Framtiden för professor snape

Info

Språk: Svenska
Innehåll: Drama, kärlek:
Karaktärer: Saun, Severus Snape, Maureen m.m.
Lite handling: Severus Snape har överlevt, han vaknar till liv i ett dike någonstans, det verkar som något släpat i väg honom som en säck sopor. Han går med på att bo en stuga som Narcissa och Lucius Malfou äger men är aldrig där nu för tiden. Han träffar en kvinna som börjar umgås med, Men ska kärleken blossa upp mellan dem






Han blev smärtsamt påmind om sin barndom av det kompakta mörkret och dimman som svepte in honom som en raggig och råfuktig filt.
Likt de hans mor, Eileen, brukade hänga på tork efter veckotvätten.
De och många andra slitna plagg.
Hur han ystert brukade ta sats och springa genom de brokiga kläderna och pläderna som fladdrade på klädstrecken.
De där ulliga filtarna liksom tog tag i honom och höll fast honom i sitt grepp.

Nör han kom yt på andra sidan, droppade det lite om hans kläder och skrattbubblor fyllde honom.
Han tjoade högt.
Eileen brukade hyssja på hnoom och var ganska förargat, men hade ändå ett litet småleende i beredskap.
Grannfruar kunde glänta på sina slitna trådgardiner och stirra ut.
Kanske le lite, eller förarga sig.
Vem visste.
Annars log inte hans mor så ofta.
Hade väl ingen störra anledning.
En ganska larvig ljusblå skjorta och bruna knäbyxor hade han haft när han sprang runt.

Han var ett ensamt barn
Hade börjat läsa i tidig ålder och ville lära sig allt han kunde.
De var väldigt fattiga, men mor hade alltid hållit rent och fint, så gott det nu gick.
Hans far hängde väl på krogen och var sällan hemma.
Var han det så gällde det att gå undan.
Han hade lärt sig fort.
Det fanns ingen pardon hos den mannen.
Det haglade slag mot både hustru och barn, om han druckit för mycket.
Det hade han allt som oftast.
Eller var bara allmänt ur balans.

Inte försvarade hon sig heller, även om hon varit en ganska skicklig häxa.
Det var det konstigaste av allt, hade pojken Severus tyckt.
Och med tiden förlorade han mycket av sin respekt för henne.
Respekt för sin far hade han aldrig behövt känna.
Hade hade aldrig funnits anledning.
Allra värst var de nästan dagliga grälen.
Han flydd ofta fältet.
Det kunde inte hon.
Eller ville inte av någon konstig anledning.
Hon hade varit tvungen att lägga undan sitt trollspö, och gjort det också.
För husfridens skulle lydde hon och höll tyst.

Åh liv - hur hade det inte blivit!
Man får stå sitt kast.
Man får välja, ja vilka möjligheter står till buds?
Pest eller kolera?
Ångest eller förtvivlan?
Stänga av alla känslor - bli en överlevare.
Vinna eller försvinna.

Förlora en skatt - en pärla - låta allt rinna bort som sand mellan fingrarna.
För att han aldrig kom till sans.
För att han inte kunde visa känslor.
För att han inte var van.
För att han var feg, inte vågade, inte blotta naket hjärta, naket skinn.
Inte låta passionen flöda fritt, ge sin hän.
Av rädsla att förlora fotfästen.
Bli gjord till åtlöje.
Uppleva smärta.
Våga vara generös och ge av sig själv.

Annars var han oerhört modig - men det där hade han aldrig vågat.
Han hade förlorat henne.
Han hade velat rusa till hennes grav, vara där hon fanns, bli kvar i evighet, men han var tvungen att överleva.
De ogråtna tårarna brände fortfarande bakom ögonlocken.

Severus Snape började känna efter.
Han orkade långsamt röra sin kropp.
Han spretade med fingrarna.
De fungerade och han hade känsel.
Han strök över sitt ansikte och kände klibbigt rött blod smeta fast sig mellan fingrarna.
Han låg ute i naturen någonstans.
Hans knän stötte emot mjuk mossa när han försiktigt började resa sig upp.
Han stod och svajade lite och försökte räkna ut var han befann sig.
Väderstreck.

Plötsligt noterade han ljusen nere i byn som liksom blinkade mot den mörka skyn.
Han hade förlorat mycket blod.
Det hade han.
Stapplade framåt några steg.
Benen fungerade trots allt.
Darrhänt riktade han trollstaven mot sig själv, sin kropp, sin nacke, gjorde vad han förmådde.
Han kände så sakta att åtminstone lite av hans gamla krafter återvände.
Kom inte ihåg riktigt vad som egentligen hänt.
Strök sig över huvudet.
Hade han tappat närminnet?




Kom igen läs.
Kommentera.

Är inte detta en Fanfiction, den borde inte vara i "Harry Potter" forumet, en prefekt kanske kan flytta den ?

Nej det finns redan där men ingen vill ju läsa den och kommentera.

^ Men du kan ju fortfarande inte ladda uppp den här? Då det är fel forum.

Men det är ingen anledning till att lägga den i fel forum!

Länka den andra så läser jag den där istället

den är på sida 3-4 så du kan nog leta där själv