
Emma backade sig undan när ett par cyklister cyklade förbi.
''Rupert, jag kan inte, VI kan inte...'' sa hon och reste sig upp för att gå.
''Emma vänta!'' sa han.
''Rup, du ska snart fria, du får inte vara otrogen!'' sa hon och vände sig om.
''Det är.... Nått du borde veta Emma. Det är så att....'' började Rupert.
''Nej, stannar jag här, så kommer nått annat att hända. Det... går bara inte. Visst jag gillar dig, men jag vill inte att du ska bli sårad...!'' sa Emma och började plocka ihop sina saker.
''Emma! Snälla, inget kommer att hända!'' sa han.
''Förlåt Rupert. Jag kan bara inte ta chansen'' sa Emma och gick iväg.

När hon kom upp till lägenheten märkte hon att hon fortfarande hade solglasögonen och hatten på sig.
Hon slängde irriterat iväg dem, och det var sällan hon var det.
Men det var nått hon slog till i.
Ett paket.
När Emma sakta öppnade paketet, såg hon att det var från sin bror, Alex.
(Sant! )
Åh, han var ju i Japan, hennes drömland.
Och han hade skickat massvis med kläder.
Hon fick titta till dem senare, så hon lade undan dem i ett hörn i ett skåp.
Ríng ríng, lät det ur telefooonen.
Hon kollade vem det var som ríngde, och det var Daniel.
''Hej Daniel!'' svarade hon.
''Hej Emma! Tänkte bara titta in här, har du hört något från Rupert? Har hört att han ska fria till en unik tjej, vet du vem?'' frågade han.
''Nej, tyvärr inte. Jag är... Ovän med honom, eller.. Jag är lite sur på honom, och besviken'' suckade Emma och slog sig ner vid hennes soffa.
''Det var tråkigt att höra! Vad har hänt?'' frågade Daniel.
''En liten grej. Jag förstår att jag ganska snabbt kan bli arg över saker, men på den grejen var det faktiskt värt. Eller jag vet inte. Han kanske inte menade det. Men... Rup och jag får pratas vid senare'' mumlade Emma.
''Jo, det är smart. Jag tänker inte dra mig in i detta, men om du vill prata, finns jag här'' sa Daniel.
''Du är så gullig Dan! Jo, vi får höras senare. Vi ses, hälsa Olive!'' sa hon.
''Ja, hälsa Alex, Rup och alla där, vi ses!'' sa han och lade på.
Plötsligt rínger någon på dörren.
''Snälla, bara lämna mig ifred'' muttrade Emma och öppnade.
En pizzaleverans hade kommit.
''Jag VET att du är Emma, så pizzan har kommit rätt. Varsågod'' sa han och räckte fram.
''Men jag har inte beställt. Det måste blivit fel eller något'' sa Emma.
''Nej, vi levererar, ni tar den. Hejdå!'' sa han och nästan slängde pizzan på henne.
Sedan skyndade han sig iväg, och kom sedan utom synhåll.
När hon öppnade pizzan, där det stod 'Sorry' på.
(http://media.photobucket.com/image/pizza%20princess%20diary/agirlnamedgoo_/princessdiarespizza.jpg?t=1257881320 )
Hon log, och satte sig vid soffan.
Efter några sekundrar kom Rupert in.
''Rupert! Hur vågar du bara... Göra sådär?!'' sa Emma argt och hållde på att slänga pizzan på honom.
(Hon menade varför han 'bröt' sig in i hennes lägenhet.)
''Du låste aldrig. Förlåt Emma! Jag visste inte att ljusa lavendel blommor inte var helt din smak, så förlåt. Jag vill inte att vi ska vara ovänner...'' sa Rupert.
''Va? Rupert, var det DU som gjorde brevet, allt det där? Men... Din flickvän då...'' sa Emma helt förvirrat.
''Åh... Förlåt Emma. För... blommorna. Kan du gå på bio imorgon kväll, kl. 17.00? Vi kan se på... Dirty Dancing om du vill. Jag har hört att du älskar såna filmer. Blir det bra?'' frågade han.
''Visst. När du väl kommit hit kan vi båda ju sitta här och äta av pizzan och kolla på någon film. Harry Potter tycker jag'' skrattade Emma och känslorna flög iväg.
''Varför inte Grease?'' frågade han.
''Då tar vi den!'' sa Emma och fixade allting.
''Jag fixar drickat'' sa Rupert och tog fram glas och läsk.
När dem ordnat allting startade dem filmen, och de var som fastspikade i filmen.

I slutet, när You're The One That I Want började rulla, kom Emma och Rupert närmre, och närmre.
Dem tittade på varandra och log sedan.
(Är dålig på sådana romantiska ögonblick. :O)
''Emma...'' började Rupert och tillslut, möttes deras läppar.
Det blev en lång och romantisk kyss, och tillslut drog de ifrån varandra.
Emma började bli trött, så hon tänkte bara att sluta ögonen, men istället för att bara blunda, somnade hon.

Nästa morgon vaknade de båda av att Rupert's telefååån ríngde.
''Va...'' började Emma och gnuggade sig i ögonen.
Hon mötte Rupert bredvid sig som låg och snarkade.
''Rupert!'' sa hon högt och skakade om honom.
''Emma.... Emma'' mumlade han.
Han vaknade till och tittade.
''åh! ehm... Förlåt för igår. Jag... vet inte riktigt vad som hände... Ett ögonblick'' sa han och svarade.
Efter ett långt samtal i vardagsrummet hade Emma fixat sig och klätt på sig.
''Måste gå och fixa grejer. Vi ses'' ropade Rupert och gick.
Där slank han iväg...
Men Emma hann inte tänka mer på det.
Men.... De hade kyssts kvällen innan?!
Emma fick dåligt samvete, och tänkte på hur pinsamt det borde bli när hon äntligen får träffa hans flickvän.
Hon reste sig långsamt från soffan där de somnat tidigare och stängde sedan av TV:n.
När hon tillräckligt vaknat, gick Emma till köket och började göra iordning två mackor, ena med skinka på, och andra med ost.
Hon satte sig sedan vid köksbordet, och drack ur en kopp mjölk, och bara stirrade ut genom fönstret.

Efter frukosten diskade hon av tallriken, och märkte att hon fått SM'S.
Ett, från Rupert.
''Förlåt för att jag gick, skulle bara byta om för promenaden, du vet.
Kl. 12..

Vi ses då!''

Det mindes inte hon, men hon struntade i det, och svarade:

''Jo, det gör vi.

Ses!''

svarade hon och klickade på ''skicka''.

Hon gick till sin garderob och tog på sig ett par ljusblåa shorts till ett vitt linne med en ljusblå behå med fina mönster till.
----------------

SKRIV!

haha måste redigera för att ingen skriver :C
----
ungefär ett halvår sedan jag skrev..... lyckat!
--------

Barbar så bra

MER !