Bläck utsmetat av tårar [sv]

Titel: Bläck utsmetat av tårar
Rating: G
Färdigskriven: Ja
Beskrivning: i de mörka rummet sitter han helt ensam o fattar beslutet som kommer fälla tårar, precis när han ska genomföra det avbryts han av henne, hon som förändrar hans liv, hon som får honom att avlägga löftet innan hon somnar. (säger inte om vem det är, för då förstör jag mystiken )

Rummets enda ljuskälla är ett stearinljus på skrivbordet, mannen sitter tyst o kollar ut i tomma luften, blicken är tom o kall precis som om han bara är ett tomt skal. Tårarna börjar långsamt falla nerför kinderna för att sen landa på pergamentet o sprida ut bläcket. De går långsamt upp för honom att hon är borta för alltid, hon kommer aldrig tillbaka mer. Vad har han gjort för fel? Hon lever sitt eget liv nu o han ska aldrig få bli en del av det, hur han än bar sig åt. Han minns henne med glädje han minns henne med sorg, känslorna väller över honom vad finns det kvar o leva för? Tårarna börjar åter falla ner på pergamentet, de går inte längre att läsa vad som en gång stod där, hela uppsatsen är förstörd han vet att hon kommer bli ledsen över det. Hon är den enda som får honom att leva, den smarta o intelligenta flickan som en dag kommer bli något stort. Han börjar åter gråta över vad han planerar o göra och hur ledsen hon kommer bli, men hon kommer förstå, inte i dag o inte i morgon men en dag. Han vet att det är elakt mot henne men han har inget val han har levt livet sitt liv så gått han kunnat, spelat efter de kort han fått, han kollar på kniven som ligger på bordet efter allt han gjort förtjänar han inte att de går snabbt, han sträcker sig efter den men stannar mitt i rörelsen. Dörrhandtaget är på väg ner, han stoppar undan den i lådan och dörren öppnas, framför honom står hon med ett leende som alltid. Hon går fram mot honom o sätter sig i hans knä o ler med hela ögonen, trotts att hon bara är åtta år har hon gjort en stor skillnad på hans liv. Hon kollar på uppsatsen hon skrivit o sen på manen.
- Jag är ledsen för det. svarade han, men i stället för att hon blir ledsen får han en kram, innan hon svarar.
- Det är bara en bit papper med bläck på. Jag kan skriva om den om det gör dig glad. Han kollar på henne med ledsna ögon om hon bara visste vad han precis skulle göra, han säger inget rädd för att rösten ska brista.
- Jag vill inte att du ska vara ledsen. Säger hon uppriktigt o förstående, han ler mot henne o känner sig genast bättre. Hon lutar sig trött mot hans axel o säger sen trött.
- Lämna mig aldrig, lova det Severus. Hon kollar på mannen med oroliga ögon, han ser på henne, flickan som alltid får honom o le, flickan som alltid gör honom stolt, hon som betyder så mycket för honom, henne som han ser som sin egen dotter även om han vet att fallet aldrig blir så, hon är någon annans dotter o lär så förbli, o han skulle inte vara dum nog att försöka ta henne från honom det skulle göra henne olycklig o han skulle i såna fall dö en värre död än vad som är möjligt att föreställa sig, nej han är glad så länge han får de här stunderna med henne när han kan undervisa henne o får se henne glad. Han kollar på henne o ser att hon fortfarande väntar på ett svar från honom.
- Jag lovar att jag aldrig ska lämna dig Cara, om du lovar mig det samma. Han kollar på henne o hon ser förvånat på honom.
- De skulle jag aldrig göra. säger hon o log mot honom innan hon slöt ögonen o begav sig till drömmarnas land, Severus log, Lily försvann långsamt ur tankarna o snart har även Severus somnat.

Snygt.

Tackar

Aw, tycker alltid så synd om Snape. :c

Ja jag med de var därför jag ville att han skulle ha en familj i mina ff så han var gladare

Haha ja det behöver han ju.

ja eller hur o jag vill visa en annan sida av Severus, en sida som jag tror han har

Ja, han var nog snällare än man tror. Innan jag läste dösrelikerna första gången var jag jätte arg på honom för att han dödade Dumbledore men sen när han dog och man fick se hans minnen tyckte jag synd om honom. D:

Ja jag tror det, precis som Voldemort, jag tror itne han är genom ond!! nej jag förstod att det var något särskilt när Dumbledore sa
-Jag ber dig Snape!! det känns inte som han skulle be för sitt liv

Ja fast Voldemort kan ju inte känna kärlek eftersom hans mamma använde kärleksdryck på hans pappa.